Öfverståthållareembetet har nu (i öfverensstämmelse med en konservativ minoritet, som förut var särdeles ifrig för klasshänvisningen, och utan tvifvel med lifligt bifall från den majoritet inom magistraten, som beslöt denna hänvisning) kommit till insigt derom, att hänvisningen till klasserna var oriktig och anför för denna uppfattning just de -skäl, -som, då hänvisningen skedde, från den liberala sidan anfördes deretnot och för hvilka vi då från plutokratiens och byråkratiens sida fingo höra så mycket hån och så många speglosor. Nu äro desså ärgumenter goda nog; nu finner man det klart, att några valklasser, berättigade att verkställa riksdagsmannaval, icke mera finnas i .hufvudstaden, då den klässindelning. som förut funnits, icke inrymmer de nya valberättigade, att klasserna sålunda icke heller kunna besluta om ändring i valsättet, samt att magistraten icke haft den ringaste rätt att konstituera nya s. k. klasser. Men öfverståthållareembetet har icke stannat vid detta adopterande af den liberala uppfattningen och ett deraf följande ogillande at magistratens hänvisning af frågan till klasserna. Det har tagit sig det orådet före, att på sitt sätt göra tillägg till grundlagen och förklara, att vid förhandlingar om förändringar i valsättet uti hufvudstaden är omröstning efter skatt det enda af riksdagsordningen erkända sätt, enligt hvilket öfverenskommelse lagligen kan åvägabringas. Då all enligt grundlagen och i hela vårt allmänna Hf förekommande votering, för hvilken icke särskilt norm är föreskrifven, är en votering pr capita; då vidare grundlagen endast för de städer, der valen hittils skett omedelbart, föreskrifver omröstning efter skatt vid frågor om valsättets förändring. och då slutligen hvarje politisk rätt, som i grundlagen lemnas I nsdborgare, endast kan inskränkas och afkortas genom de inskränkningar, som grundlagen sjelf uppställer, så har öfverståthållareembetet här lemnat en förklaring, som innebär ett tillägg till och på samma gång en inskränkning i den grundlagliga rätten; någonting, hvartill icke ens Kongl. Maj:t med en enda riksdags samtycke skulle ha någon rätt. Det gäller här för hufvudstadens valberättigade att med kraft och ihärdighet tillbakavisa ett attentat mot den medborgerliga friheten och att på samma gång hindra, att slutresultatet af valordningsstriden i hufvudstaden blir sådant, att det stora flertalet af de valberättigade icke komma att utöfva det allra ringaste inflytande på blifvande riksdagsmannaval i hufvudstaden. Ty skall det, så som sakerna nu stå, genom omröstning efter skat bestämmas, hurudan valordningen skall ge ut. då kan man vara temligen viss på, att der uppställes en graderad skala af sådant slag, att några få börsmagnater och just sådana. som yttrat sitt förakt för det handtverksidkande borgerskapet, komma att efter behag disponera öfver hufvudstadens representantplatser i borgareståndet.