Hältegångsoch Polissaker. Mordet å öfverstinnan Sederholm. Ransakningen vid rådbusrätten har i dag fortgått hela förmiddagen, derunde; flera nya vittnen blifvit afhörda, hvarjemte upplysningsvis blifvit hörda den i fanjunkarer Herkules tjenst anstälda barnflickan samt pigan Boklunds slägtingar, fabrikören Ekenberg och dennes hustru. För vittnesmålen skall Aftonbladet i morgon fullständigare redogöra, och inskränka vi oss nu att nämna, det samtlig de nya vittnesmål, som afgifvits angående till talade Ödberg, kunna anses i allt väsentligt gifva styrka åt hans egua uppgifter och synas göra det allt mer visst, att han den afton mordet begicks uppehöll sig så länge henima ho: modren, att han, som bevisligen befann sig på Ladugårdslandet. redan kl. !, till 7 och derifrån ej vidare under a:tonen aflägsnade sig, ej kunnat under mellantiden befinna sig på det ställe der brottet föröfvades. Endas: i afseende på Ödbergs uppgift om tiden för hans herkomst till modren råder fortfarande en motsägelse mell n hans egen bestämda uppgift, att han hemkom först klockan 3 till 5. och de afhörda personernas sammanstämmande utsago, att han kommit till modren omkring kl. 4, och snarare före än efter detta klockslag. Afven de ötriga omständigheter angående Ödberg, hvilka vid detta förhör förekommo. tycktes tala för hans oskuld. Bland annat utröntes genom den hos hr Westin anstälde betjenten Lundströms utsägo, att Lundström . verkligen vid Ödbergs besök hos hi Westin hade för Ödberg omtalat a:t fru Sederholm blifvit skuren i halsen, hvarigenom det blir förklarligt huru han kände detta förhållande, om han verkligen, såsom enkan Lönnborg och flickan Brundin uppgifvit, omtalat detta på onsdagsaftonen. Ödberg medgaf att det var möjligt att han hört detta af Lundström, ehuru et.var honom omöjligt att påminna sig sådant och han fortfarande icke mindes annat, än att Lundström endast sagt, att den mördade var slagen i hufvudet. Enkan Lönnborg och fliekan Edla Brundin;som voro tillstädes vid protokollsjusteringen, vidhöllo: deremot sina uppgifter om de för Ödberg graverande utlåtelser, som de påstått honom ha fällt... Ödberg fästade likväl rättens uppmärksamhet derpå, att flickan Edla yttrade precist samma ord som madam Lönnborg och att det syntes som skulle det ligga något hemligt derunder. Ödberg uppgaf nu äfven, att han ihågkom,att just som han på onsdagsaftonen med sina saker aflägsnade sig från Lönnborgs bostad, hörde han henne yttra efter. honom med hotande röst: Ja, vänta du Casperls — tilläggande Ödberg, att han ansåg detta yttrande föranledt deraf, att madam Lönnborg vardt arg för det han tog sina pengar, ty hvarken hon eller Bergen hade då några penningar qvar, i afseende å pigan Boklund förekommo deremot tvenne vittnesmål, som stodo i bestämd strid mot hvad hon i afseende på åtskilliga omständigheter uppgifvit. En i huset vid Mäster Samuelsgränd boende skomakare. vid namn Wicksell intygade nemligen, att han två särskilta gånger sett Boklund i porten samtala med en karl och en qvinna, och han var så viss på att det. båda gångerna varit Boklund, att han tog förhållandet på sin aflagda ed. En murareenka Nilsson, som vid ena tillfället (det var aftonen före den då mordet begicks) varit i Wicksells sällskap då denne såg Bokund, intygade att hon också sett två qvinnor och en karli porten och hört Wicksell säga, att len ena qvinnan var öfverstinnans piga. Att let verkligen var hon, kunde dock enkan Nilsson, ..som ej. kände Boklund, icke taga