bruart 10037. Ue Oe DETUNA Rättegångsoch Polissaker. Mordet å öfverstinnan Sederholm. Rådhusrättens fjerde afdelning sammanträdde i dag vid middagstiden å kongl. serafimerlasarettet för att höra den såsom vittne i detta mål åberopade qvinspersonen Anna Charlotta Dorothea Wennerström, hvilken i anseende till ett benbrott vårdas å lasarTettet. Stadsfiskalen Silfversparre var tillstädes i -.egenskap af allmän åklagare, och tilltalade Ludvig Zdberg var under bevakning från häktet instäld. Förhöret hölls i den sjuksal, der Wennerström har sin plats. Wennerström, som förklarade sig af den åkomma, som höll benne vid sängen, icke erfara mattighet eller svårighet att tala, fick aflägga vittnesed och -erinrades af ordföranden om edens vigt oeh betydelse. Hon hade bott hos enkan Lönnborg redan innan Ödberg flyttade dit. Hon var homma på måndagsförmiddagenden 15 Nov., då Ödberg begaf sig hemifrån, men på aftonen, då han första gången äterkom för att gå på spektaklet, hade hon icke varit hemma. Hurudags han sedan hemkompå qvällen hade hon; som gick till hvila omkring kl. ,.10, icke .märkt. På tisdagen hade Ödberg gått bort på morgonen och kommit hem på aftonen i vanlig tid, utan att vittnet förnummit något anmärkningsvärdt i hans beteende, På onsdagseftermiddaTen hemkom han vid 3-tiden, medan madam Lönnborg var sysselsatt med skurning. De då tillstädeswarande hade förat af en gumma hört omtalas att ett mord skulle ha blifvit begånget, och då Ödberg nu hemkom, dervid han såg litet ankommen ut, yttrade han: Nu skall jag tala om hvar det der mordet har skett; det är en öfverstinna, som bodde 1 trappa upp i samma hus som hr Westin, der jag har varit betjent. Tillfrågad i afseende på Ödbergs sinnesstämning vid detta tillfälle, förklarade vittnet, att han tyektes emellanåt glad, emellanåt ledsen, vförmodligen derföre att han var rusig och ej visste hvad han gjorde. Vittnet påminde sig också, att han efter någon stund, på uppmaning af Lönnborg, flyttade sig till bordet, der -han satte sig på en: stel och såg ut att vara ledsen. Men han såg drueken ut också — tillade vittnet. EBOrdf.: Yttrade han ingenting annat?s tä Wennerström: Ingenting som jag kan komma ihåg annat än att han ville sälja sin rock och alltihop åt Berg. Ordf.: Hörde du madam Lönnborg säga någonting derom? å Wennerström: Ja, hon sade att det icke fingeske. Ordf.: Nå, hörde du om Ödberg svarade någonting? Wennerström: Nej, det hörde jag inte.s Ordföranden sporde derpå vittnet, om hon, såsom enkan Lönnborg och flickan Edla Brundin uppgifvit, hade sagt åt Ödberg att han skulle akta sig för sådana der yttranden. N Wennerström kunde icke påminna sig ha yttrat något sådant. Icke heller kunde hon komma ihåg att ban talat något om sin fruktan att ej kunna få syndernas förlåtelse eller att han, såsom enkan Lönnborg påstått, utropat för sig sjelf orden Bekänn, bekänn ! Ordföranden erinrade vittnet om den aflagda eden och uppmanade henne att väl draga sig till minnes och sanningsenligt omtala alla omständigheter. Wennerström genmälde härpå, att hon ej kunde säga hvad hon ej kom ihåg eller påminde sig ha hört. Att Ödberg gret hade hon. sjelf icke sett, men hon bade hört lilla flickan säga åt madam Lönnborg att gå fram och se huru han gret. Några åtbörder mot halsen hado hon ieke sett. Ordföranden: vHörde du honom säga huru det skulle ha gått till. vid merdet? Wennerström: Nej, något sådant hörde jag icke;, Bördföranden sporde nu vittnet om hon, sedan Berg kommit hem, hade, såsom flickan Edla uppgifvit, till Berg, att Ödberg visst voro med om mordet. Wennerström förklarade sig aldrig. ha sagt något dylikt, och hon kundeså mycket mindre ha gjort det, som hon efter Bergs hemkomst icke var inne mer än omkring 5 minuter, hvarefter hon begaf sig bort i ett ärende. Då vittnet senare på aftonen kom tillbaka, hade Ödberg redan gått, och hen hörde Berg och Löunborg säga, att de varit borta och angifvit Ödberg för mordet, oeh tillade vittnet på särskilt fråga, att hon ej hört annat, än att angifvelsen skulle ha skett med anledning af den af vittnet förut omtalade berättelsen om mordet. Ordf. anmärkte, att de ord, som Wennerström såger sig ha hört, väl ej vore af den beskaffenhet, att de kunnat föranleda en angifvelse. Wennerström förklarade dock, att hon hvarken af Ödberg sjelf hört några andra yttranden eller vid återkomsten om aftonen hört de hemmavarande omtala några andra utlåtelser som han skulle ha fällt. Allmänna åklagaren anmärkte, att Wennerströms nu afgifna vittnesmål väsentligen skilde sig från hvad hon inför poliskammaren uppgifvit. Wennerström genmälde, att om hon komme ihåg något, skulle hon verkligen tala om det, men hon kunde ej säga annat än hon påminde sig. Och som vittnet ieke hade några vidare upplysningar att meddela, afslöts förhöret. — Liket efter terparen Fredrik Persson, som, enligt hvad i går eomnämdes, uppflutit i sjön invid Stocksund, har af provincialläkaren doktor Rydberg blifvit obduceradt, och har derom följande utlåtande lemnats: Den döda kroppen synes under lifstiden kört före döden blifvit våldförd medelst slag 1 hufvudet öch sparkningar å födslodelarne. Dessa slag, ehuru af lifsfarlig beskaffenhet, hafva dock i detta fall ej framkallat döden, utan är denne åstadkommen genom qväfning i vatten. 3 Uti Perssons fickor anträffades endast 19 sk. ikopparmynt och 2:ne hveteskorpor. De 40 rdr han medfört från staden voro borta, hvarföre det antages att Persson blifvit mördad den 15 Nov. (samma-afton som mordet föröfvades å öfverstinnan Sederholm). Ransakning om mordet å Persson kommer oförtöfradt att hållas vid vederbörlig domstol) å landet. — Pigan Carolina Carlsdotter, 28 år gammal oeh i tjenst uti huset n:o 1 i Humlegärdstvärgränd, har blifvit häktad för det hon den 20 sistlidne Januari inne å afträdeshuset i löndom framfödt ett barn, samt sedermera afdagatagit detsamma. Vid hållen Polisransakning har Carlsdotter icke kunnat förmås erkänna hvarest hon dolt fostret, som hon påstår icke vara vid Kf framfsdt Palisöfverkonstapeln Thalån