Bref från Danmark. Köpenhamn den 28 Jan. Den i sig sjelf temligen oskyldiga historien om firandet af den 11 Febr. härstädes har så småningom vuxit upp till en venement, och saken har verkligen slutligen erhållit den karakter, att jag förmodar att man äfven i Sverge börjat fästa en viss uppmärksamhet dervids Jag anser derföre riktigt att hålla er au courant af de särskilta faser, den ännu kan komma att genomlöpa. Den 11 Febr., det datum, då Köpenhamns borgare och studenter (ty om den reguliera styrkan var här nästan minst att tala) så modigt och på ett så afgörande sätt tillbakakastade Cal den tionde,och med ett slag gjorde hela hans sista kampanj till intet, bildar naturligtvis en sera i den danska hufvudstadens historia och utgör för alla tider ett lysande minne af dansk patriotism. Ingenting är heller naturligare , än att dess tvåhundraårsdag firas på ett värdigt sätt och det var så litet att förundra sig öfver att studentkåren i främsta rummet tänkte härpå, att det snarare skulle varit förvånande om den låtit denna dag passera mer eller mindre obemärk förbi; Men med det vänskapsoch broderlighetssamqväm, som i de sista femton åren egt rum mellan dedanska studenterna och kamraterna -på andra sidan Sundet, och med det ärligt skandinaviska sinne, som besjälar så många af dessa unga män; var det också ganska naturligt, att det inom studentkåren uppstod den tanke, att inbjuda några representanter för Lunds universitet till denna fest, just för att inför hela verlden öppet visa huru tiderna medfört den lyckliga förändringen i stämningen mellan tvenne folk; som fordom eridast lågo i håret på hvarandra, att de danske numera icke behöfde draga sig för att på denna dag. sluta svenskarne i sin krets, att man tvärtom ganska väl kunde harmlöst fira sin gamla segers minne på samma gång som den nya vänskapens triumf. Förslaget, när det sedan togs till närmare afgörande, upprifs, bortfuskades och föll till följd af missförstånd och pedanteri hos några få, hvilka tillfälligtvis lyckades öfverrumpla några flera. Detta synes mig vara att beklaga, men hade det alltså icke blitvit någon fest alls. på denna dag, detta hade då åtminstone icke för andra än danskarne sjelfva varit att fästa någon vidare betydelse vid. Man gör en fest, man låter bli, nåväl, man är herre i sitt eget hus! Men det värre var, att medan det ännu antogs att studenterna bestämdt ämnade fira dagen och med en af förhållåndena naturligen gifven skandinavisk färg, voro der några in