Senaste häftet af. Revue des deux monde: imehåller några betraktelser rörande italien ska frågan. Efter en kort redogörelse fö Pariserkongressens förhandlingar i afseende på nämda fråga och grefve Cavours framställ ning af tillståndet i Italien, fortsätterjtidskrif ten sålunda: Vi hafva granskat. den italienska frågan sådan den i Turin förstås, i enlighet med der öfversigt, som den premontesiska diplomatien: dokumenter derom lemna. Det är Jätt at finna huru denna fråga blifvit en fransk frå: a. Melt säkert är det naturligt att föredrage ett obersende Piemont framför ett österrikisk Piemont. En gördel af småstater anse vi fö! oss bättre än aflägsna gränser, som skulle sätta oss i direkt beröring med stora makter men det är med vilkor att dessa makter skole vara fria och aldrig mot oss blifva mäktige fienders framskjutna förposter. Piemonts sä kerhet och frihet att handla äro fördenskull af högsta intresse för Frankrike. — Vi måste vara uppriktiga nog att tillstå, att visanse en god styrelse i de italienska staterna vara lika maktpåliggande och att vi lidit förfärlig skada af den revolutionära vulkan, som vidmakthållits genom det system af förtryck, hvilket alltför länge hvilat öfver Italien. Slutligen bringar oss den förlängda ockupationen af Rom genom våra trupper uti em falsk. ställ ning, hvilken icke är hållbar. Hvilken ol låter icke denna ockupation oss spela inför Italien och hela verlden? Ett af de två: antingen äro vi vanmäktiga rådgifvare åt påfven, om vi af honom påyrka reformer som tillåta hans undersåter att med honom lefva i fred, eller ock, om vi ingenting säga, uppmuntra vi i tysthet den dåliga styrelsen och få allt utseende af ett biträda. Österrike i det förtryckssystem, som : uppretar hela Italien. Alternativen skulle då vara, att bli antingen löjliga eller förhatliga. Vi skulle derföre icke -förundra oss, om Frankrike vid tillfälle toge upp den italienska frågan, sådan den af Piemont nedlades år 1856. Men derutöfver kan ARNNErUSSEA ERSSON SST TT NE TE a a FA vt