m—— — Utrikes koresprondens. (Från Aftonbladets korrespondent.) Berlin d. 29 Jan. 1859. Den moderation, man kunde nästan säga den nykterhet, som i psykologiskt och sedligt hänseende utmärker den nordtyska befolkninen, har synnerligen visat sig vid början — et är ännu blott en början — af det konstitutionella regemente, som inträdt med regentskapet. Icke mycken Schwung, ingen italiensk entusiasm, föga vivatrop till och med vid prins Fredrik Wilhelms och prinsessan Victorias intåg den 8 Februari i fjol; med ett ord, en skenbar brist på inre värma och ett drag af hvardaglig prosa, hvilken beröfvar allt som sker det dramatiska intresset och läser dagens historia såsom ett slags torr huspostilla. Såsom ni ser, har jag i denna skildring lyckligt undvikit det ominösa ordet tråkighet (Langeweile). Det förstå de bättre i Frankrike: They manage this thing better in France, som Yorick Sterne säger. Hvilken spänning i Paris, hvilka teatereffekter, hvilka svängningar på förhoppningarnes område, inom den nationella hänförelsen och — börsen, hvilka intressanta och spännande vexlingar emellan synvillor och verklighet. Och likväl, hvem kunde vilja byta! Allt sker hos oss långsamt och stilla, men vi behöfva icke heller blygas för våra fröjder. Man går i Preussen och Nordtyskland tillväga på solidare sätt, utan skimrande glans, men också utan fara för tvära bankrutter. Frågade man folket, så skulle det svårligen vilja uppgifva 8n -protestantiska enkelhet för de romanska folkens brokiga villfarelser. Men för en fara måste likväl den framåtskridna delen af nationen akta sig, den att nykterheten och det stilla manliga allvaret icke må urarta till kälkborgerlig likgiltighet. Ställningen i Berlin och i Preussen är i detta ögonblick ganska egendomlig. Grunddragen af den har jag redan utkastat i min senaste skrifvelse. Herrehusets tydliga groll, osäker heten, om än blott skenbar i det officiella. att icke möjligen konungen kan återkomma. och slutligen de otaliga intrigerna af feodal partiet och polisen, detta allt verkar så hämmande, att den parlamentariska utvecklinger går ganska långsamt. Det liberala partiet be finner sig i en besynnerlig ställning. Det få, R enom alltför hastigt rg een Bä en goda början på spel och göra prin sen af Prassen, gora Bonn icke är fullkom