stor no — men vi få sedan tid att täla om våra fört. roenden... Dåt oss nu tänka på Majkens supe.? : Å i Då Emilia i detsamma sprang ned för att hömta något, sade Thörborg: 5 : Jag tror bestämdt att hon ser mer än hon egentligen sjell vet. ee Och jagn, svarade Majken, fråktar att hon vet lika mycket som hon ser, fastän hon lyckligtvis tviflär på sitt eget omdöme. Men :gudskelof, kapten Oddjers reser snart... Tyst, hon är redat tillbaka. I afton får du och jag språkas vid! Låt oss nu se efter tillgångarna för min bjudning... Ack, hvad detta skall xoa min befälhäfvarelv. Ib hennes befälbafvares, utan ock helå .sällskapskretsen. Emilia blixtrade af lif och skalkaktighet, och likväl slog hennes hjertå fed fördubb. Hade slag, Hvar gång hon tänkte på det fallet .om Åke skulle säga eller icke säga något, mär de kommo ned. ; Härom fick Kon naturligtvis icke visshet förr än bon efter aftonens slut inträdde med sin man i deras enskilta rum, då denna Visshet tog formen af följande ord: HMaår du varit så god och kommit ihåg min anhållan i middags? Åck, ursäktal sade Emilia med en röst, som icke det ringaste darrade; Och ieke darrade den beller, då hon, helt vårdslöst ropån.de Uljana, tillade: Hör du, herrn har göromål, som fordra att han sitter uppe — bädda på kontoret Och nu hette det, liksom det föregående iclse varit något alls att fästa sig wid: ,Nå, tyckte du ieke att Majkensg lilla tillställning, var treflig? — Jo, sannerlige 41 -— MAN andas så friskt i hennes sällskap.,