L I b x I mera raska viljor. hafva varit de, hvilka i förei varande fråga drifvit borgerskapet framför s om andra klasser; hvilka, ansågo ögonblicket e; ej :böra försummas att. göra något, om ej pretj cist i rent motsatt riktning, dock, åtminstone s 1 exklusift dansk. Dessa personer, :ihvilkas a I innersta motiver jag här ej älskar att gå dju; pare in, hastade att taga borgarväpningen r . under sin behandling. Borgarväpningen, hvil-; ken dagen också hörer till! Utan. tvifvel, ti honneur å qui de droit! Det ges här en .clique af personer, hvilka icke kunna sofva lugnt för den skandinaviska iden och icke kunna för sin honnetta ambition tåla att denna id blifvit under den sista tiden så otillbörligt pusserad. (Se härom mitt senaste bref.) Några af denna cliques sig. j Blavd borgrarne själfva äro der för öf-trigt ganska mänga (bedröfligt att omtala!), -I hvilka, alltsedan den nya och litet friare NäI ringslagen af riksdagen antogs, hafva svurit ett I dödligt bat åt allt hvad den nyåste tiden här I kallar till lif; endast derföre att skråväsendet. det gamla heliga skråväsendet, är dömdt att gå all verldehs väg, finna de det passande fatt ställa sig fientligt motlandets hela utveckling i konstitutionell riktning, att svärja ve och förbannelse öfver 1848, som i innersta 1 grunden är skulden till alla dessa riksolyckor Å för bokbindareoch borstbindare-korporatioTf nerna, ja, att i sina tysta hjertan önska den 4 välsignade och patriarkaliska absolutismen åter: och i nämde förbannelser inneslutes då bland jallt annat nytt äfven skandinavismen, väl derföre att skandinaverna och de konstitutionelle hir falla så temligen tillsammans. Inom borgarväpningen kunde alltså af de ofvannämde raska viljorna påräknas ett färdigt och I beredvilligt anhang, och det påräknades icke förgäfves. På detta sätt gjordes i en fart alla förberedelser färdiga till den af mig i ett föregående bref omnämda Ridehusfesten, och genom en af de raska viljorna arrangerades så, att H. M:t konungen kunde med säkerhet väntas som deltagare deri. Man har under allt detta intet ögonblick sökt dölja, att såframt studenterna ämnade taga dagen skandinaviskt, skulle man i Ridehuset förstå att deraf göra något ganske Andet,. Jag har nu visserligen, hvad detta sista angår, haft alltifrån början min särskilta lilla förmering. Ett är att slå stort på och prata i vädret på förhand, ett annat är att göra allvar af det i sista timman. En vigtig omständighet tillkommer, nemligen den attredan konungens blotta närvvaro, såframt verkligen H.; M:t infioner sig vid festen, tyckes böra afgifva en tillräcklig garanti för att man dock betänker sig två gånger innan man gör skandal. Också börjar verkligen en och annan draga öronen åt sig, och det ser ut som hade man redan någorlunda insett att man pratat för stort. Det är måhända icke alldeles otroligt, hvad ryktet förmäler, att H. M:t skall hafva låtit den deputation, som var ute på Fredriksborg häromdagen för att invitera honom, förstå att han väl ville komma in för att hålla en revy öfver -borgarväpningens särskilta kårer; men att han endast under det vilkor kunde deltaga i banketten, att der sicke förekommer något liknande en demonstration emot Sverge. Detta bör ha verkat som kallt vatten. För öfrigt har Ridehuskomitn, sedan studentfesten icke blef något af, beslutat att inbjuda studenterna till sig. Beslutet skall icke hafva smakat åtskilliga, hvika helst önskat att man vore för sig sjelfva, och någon lärer yttrat; att i fall studenter komme, med, kunde man ej. veta hvar det slutade. Men, som sagdt, man har tagit detta steg. Jag anser mig kunna på förhand säga, att appellen icke skall blifva besvarad med någon synnerlig acklamation från studentkårens sida, och jag är viss på att dess representanter vid ridhusfesten skola blifva under alla omständigheter få, måhända inga, såframt man lyckas från ett tredje håll få satt i verket en id, som först för ett par dagar sedan börjat bearbetas af några personer, hvilkas blotta namn äro en borgen för att resultatet skall bli förträffligt och till sin karakter fullkomligt både nationelt och i en tidsenlig, vacker anda: Det är nemligen fråga om att arrangera en allmän, icke borgareoch ej heller student-, utan medborgare-fest. I spetsen för detta töretag stå sådana personer, som M. Hammerich, Brix och flera af handelsklassens upplystaste och mest frisinnade ledamöter. Frågan borde antagas som icke ens kunnande falla; sedan den en gång blifvit väckt, men meningen vore att göra något i tillräckligt stor skala, för att med någon clat kunna sfälla sig vid sidan af Ridehus-banketten, och svårigheten säges vara att finna en passande lokal härtill. Det har talats om, att man möjligen skulle kunna erhålla till sin rådighet det i sin tid af — generalen Hansen på eget bevåg (ehuru, riktigt nog, ej för egna pengär!) uppförda andra Ridehuset på Vestervall, eget nog beläget precist på den punkt af befästningarne, der Carl X forcerade sin storm. Det vore i sanning ett ödets ganska ironiska spratt, om general Hansens improvisation skulle komma att tjena till ett ändamål. som detta! — Jag skall ej i dag kunna säga, om tillåtelse härtill ännu blifvit gifven af: den nuvarande krigsministern, men det är hopp om att alla svårigheter och betänkligheter skola låta sig besegra. Jag behöfver slutligen icke tillägga, att blir denna rest utaf, sko!a studenterna i massa vara der, liksom de voro på sin post natten mellan d. i0 och 11 Februari år 1659. P.S. Jag erfar i detta ögonblick, att man rönnit sig förenlåten öfvergifva förslaget om Ridehuset på vallen, men att man i stället fått Casinos stora: sal till den nyssnämda medborsarefesten. Alla sannolikheter äro för att den skall blifva grandios. Hammerich: har redan itagit sig att-tala för Skandinavien närmast efter dagens skål. Ploug skaffar de nödvänliga säsgerna, Bournonville är för det sceni-ka arrangementet, om jag så: får kalla det. Pfter banketten blifver musikdivertissement, och festen slutas med bal, till hvilket ändamål ett tillräckligt antal xmedborgarinnor, på He sliter RE ken Hr frn, mo TÅ IR) jä ör JV EA 2 STEN EE RN