C. G. Berlin. Jåsom rättelse till min löriespecifikation anmärkes, att jag förgätit upptaga permilleafgiften: 44 rdr 25 öre, bvaremot jag upptagit riksdagsmannaarfvodet 20 rår för högt samt bort utesluta administrationsafgiften, 2 rdr, eller tillsammans 22 rår, då afdragssumman ökas med 22 rdr 25 öre. C. G. Berlin. Att förestående tvenne afskrifter äro lika lydande, den förra med den vidimerade, till K. ecklesiastikdepartementet insända afskriften, och den senare med det derå af prosten Berlin gjorda tillägg, betygar Stockholm d. 5 Febr. 1859. Ex officio PF. A. Westerling. Till hvar och en, som nu gjort sig mödan, genomläsa ofvanstående lönespecifikatior och sockesstämmoprotokoll jemte de upplysningar och förklaringar, som jag i noterna bifogat, dristar jag hemställa, om jag låtit xbeslå mig med en oriktig uppgifto, eller om jag till K. M:ts och rikets ständers förvillande och förledande upptagit mina inkomster till lägre belopp än de verkligen utgöra. då jag, i stället för att såsom behållen inkorast uppgifva den summa, som blifvit mig erbjuden för ett mångårigt och långt utöfver min probabla lifstid gående arrende, uppgifvit det belopp, hvartill jag genom logeuppmätningarne kunnat leta mig fram, och hvilket väl får anses för det sanna och verkliga förhållandet. Det var mig långt på förhand bekant, att hr grefve Posse ville hafva mina inkomster af boställ;jorden upptagna till 6000 rår, och jag hade äfven på förhand betänkt. hvad jag ock på sockenstämman till honom yttrade, att det icke verkade till ökning eller minskning af mina inkomster, huru lågt eller högt de blefvo upptagne, äfven om de upptogos ända till 60,000 rdr; men efter mitt begrepp om pligt och sanningskärlek ålåg det mg att hålla mig så nära det sanna och! verkliga förhållandet som möjligt. Jag har felat i ett motsatt syfte, då jag uppgifvit en så hög behållning, som den hvilken förekommer, och det vet nog både grefve Posse och. andra, som bo mig lika nära, att jag på mitt jordbruk hvarken baft 300 eller 348 tunnors behållning, utan att man komme sanningen närmast, om man säger, att jag hittills derpå haft ingen behållning, utan snarare förlust. Detta förhållande har varit en följd icke blott deraf, att jag på åkerjordens förbättring årligen nedlagt mer än värdet af de 348 tunmörna, utan äfven deraf. att vi uti min ort hafva de sista fyra åren haft klena skördar, till följd af bristen på nederbörd; men jag tillåter mig derjemte nämna, att det är ett stort misstag, om man tror, att i allmänhet halfva logeuppmätninger utgör nettobehållningen vid ett jordbruk. En sådan beräkning går mycket väl an vid er ord, som ger tionde eller tolfte kornet; men der man stannar vid femte eller sjette kornet, får man se sig väl före, om man skall hafva en kappe säd i behåll. Det torde vara lätt att förutse, att jag högst ogerna skulle vilja på arrende bortlemna en jord, som jag brukat i nära 30 år, på hvilken jag nedlagt mer än 30,000 rdr, ärfda eller annorstädes förvärfda, och af hvilken jag ännu hoppas, derest icke min återstående lifstid blir särdeles kort, kunna framtvinga tacksamma skördar. Dömme nu hvarje opartisk läsare, om jag i någon mån gjort mig skyldig till de oförsynta anfall och smädelser, för hvilka jag blifvit gjord till föremål uti de insända artiklar, . som förekomma i n:o 2 och n:o 27 af Aftonbladet, af hvilka isynnerhet den sistnämda tyckes syfta på att göra mig ovärdig medborgerligt förtroende. Stockholm den 7: Februari 1859. C. G. Berlin.