afdelningen för invärtes sjuka; inkomne under vec kan: lunginflammationer, reumatismer, gamla frosso och nervfebrar. På garnisonssjukhuset: sjukantale för dagen 197, hvaraf 103 på afdelningen för invär tes sjuka; inkomne under veckan: frossor, katarrei och lunginflammationer. På provisoriska sjukhuset sjukantalet vid veckans slut 183, hvaraf 104 invärtes sjuka; qvarliggande ikoppor 26, inkomne 6 nya fall På barnhuset: ökad sjuklighet, allmännast katarrer någ-a fall af lunginflammationer. På barnsjukhuset sjukantalet för dagen 37; inkomne under veckan: frossa och pleuresie. På barnbördshuset: fall af underlifsinflammation. På diakonissjukhuset: sjukantalet 15; inkomne: gastrisk nervfeber och lunginflammation. På Stockholms. stads och läns kurhus: sjukantalet för dagen 161, hvaraf 145 från staden, 16 från länet. Bland de fattiga: katarrala och reumatiska åkommor, frossor, bröstinflammationer, gastriska och nervösa febrar, diarreer, kikhosta, koppor, ros, halsoch underlifsinflammationer. I arresterna: frossa, gastrisk feber, lunginflammation, diarr och fylleri galenskap. ; ER —ALrL — Den underrättelse som för någon tid sedan ingick, att ett ungerskt regemente i Lombardiet visatsympatier för den italienska frihetens sak, ledde tanken ovilkorligen till Ungern, och hos mången uppsteg dervid utan tvifvel en tanke derpå, huruvida det ädla, nu så djupt förtryckta och olyckliga ungerska folket icke skulle kunna begagna tillfället att afskaka sina fjättrar, i fall det uti Italien bröte löst emot Österrike... De flesta torde dock ha tviflat, att Ungern blott ett tiotal af år efter den väldiga kraftansträngningen, som bröts genom förräderiet och som -kostade Ungern så mycket af dess ädlaste blod samt hela dess frihet och nationella sjelfständighet, åter skulle vara redo att börja en kamp på lif och död. Vi hörde äfven af personer, som haft tillfälle att. .på närmare håll taga kännedom om förhållandena, att ungerska folket ännu är så nedslaget och misströstande ochså grundligt beröfvadt allt hvad vapen heter, att någon tanke på ett återeröfrande af friheten der icke kan uppstå. Det tyckes emellertid af åtskilliga notiser och korrespondenser i tidningarne, som skulle ett visst hf åter börjat vakna i Ungern till följd af de nuvarande politiska utsigterna. Man skrifver t. ex.från Pesth till Volk-Zeit.n, att en stor förändring sedan någon tid försiggått i Ungern. Som bekant är, rådde en stor nedslagenhet i allmänna tänkesättet; man hade upphört att hoppas och underkastade sig med tålamod hvad man icke kunde hindra, sättande mot styrkan blott ett tyst motstånd. De olyckor, som drabbat så många familjer genom angifvelser, hade gjort alla menniskor försigtiga. I dag, heter det, är förhållandet annorlunda. I stället för den fordna nedslagenheten finner man öfverallt tillförsigt; inom alla befolkningens klasser börjar man att hoppas och förlita sig på sina egna krafter. Känslan af fruktan bar vikit bort, och på offentliga ställen, uti sällskapskretsar, säger man öppet, att det nuvarande tillståndet af förtryck är odrägligt. Polisen har blifvit vanmäktig gent emot denna enhälliga sinnesstämning hos befolkningen. Den inskränker sig till att komma åt några personer, som synas den synnerligen farliga, samt tillämpar så mycket som möjligt satsen: divide et impera. Men med tillfredsställelse kan man säga, att folkets rättskänsla icke låtit fånga sig 1 denna snara. Jordegare och bönder, borgare och adelsmän lefva i fullkomligt godt förstånd med hvarandra. Det är först i dag som det gamla reaktionära partiet af Ungerns adel erkänner det stora värdet af 1847 och 1848 årens ungerska parlamentsakter, genom hvilka adeln frivilligt åtagit sig att betala pålagorna och proklamerat böndernas politiska frihet och fullmyndighet. sterrikiska blad framställa dessa välgörande åtgärder såsom en gåfva af kejsaren; men ingen låter dock bedraga sig häraf, ty man vet att sanktionen på de lagar, som voterades af ungerska parlamentet, och som medförde afskaffandet af de feodala åliggandena för österrikiska bönderna, erhölls blott enom så till sägandes styrkans makt i April r 1848. Ett annat ganska lyckligt faktum är den endrägt, som allt mer och mer befästas mellan de olika racer, som bebo Ungerns jord. Det förtryck, som sedan 1848 drabbat alla dessa befolkningar, har öppnat ögonen på Ungerns gamla fiender och försonat dem med henne. SSE SSE