det ansåg vara sin rätt, nemligen att öfver Turkiet tillvälla sig ett protektorat af samma art som det, hvaruppå furst Menschikoff å Rysslands vägnar gjotde anspråk. Efter att hafva tecknat Österrikes hela förhållande under det orientaliska kriget, ett krig, hvaruppå ingen vunnit så mycket som denna deruti icke deltagande måkt, samt dess oaflåtliga intriger vid valen inom furstendömena, ett inflytande, som sträckt sg ända till domstolarne, på hvilka man med våld inverkat, då dessa velat häfda valens frihet, öfversår artikelförfattaren till de italienska förhållandena, den öfver detta lands olyckliga ställning af grefve Cavour i konferensen den 8 April 1556 gjorda teckning, samt den deraf föranledda diskussion, hvaruti de österrikiska ;indebuden ehuru ogerna likväl deltogo. Det Rom likasom i Neapel, i Milano likasom i Florens tillämpade system af våld och förtryck underhåller, såsom grefve Cavour då uttryckte sig, den revolutionära jäsningen, i stället för att söka afleda densamma. ?De österrikiska truppernas närvaro i de romerska provinserna och i hertigdömet Parma? — yttrade då samne minister — tillintetgjorde den pohtiska emvigten inom Italien och innebar för Sardininien en verklig våda. Det vore oroväckande att se Österrike, stödt på Ferrara och Piacenza, vilka det befästade 1 strid med Wienertrakatens anda om ej bokstaf, utbreda sig längsefter Adriatiska hafvet ända till Ancona.? Sedan denna tid? — tllägger hr de Sacy — har inom Italien ingenting blifvit förindradt, om icke till ett värre. Om Österrike vill i Italien väcka och lifva den revolutionära endan genom ett system af förtryck och nqvarteringar, så måste Frankrike i enlighet ned sin under ett halft århundrade följda poitik ega rätt att emot detta förhållande ställa undan i 1856 års traktat, och för Italiens ställning påkalla den europeiska diplomatiens livarliga uppmärksamhet, ty tillståndet i Itaien utgör en permanent våda för Europa.?