Article Image
tpDet måste nu än mera befara att nämde välde I faller till Österrike, hvilket skulle förstöra Jjemvigten i Europa., : I Och för att hindra detta skulle man förI klara Österrike krig. ) Kanhända, om icke något annat medel är tillräckligt. I Hvilket medel, om det icke är alltför indiskret att fråga? I det hänseendet är man icke hemlighetsTfull. Man vill att Österrike skall draga sina trupper ur Kyrkostaten, ur Toszana och ur de nordliga provinserna som gränsa till Frankrike. Sedan dessa stater blifvit befriade från österrikiska oket, saulle man gifva dem fria konstitutioner för att skilja dem från Österrike, med hvilket de deremot skulle göra gemensam sak, derest de blefve styrda af enväldiga furstar. ; Kejsaren har således lust att skänka frihet — åt Italien.n i; Ja, det är en tillfällighet: Vore Österrike så liberalt som England och hyste samma inkräktningsplaner mot Italien, skulle man försöka att skapa i norra delen ett skyddsbälte af små autokratier. Medan jag från alla sidor betraktade exdiplomatens förklaringar, fick jag tillfälle att i förbigående fråga en mäklare: Hvad tänker ni om krigsleken ?5 Att den är ett börsspel. Medan jag smälte denna dubbla ordlek, råkade jag en at mina grannar, som är litet demokratiskt sinnad. Nå hvad säger du; få vi krig? Ja och nej. Hvarföre ja? Emedan det icke vore passande för prins Napoleon att föra sin unga gemål till Algerien för att regera beduiner, under det att hela norra Italien genljudar af ropen: Lefve Na poleon! Emedan det icke anstår prins Murat att öfverlemna sin faders tron och fordna undersåter åt en inkräktares godtycke. Slutligen emedan, om franska regeringen ej förekommer det genom att .oktrojera en friare författning, Italien hotar att bli scenen för en förfärande eldsvåda, som skulle kunna sprida sig ända till Frankrike. vEfter Roms intagande och Orsinis död hyser Italien för närvarande endast hat och hämdlystnad mot franske kejsaren; men dessa känslor skulle dö bort eller åtminstone svalna om kejsaren befriade landet från det österrikiska oket. Ty italienarne äro färdiga att glömma allt, de olyckor, de förolämpningar, de brott och nedrigheter som tillskyndats dem, blott de befriades från österrikarne, som äro deras buse, deras mara. Ingen känsla är så stark hos sydlänningarne som hatet mellan racer.n Nå, hvarföre skulle vi icke få krig med Österrike? Emedan det behöfves en armå i Algerien, en i Paris och en i Lyon. Nå väl, förlägg 70,000 man i Afrika, 50,000 i Paris, 50,000 i Lyon och dess omgifningar samt 100,000 man 1 det öfriga Frankrike. :Enligt den offentliggjorda beräkningen återstå ändock 400,000 man, som kunna och vilja gå öfver Rhen eller Po. Men Preussen ! Hvad är det med Preussen ? Det skickar just nu till Paris en ny ambassadör, som är känd för sina österrikiska sympatier.n Vi få väl sen Och England! Times uttalar sig bestämdt för Österrike, oaktadt han är intresserad för Italien. England har icke en sådan armå som vår. Det är sant, om än uppgiften rörande vår armå tål någon afprutning. Men England är alltför fruktansvärdt både genom sin flotta, sitt moraliska inflytande och sina materiella tillgångar, för att man skulle våga bryta med et. Men i stället råder det bästa förstånd mellan Frankrike och Rysslard. Ja, de voro i bästa förstånd äfven i Tilsit, men det hindrade. dzm icke att utvexla lika många kanonskott efteråt, som förut vänskapsbetygelser. Enfin, antingen blir det krig eller fred.

10 februari 1859, sida 3

Thumbnail