STOCEHOLM den 1 Febr. Vi yttrade i går, att läroverksfrågans upptagande ej blott till behandling, utan äfven till afgörande i konseljen knappast en månad efter det den för dess behandling nedsatta komiten ingifvit sitt betänkande, syntes oss i hög grad förhastadt, Vi finna denna brådska så mycket oursäktligare, som man af ett uppskof med afgörandet af denna fråga alls icke: behöft befara några menliga följder, vare sig för samhället eller läroverket. Det svenska elementarläroverket är visserligen i ganska stort behof af en ny skolordning; men detta behof är dock ej så stort, att det ej hellre ännu någon tid hjelper sig fram med den bristfälliga, gamla, ehuru ännu blött tvååriga lagen, än det vill äfventyra att få en ny, som möjligen redan vid sin födelse lider af ålderdomsbräckligheter och snart måste göras om på nytt. Vi säga ej att detta bestämdt. är fallet med det nya komitgförslaget; men betänkligheterna vid detta oupphörliga tummande med skollagstiftningen äro verkligen så stora och så välgrundade, att, innan nya, genomgripande förändringar göras, det är af största vigt att skaffa sig säkerhet för att d i sig hafva nog mycken lifaktighet för att kunna hålla ut en längre tid. För att vinna en sådan visshet gifves blott en utväg, och den är den offentliga diskussionen. Och vi förstå sannerligen ej, huru en regering, om dess afsigt verkligen är att åstadkomma någonting godt och varaktigt i denna fråga, kan förbise det stora gagn hon kan hemta af en sådan offentlig granskning. Det torde invändas, att regeringen redan gjort nog, då hon för ämnets beredande nedsatt en komit af sakkunniga män, och att dessas utredning af frågan är fullkomligt tillräcklig för att derpå bygga en ny lag. Vi bestrida detta inkast af två skäl. Först och främst har denna komites sammansättning varit så ensidig, att i högst få punkter mer än en mening haft tillfälle att der göra sig hörd. Och vidare kan ingen af sex eller sju personer bestående kommission, om än aldrig så väl sammansatt, anses så ofelbart ha träffat det rätta, isynnet i detaljsaker, att ej ur det rika förråd af erfarenheter, som våra läroverk besitta, något bättre och varaktigare skulle kunnat föreslås. Regeringens första åtgärd håde derföre, synes! det oss, bort vara den, att till trycket befordra :komiteförslaget, för att derigenom göra det allmänt spridt och kändt. Den häraf för-7 orsakade kostnad skulle blifvit högst obetydlig i jemförelse med den vinst som deraf skulle hemtats; Hade regeringen tillika, såsom dess pligt onekligen varit i en fråga af så omfattande vigt som en reorganisation af vårt skolväsende, inhemtat läroverkskollegiernas och universiteternas tankar i ämnet, på samma gång frågan underkästats en allsidig granskning inom pressen och på allmänna möten, skulle säkerligen ett resultat vunnits, som långt bättre motsvarat tidens behof och ständernas önskningar, än nu torde blifva fallet. Så gick Danmarks regering tillväga, när dess nuvarande skollag infördes, och ett dylikt vädjande till offentligheten har man nyligen sett sjelfva Österrikes absolutistiska regering ej försmå, när den önskade erhålla upplysningar i en fråga af just denna art. Vår regering bar emellertid ansett sig kunna undvara de upplysningar som på denna väg skulle kunnat inhemtas. Hon har derigenom onekligen åtagit sig ett dubbelt ansvar, och skulle våra ständer vid ett blifvande riksmöte finna, att deras önskningar om en förbättring i vårt undervisningsväsende ej blifvit uppfylda, skola de säkert i denna regeringens underlåtenhet se en af .de väsentligaste orsakerna dertill. j Med hvad vi i det ofvanstående yttrat ha vi ej velat uttala något omdöme om beskaffenheten af de komiterades förslag. De -anmärkningar vi der tillåtit oss gälla -endast.det behandlingssätt som frågan rönt inom regeringen. Att nu uttala oss öfver sjelfva betänkandet, sedan frågan är så godt som af. gjord, kan synas temligen gagnlöst. Några ord derom, åtminstone såsom en reservation mot flera grundväsentliga brister och misstag. som, efter vårt sätt att se denna fråga, Vidlåda komiterades arbete, kunna vi dock ej tillbakahålla. Först och främst måste vi då som förslagets :hufvudlyte anmärka, att .det lemnar frågan om läroverkens styrelse nästan helt och hållet ovidrörd. Denna fråga är dock den aldra vigtigaste för våra läroverk. Den innefattar nemligen huruvida det svenska elementarläroverket skall fortfarande stå under det förlamande inflytandet af. en presterlig eforalstyrelse, som på sin tid otvifvelaktigt verkat gödt, men nu står qvar som en skärande anakronism, eller erhålla en sådan styrelse, som med kännedom om dess tidsenliga behof före: nar ett varmt och lefvande intresse för dess utveckling. : Vi -ha.ofta uttryckt den öfvertygelsen, och vi-upprepa den ännu en gång,att alla reformer inom våra skolor endast ärc halfva åtgärder, så länge deras verkställande är anförtrodt åt en uteslutande presterlig styrelse. Det var också i full insigt häraf som sista riksdagens ständer, med undantag naturligtvis af presteståndet, i ;samband med -yrkandet på en revision af skolstadgan, särskilt begärde att K. Maj:t måtte till näst sammankommande ständer aflåta förslag med en förbättrad läroverksstyrelse. Att regeringen 1 den skrifvelse, hvari -komiten erhöll sitt uppdrag, ej särskilt nämde denna fråga såsom föremål för dess behandling, hade ej bort utgöra hinder för komiterade att utlåta:sig öfver densamma, då dess uppdrag gick ut på an sallniin mranskninmiatf. etadman — nah oÅettn.