ASAT EE TSE Tr DÄR säg eo Lr se RE BRA ng SSA just och hufvudsakligen det, som innefattas i förra delen af komitens instruktion, att utreda landets ekonomiska och finansiella ställning, eller, -såsom insändaren ville uttrycka det, att upprätta ett quasi-bokslut öfver landets tillgångar å ena samt dess utländska skuld å andra sidan, behöfligt just derföre att landet blifvit företagsamt och i sin verksamhet rörde sig med upplånta kapitaler. Långt ifrån ått underkänna vigten af den senare delen utaf komitens uppdrag, att framställa förslag till tidsenliga förbättringar i kreditoch banklagstiftningen m. m., tillstår ins. sig hkväl hysa föga förhoppning att komiten på detta fält skall lyckas göra några stora och genomgripande upptäckter. Fältet odlas flitigt och med förkärlek vid hvarje 1iksdag af folkets ombud från alla landsändar, och ämnet är alltför vigtigt att icke utgöra föremål för pressens ständiga och nitiska omtanka. Hvad nytt då att förvänta på detta område? För regeringen likasom för representationen, för pressen och för hela landet, måste det deremot vara af stort intresse och rentaf nödvändigt att vinna en sådan kännedom, som den, hvars förskaffande utgör finanskomitens främsta uppgift. Ingen vill eller åtminstone bör förutsättas vilja ett dunkel öfver förhållanden af så stor betydelse; som frågan, huruvida Sverge förmår att fullgöra sina förbindelser och att i någorlunda jemnbredd med den öfriga bildade verlden vidare framgå i välstånd och odling. Uppfattas klart betydelsen af kännedomen härom, så synes det insändaren att finanskomiten icke kan lägga nog vigt på den utredning, som blifvit komiten förelagd, och att hvarje redlig medborgare bör känna sig manad att, efter måttet af sin förmåga, lemna bidrag till samma utredning. Det: har derföre hos insändaren väckt förvåning, att icke säga bekymmer, att finna komiten i saknad,af det moraliska stöd, som Aftonbladet mole än någon: annan tidnivg och mera än någon enskilt person, buru upphöjd han än vore, skulle vara i tillfälle att lemna. Och förgäfves bar insändaren sökt för sig utreda orsaken till den ställning Aftonbladet i hänseende tillkomiten intagit.) De anförda invändningarne emot den skyndsamhet, hvarmed komiten sökt att få vissa uppgifna frågor besvarade, synas åtminstone icke rättfärdiga den framlysande obenägenbeten. Insändaren förestälde sig vid läsningen af komitens skrifvelse till bushållningsllskapen, att den önskningsvis afmätta tiden ir frågornas besvarande icke vore annorJunda att förstå, än såsom ett beklagligen rätt ofta behöfligt gif akt på behofvet att sätta. saken med kraft i gång. En dylik vänlig påminnelse kunde ju hvarken skada eller ädraga missnöje. Så vidt insändaren förmår att bedöma förhållandet, förtjena icke heller de af komiten affattade frågor hvarken i sak eller form det klander, som Aftonbladet sjelf samt en: jordbrukare och en tjensteman uti insända artiklar den 28 Januari framställt. Utan kännedom af den tankegång, som vid frågornas uppställning .hos komiten gjort sig gällande, bar insändaren dock i de många frågorna ar gående jordbruket tyckt sig finna ett bemödande att på ena eller andra sättet vinna upplysning om samma sak. Och en erfaren landtman, med hvilken insändaren händelsevis nyss sammanträffat, har, eget nog, förklarat, att jäst detta mångsidiga frågande utgör enda vilkoret för att af allmogen i hans ort få någon tillförlitlig upplysning angående jordbrukets ställning, äfvensom att frågan om det årliga utsädet, i strid mot hvad jordbrukaren i Aftonbladet förmäler, vore den, som allmogen företrädesvis kunde med bestämdhet besvara.Förhållandet härutinnan, likasom i så mycket annat, torde dock vara olika -på olika orter, och äfven derföre synes komiten hafva förfaritmed urskilning, då densamma framstält de många fråg orna. Om insändaren icke misstager sig, sitta i komiten åtminstone 2, om icke 3 godsegare och jordbrukare af stor erfarenhet, och Aftonbladsjordbrukarens anmärkning, att frågorna ittnade onm obekantskap med praktiska förhållanden,, synes derföre böra varsamt tillmätas vitsord. Utan att för öfrigt vilja följa samme jordbrukares alla naturligtvis praktiska anmärkningar, synes dock en och annan, såsom exempel på halten af detihela, förtjena att något undersökas. Så benämnes såsom opraktisk och ändamålslös, frågan om det värde hvartill köroch åkerredskap kan i medeltal uppskattas för hvarje belt mantal. Men utgör då ke denna redskap, jemte kreaturen,. det redbaraste af landtmannens lösa egendom? Inneir då icke åkerbruksredskapens beskaffenhet och värde ett ibland de mest framstående bevisen -på jordbrukets ståndpunkt? Det påstå åtminstone andra praktiske jordbrukare, än Afronibladets. Denne har deremot ansett.-prakniskt att infordra från magistraterna uppgifter angående skuldfordringsmål och konkurser un der en följd af år, tiden för konkursernas ut:dning, procentförhållandet vid liqvidationer m.m, Nu förekomma dock i justitieministerns tryckta årsberättelser redogörelse för analet konkurser och lagsökningsmål äfvensom för de-utsökta sskuldbeloppen m.m. sHärom hade det således varit onödigt och. följaktli-. ocn opraktiskt att kringsända frågor till alla andsorter. Huru snart konkursmassor blifvit itredda och hvad utdelning de lemnat, utgöra åter frågor, hvilka endast i de få fall, då tvist uppstår, komma till någon offentlig myndighets kännedom. Men att framställa frågor, som ieke kunna besvaras, hade ju lindrigast sagdt varit sändamålslöst. Slutligen. finner ;ckså Aftonbladets jordbrukare synnerligen anmärkningsvärdt, att komilen icke utsträckt! sina frågor längre än till I857Z-års slut. eller just då den .stora krisen inträffade. Men jordbrukaren har förbisett att de frågor, der denna s blifvit-bestämd, afse blott kapitalbehållgarne I sparbanker. rinteförsäkringsanstal