deribland äfven befordringsfrågor, samtlige statsrådets ledamöter, med undåntag tilläfventyrs af ministern för utrikes ärenden; deltaga i de så kallade statsrådsberedningarne, som föregå ärendenas anmälan i konseljen, äfvensom att föredragningen inom statsrådsberedningen sker, hvad. de särskilta besvärsmålen angår, af en expeditionssekreterare eller byråchef, men i alla öfriga frågor af departementschefen, hvarefter sakerna der diskuteras och statsråden förena sig om förslaget till beslut. Önskligt vore visserligen. att dessa tillstyrkanden från statsrådets sida alltid vore enhälliga, hvilket skulle bevisa en verklig homogenitet inom konseljen, men sådant kan väl icke alltid anses vara händelsen, isynnerhet med den blandning af politiska färger ministeren för närvarande företer. Emellertid följer just af denna kollegiaa form för föredragningarne omöjligheten för departementschefen att, som man säger, smyga fram sin meriing eller utöfva något annat: envälde, än det söm följer: af öfverensstämmelse mellan hans mening och hans kollegers. I sakens natur ligger visserligen, att då departementschefen är skyldig att först yttra sig mening och att dervid föreslå det blifvande beslutet. denna mening hos en föredragande med skicklighet och insigt lägger en ganska tung vigt i vågskålen; men sådant är ju förbållandet öfverallt der sakerna afgöras efter föredragning. -Derefter kommer föredragningen i konseljen inför konungen, hvilken alltid sker af departementschefen sjelf, vanligen: hela statsrådets närvaro eller, undantagsvis, i enlighet med uttryckliga medgifvandet i 8:de g:n regeringsformen, i närvaro af minst tre! statsrådets ledamöter utom föredraganden. Man finner häraf, att grundlagen sjelf förutsatt det förbållande, att mindre maktpåliggande regeringsärenden, hvartill skäligen bör hänföras de s. k. besvärsmålen (hvaröfver, i parentes sagdt, utan undantag alltid först inhemtas vederbörandes förklaringar och utlåtanden) kunna af de tre konsultativa statsråden jemte departementschefenexpedieras, hvilket också lätt förklarar, att de öfriga departementscheferna icke alltid öfvervara föredragningen af dessa-ärenden inom statsrådsberedningen. Samma 8:de S i regeringsformen beskrifver äfven hvad som förstås med de mål af synnerlig vigt .och omfattning, hvilka statsrådets samtliga ledamöter, der de icke ega laga förfall, skola öfvervaras, Dessa äro: Frågor och förslag om nya allmänna författningars vidtagande; om upphäfvande och förändring af de förut gällande; om nya allmänna inrättningar uti särskilta styrelsens grenar, med flera af dylik beskaffenhet, utom de mål, som specielt omförmälas i 13, 39—42, 63 och 81 5S regeringsformen. Också har pressen och jemväl Aftonbladet förut vid flera tillfällen framhållit den-tidsödande och öfverflödiga metod, som under vissa perioder gjort sig gällande, att samtlige departementschefer skulle öfvervara föredragningarne i statsrådsberedningen af alla, äfven för det allmänna mera likgiltiga ärenden, äfvensom pressen förordat, att dylika enskilta mål borde afskiljas från regefingens handläggning. Detta vare nog sagdt om den, efter depatementalstyrelsens ihförande, iakttagna formen för ärendenas beredning innan de anmälas hos konungen, hvaraf kan slutas, att om något obehörigt inflytande eller. absolutism hos föredraganden gjort sig gällande; sådant icke bevisar något förbiseende at den grundlågsenliga formen eller af principen för departementalstyrelsen. Vill man derefter närmare granska, huru det tillgick i tiderna förrän denna. omorganisation infördes, så upptäcker man, att det då praktiserades på det sätt, att hvarje statssekreterare (eller expeditionssekreterare) väl föredrog ärendena inför statsrådsberedningen; men att derjemte, hvad beträffade alla vigtigare ärenden, en enskilt föredragning egde rum inför konungen i hans sängkammare, dervid, utom föredraganden, vanligen ingen annan än någon konungens adjutant eller kabinettskammarherre var härvarande såsom tolk, för den händelse att statssekreteraren. icke var tillräckligt mäktig franska språket. Konungen fattade då vanligen sitt beslut eller, öm frågan var mera invecklad, påtecknade listan med orden: å diseuter au conseils. Naturligtvis skulle för formalitetens skull ärendena icke destomindre anmälas inför konungen i statstådet;: men med få undantag förblef det såsom konungen i sängkammaren beslutat. Vidkommande den s. k. Allmänna beredningen, som fortfor till 1840, så vet enhvar att den saknade hvarje slags politisk betydelse och tjenade till ingenting annat-än att öka massan af handlingarne och fördröja ärendenas afgörande. Den bibehölls också 1809 endast och allerast med afseende på de många vidlyftiga besvärsmål, som då i vida större massa än nu drogos under konungen i rådet; men af hvilka en ganska stor del redan år 1828 öfverflyttades filt de allmänna dömstolarne. Att nu, såsom insändaren synes önska, återupplifva en dylik inrättning, deremot tala många skäl, hvilka förut blifvit af Aftonbladet anförda under diskussionen vid. de två nästföregångna riksdagarne i fråga om inrät tande af en s. k. regeringsrätt, hvilket förslag också — såsom vi tro, på goda skäl — blef af rikets ständer afslaget. : rosss—XEXRXLEEOOROEOS——Något angående den vitala frågan om beväringens reorganisation.