Om den senaste läroverkskomiten och studentexamen. Ehuru de åsigter, som uttalas i nedanstående till oss insända uppsats, ej öfverenstämma medi dem vi hysa i samma fråga, ha vi dock så mycket mindre velat vägra plats för densamma i tidningen, som den torde kunna anses uttrycka opinionen i frågan hos en ej obetydlig meningsfraktion vid våra universiteter, hvilka genom vederbörandes oförsvarliga brådska med sakens afgörande blifvit afskurna från sin rätt att deri blifva hörda. På samma gång vi derföre anse oss böra bereda denna opinion tillfälle att få uttala sig, kunna vi dock ej undertrycka den åsigt, att författaren, vid framställningen af de anmärkningar han från universiteternas synpunk gör mot komitens förslag till afgångsstadga, synes oss nog mycket ha förbisett den stora vinst universiteterna sjelfva skulle hemta af befrielsen från det för deras ändamål så främmande bestyret med examinerande af adepter från skolorna. Den insända artikeln lyder: Den läseordning, som blifvit föreslagen af 1858 års läroverkskomit, eger sin förtjenst och har, så vidt vi förnummit, icke blifvit på något håll ogynsamt emottagen. Detta låter ej mycket, men talar ej obetydligt till dess beröm, ty ett förmedlande förslag, och ett annorlunda beskaffadt kunde ej här förväntas, kan ej förvärfva sig acklamation från någondera sidan. De fel i förslaget vi tycka oss finna och anse böra anmärkas, äro tvenne: att på den klassiska linien ingen undervisning meddelas hvarken i det engelska språket eller i det hebreiska. Nödvändigheten af någon undervisning i engelskan är så ögonskenlig, att vi ej anse behöfligt att derom orda. Om hebreiskan kunha tankarne lättare: vara delade. Men om män besinnar, att någor kännedom om detta språk enligt vg och föreskrift kräfves af dem, som ämna beträda den presterliga banan, samt att dessa ofta äro fattiga ynglingar, som framför andra behöfva åtnjuta den kostnadsfria offentliga undervisningen, så fördrar billigheten, att de i ett fullständigt, staten tillhörande elementarläroverk få inhemta hebreiska språkets grunder, titan att nödgas, först vid universitetet, af docent eller annan privatlärare och mot betalning göra början med språkets elementer. Att åter befria prestämnessvenner från skyldigheten att inhemta någon kinnedom om det språk, hvarpå bibeln till större delen är skrifven, kunna vi icke anse riktigt eller för något, som bör förväntas. Men nog om den föreslagna läseordningen: Innan den blir definitift antagen, blir den säkert ytterligare granskad från flera håll, förmodligen ock remitterad till universiteten, för att bereda dessa, som måste deraf vara åtminstone medelbart intresserade, tillfälle att inkomma med sina betänkanden, NVi-fästa oss här egentligen vid komitens förslag att borttaga den vid akademien förlagda studentexamen och att, i dess ställe, iarätta en dylik vid elementarläroverken sjelfva. Denna projekterade förändring är en gammal tänke och önskan, om hvars anledning vi icke ämna föra något förargligt språk; den är upprännen vid elementarläroverken, med sina eforer i spetsen, om den också sedermera, besynnerligt och oförväntadt nog, lyckats förvärfva sig en och annan enstaka målsman vid sjlfvå universitetet. I sjelfva verket vill man dock icke med nämde projekt förändra studentexamen, utan helt enkelt taga bort den, ty en afgångsexamen från elementarläroverket kan aldrig blifva detsamima:som en inträdesezumen vid uwniversitetet; det är två olika saker. Således vil man helt och hållet borttaga den ena examer och förändra den andra Den senares förän dring skola vi något närmare betrakta.