Något om finanskomiten och dess vedersakare: Till Bedakiionen af Aftonbladet! Med rätta ådraga sig finanskomitens bildande, dess uppgift och sätt att gå till väga den allmänna uppmärksamheten. Närvarande tida knäppt konvalescent efter finanskrisen, vilken så häftigt angrep hela den industriella verldens nervsystem, måste finna sig manad, både att undersöka den öfverståndna sjukdomens orsaker och att utfinna medlen att för framtiden, så vidt möjligt, förekomma återfall. Den höga sanningen, att ?meuniskan icke lefver ensamt-af bröd?, innebär tillika det erkännande, att brödet dock utgör ett väsentligt vilkor för den menskliga existensen. Och då denna åter utgör första vilkoret för all kultur, låter icke heller den höga betydelsen af de materiella intressena förneka sig. Ur denna synpunkt har insändaren ansett väl förenligt med hans ideella verksamhet att åt de materiella frågorna egna den tid,. som den förra kunnat lemna öfrig. Han vågar också hos redaktionen af Aftonbladet påräkna välvilligt upplåtande af plats för följande reflexioner, till hvilka den uppkomna striden om och emot finanskomitn hos honom framkallat. Fri från partisinne, kan han utan svårighet skilja såken från de för honom likgiltiga personerna. : Inom alla stater och företrädesvis de konstitutionella måste i regeln belåtenheten representeras af regeringen och dess parti, missbelåtenheten åter vara oppositionens allmänna kännemärke. Med eller utan skäl räknar regeringen sig till godo och öfverdrifver kanske den framgång och lycka, hvaråt landet kan fögna sig. Oppositionen lägger deremot gerna regeringen till last och öfverdrifver måhända äfven de motgångar och olyckor, af hvilka landet hemsökes. Det har så varit från urminnes tider. Såsom bekant, offrade man fordom sina konungar, för att blidka gudarnes vrede. Under nya former framträda de gamla föreställningarne.: Nu sökes offret under formen af ministerombyte. Sålunda har från bekanta tilldragelser under sista riksdagen uppstått en liflig strid om vårt lands ekonomiska och finansiella ställning, den regeringen genom vår finansminister med. nekom det icke, en hos oss ovanlig vältalighet tecknade i lysande färger; då deremot landets oppositionella press fann ställningen allt annat än glädjande, och i den.snart inträffade verldskrisen och dess framfart inom vårt handelsstånd trodde sig vinna -blott-allt för mycket stöd för sin mening. Likasom den . allt uppslukande jernvägsfrågan under riksdagens lopp :söndrade och upplöste de politiska fraktionerna inom representationen, så inträffade ock att striden om. landets ställning bragte den frisinnade pressen i harnesk emot just den bland regeringens ledamöter, som eljest och kanske med rätta ansågs mest tillgifven de liberala åsigterna och -det konstitutionella regeringssystemet. Dylika söndringar, lika; beklagliga i ena som 1 andra fallet, båda för det allmänna onda tider — upplösningens, under hvilka egennyttan, klassers och individers drifver sitt spel; I den mån penningkrisen och ännu mera den -paniska: förskräckelsen hunnit lägga sig; skall väl den, som på nära håll. och opartiskt följt händelsernas utveckling, finna mera än en anledning att från den jemförelsevis ringa förstörelse, som i vårt land utmärker krisens framfart, hemta bevisen om etticke blott.skenbart, utan verkligt välstånd bland landets befolkning. Emellertid är denna uppfattning långt ifrån den allmänna. Den torde icke ens delas af Aftonbladet, som eljest, då krisen syntes mest hotande, bibehöll en klar öfversigt af ställningen. Men om det ock å ena sidan medgifves, och mer och-mer måste tillvinna sig. erkännande, att Sverge under senaste decennier gjort glädjande framsteg samt inom sig sluter rika källor för vidare förkofran, så får dock icke, å andra sidan, förbises, att dessa framsteg äro förknippade med en utländsk skuldsättning, hvilken, på väg att: ytterligare utsträckas, med rätta påkallar den allvarligaste uppmärksamhet, på samma gång den för ledningen af landets finansväsende tager ianspråk större krafter och djupare statsmannainsigter, än som tillförene vid den -temligen betydelselösa finansportföljen erfordrades. Den enskilte, som utan skuldsättning lefver såsom man säger, för dagen, och icke hal andra affärer, än att uppbära sina gifna in komster och derefter lämpa sina utgifter, b höfver endast känna dessa för att rätt ord sin hushållning. Utsträcker han sin verksam het, är han en företagsam och driftig man och använder han i sin rörelse äfven upplånt; kapitaler, så inträder behofvet att känna all sina tillgångar och resurser att oöra ordent