morvid hvarje riksdag ställas till regeriigens disposition, hvarvid ofta ganska invecklade vilkor fästas, blir det af allt större. vigt att tillse, det desså summor verkligen användas på det sätt och i den ordning som ständerna föreskrifvit. Deröfver kan kammarrätten icke ingå i någon direkt granskning. Derföre är det likaledes klart att statsrevisionens grundlagsenliga åliggande blir allt större, och att deita icke uppfylles derigenom att revisorerna förnöta tiden småpysslande med additionsoch subtraktio .söfningar, samt med förkärlek kasta sig in på det område, som tillhör kammarrättens öfverfevisionsdepartement. Se här ett ganska färskt exempel derpå, att statsrevisorerna beträdt en sådan afväg. — Sålunda gjorde 1858 års statsrevision följande vigtiga upptäckter, nemligen dels att den uti aktoratsräkningen ingående balansen för advokatfiskalskontoret i kammarrätten var upptag5n till. 225,018 rdr 32 sk. 9 rst. i stället för 25,018 rdr 32 sk. 8 rst. (således ett runstyckes skilnad), zels att i provinsräkenskapskontorets räkning förekom 6204 rdr 5 sk. 4rst., i stället för 6204 rdr 6 sk. 1 rst. (således nio runstyckens differens) och dels att en utgift i expensmedels-räkningen upptagits till 140 rdr 13 sk., men utgjorde rätteligen 139 rdr 29 sk. (således trettiotvå skillingar för mycket). Dessa tre anmärkningar afse alltså tillhopa ett belopp af32 sk. 10 rst.! Härvid bör erinras, att dessa missräkningar ganska säkert äfven blifvit anmärkta af ofta nämde öfverrevisionsdepartement, när räkenskaperna der hunnit granskas, emedan der anstälda tjenstemän, såsom bekatit är, ega att till godo beräkna sig en viss procent å de anmwärkta och godkända beloppen. Statsrevisorerna förnöta såles sin tid, när de kasta sig in på en dylik granskning, ganska ändamålslöst, och de rättelser, som de på sådant säft bereda, motsvara icke på långt nir den kostnad som ådrages staten, äfven om den tid, som till nyssanförde arbete åtgått, uppskattas endast till några timmar, att icke tala om allt det skrifveri i kammarrätten som dessa anmärkningar föranledt. Också har kammarrättens advokatfiskal, som öfver anmärkningarne skolat utlåta sig, i afgifvet memorial ganska tydligt visat, attstatsrevisionen missförstått grundlagen och sitt åliggande. Vi hafva upptagit dessa anmärkningar icke egentligen för att klandra hvad statsrevisorerna i bästa välmening gjort, utan såsom en erinring och uppmaning till kommande statsrevisioner, att de må återföra den vigtiga institutionen till dess ursprungligajoch storartade bestämmelse. Vi hafva ofvan antydt hvaruti den består och hvarföre det nu mera är af större vigt till och med än förr, att statsrevisorerna strängt granska sättet för och de grunder som följas vid användandet af de statsmedel som ständerna så frikostigt anslå: MUSIK. En ganska talrik samling af musikens vänner hade i går afton infunnit sig på den soirg, mll Sara Magnus gaf i De la Croix salong, och den unga pianospelerskans särdeles; talangfulla prestationer belönades med rikligt bifall, hvilket likväl icke isamma grad egnades åt hennes inträdesnummer, som utgjordes af Beethovens Sonata qvasi una fantasia? 1 ciss-moll, som åt de följande, hvilka, öfverhufvud taget, voro af mera mirakulös halt, men hvartill vi förmoda att orsaken mindre får sökas i ett underskattande af sjelfva kompositionen är i-en önskan hos mången att en mera utpräglad sjelfständighet och en lifligare färgton hade hvilat öfver återgifvandet deraf. För öfrigt återfann man jemväl i mll Magnue föredrag af sonaten den lysande färdighet, det rytmiska taktsinne samt den smak och precision, hvilka egenskaper bon på mångfaldigt sätt hade tillfälle att ådagalägga i de följande kompositionerna, som bestodo af Kullaks smakfulla salongspjes ?La Gazelle; Paganinis ?Les Clochettes, behandlade för piano af Liszt, Chopins briljanta ess-dur polonaise samt en Grande fantaisie sur Lucie de Lammermoor? af Prudent, hvari den moderna sentimentalitetens framstammande, som i operan sker af menniskorösten, med temligen mycken sorgfällighet blifvit öfverflyttad på tangenterna. Fru Ölander föredrog på ett enkelt och flärdlöst sätt grefvinnans kavatina ursFigaros bröllop, samt Vandraren af Schubert; och rönte, isynnerhet för den sisthämda, mycket erkännande. Violinisten hr Kempf, som för ett par år sedan lät höra sig på Kungliga teatern, spelade en Allegro de Concert af Bazzini; hvilken komposition, med sina många vidunderligheter och hopade svårigheter, säKerligen icke var något godt val af exekutören för att på ett fördelaktigt sätt utvecklade vackraste sidorna af sin talang, för hvilken detta stycke äfven i tekniskt hänseende tycktes öfvermäktigt.