lUgen stundom noFf vise man MyStvSKL tala, 5ö är det svårt att upptäcka något sådant. Näppeligen skola specialbetyg, isynnerhet om de afgifvas med noggrannhet och rättvisa, kunna hafva någon menlig inverkan på ynglingarnes karaktersdaning, ehuruväl det går ett sällsamt tal om en genom dessa betyg splittrac läselust, om en af betygsnumerären väckt få fänga, om betygsjägteri och mera sådant. Tvärtom synes det vara ganska nyttigt, at: gossen och ynglingen, så väl termin för termin, som i sin afgångsexamen, genom speci albetygen göres uppmärksam på sin starka oci sin svaga sida, icke blott i allmänhet, utan i hvarje särskilt ämne, så att han i tid sjelf röner och inser, för hvilka ämnen han företrädesvis eger fallenhet och förmåga eller tvärtom, samt att det visar sig, med hvilken framgång läraren sjelf beårifvit undervisningen, en sak till hvilken vi skola återkomma längre ner. då vi äfven till hvad vi sagt om specialbetygen skola lägga några ord för att uppvisa deras hittillsvarande nödvändighet. Maturiletsbetyg är ett uttryck, som ingifver oss mycken farhåga. Det kan åtminstone deri ligga någonting godtyckligt summar skt, sammansurfvadt, grumligt och missledande; det är icke underligt, om någon misstänker, at! ett redigt tänkt och praktiskt menadt ändamål med detta betyg icke gerna kan vara någetannat, än att omöjliggöra all sådan i detalj gående kontroll öfver elementarläroverken, som kunde väcka lärarnes missI belåtenhet och förargelse. En sådan uppfattning af maturitetsbetyget kan icke ens varit alldeles främmande för sjelfva universitetet. Inom en viss period i en förfluten tid sträfvade, ehuru förgäfves, den åsigten att genom inflytande göra sig gällande, att afgångsbetygen från elementärläroverken börde vara det som hufvudsakligen bestämde studentexamens utgång, helst i tvifvelaktiga fall, det vill säga, en åsigt, som skulle hafva gjort studentexamen till ett betydelselöst tillägg till afgångsexamen från elementarläroverket. Denna åsigt fordrade nemligen, att dels domen öfver stilprofven, på hvilka man på senare tid med skäl lagt så mycken vigt, skulle jemkas så väl efter stilprofsbetyget från läroverket som efter samtliga betygen i de särskilta ämnena, dels de särskilta betygen i studentexamen jemkas efter det för studentexamen erhållna skrifningsbetyget. Huru väl det var, att denna åsigt icke förmådde göra sig gällande, har efteråt visat sig. Men äfven utan all erfarenhet kan man begripa, att, om också ett behörigt afseende bör göras på afgångsbetygen, det likväl jemförelsevis är bättre att de förblifva fullkomligt okända för examinatorn, än att han hufvudsakligen derefter rättar sina egna. Men vi hafva kanske haft orätt i det på-. ståendet, att studentexamen genom det nya projektet upphäfves; meningen är snarare, att studentexamen skall med afgångsexamen sammansmälta och sålunda på sätt och vis bibebållas. Huru skall nu detta tillgå? Jo, derigenom att universitetets examensrätt allt framgent bibehålles, notabene genom kringresande ombud. Detta är, kantänka, lika lätt gjordt hos oss, som i ett litet Danmark inom sina trånga gränser. Låtom oss litet närmareå betrakta förhållandet. Vi gå tillbaka till den tid, då studentexamen successift förrättades af filosofiska fakultetens dekaner; Den tiden fanns också afgångsexamen från elementarläroverket. Liksom inom elemementarläroverket tilläts, såsom detå ännu tillåtes, klasslärare att, klass för klass, examinera till sig dem de emottaga, på samma sätt ansåg man det vara universitetets skyldighet och rättighet att examinera dem de emottogo såsom blifvande lärjungar. Men den af dekanerna verkställda examen var otillfredsställande; dekanerna examinerade för-. träffligt 1 sitt ämne och uti ett och annat närbeslägtadt, men öfriga ämnen, dem de från egen skoltid afglömt, lemnade de å sido, liksom vi tvifla på, att ännu i vår tid någon professor skulle kunna taga en, efter tidens fordran, fullständig och väcker studentexamen. Dertill kom, att dekanernas tid icke var tillräcklig till studentexamens bestridande. Och som i allmänhet professorernas tid var allt för mycket upptagen, för att tillåta dem vid studentexamen vara dekanen till biträde för att anställa förhör hvardera i sitt respek-. iva ämne; så öfverflyttades examensbestyret 11 deras kolleger, adjunsterna (ty docenterna examinera endast så vida, som adjunkter icke Ahnas i ämnet eller äro af andra åligganlen. eller beviljad tjenstledighet derifrån förhindrade). Genom denna anordning bekom den filosofiska fakulteten i hvarje särskilt imne en examinator, som kunde ex professo vestrida sitt examensåliggande. På detta sätt, och endast på detta, kunde en verkligt god och tillfredsställande studentexamen åstadkommas. Ty endast vetenskapsmannen inom acket känner kunskapsartens senaste utveck-) ing öch förmår bedöma, huruvida elementarjäraren vid undervisningen tillgodogjort sig, ki så väl sak som metod, det nyaste och bästa. Nu skall, enligt projektet, akademien fort-) farande tillåtas utöfva sin kontroll, genom att till examenslokalen öfversända sina ombud.l Men hela filosofiska fakulteten kan ej försättas på resande fot, utan blir den endast representerad genom tvenne ombud från hvartdera universitetet. Sjelfva hafva väl ej professorerna tid att resa, ty när de ickehaft tid att vid, universitetet examinera elementarläroverkets ankomlingar, så lära de än mindre hafva tid att resa till dem. Adjunkternå böra således anbefallas att resa i de förras ställe, och an:agom att de resa, ehuru vi icke känna, att il deras fullmakter någonting innehålles, som ålägger dem sådant såsom en skyldighet. Men ett par adjunkter skulle då såsom vittnen öfvervara examen i alla de särskilta ämnena. En sådan examen skulle åtminstone vid universitetet underkännas och missaktas. Och detta med rätta; adjunkterna sjelfva skola instämma idetta omdöme. Men EE re a AR TRE VS ERNA.