let afsommaren blifvit bekant med nu tilltalade Ödberg, hvilken han alltid funnit uppföra sig ordentligt samt hafva tillräcklig arbetsförtjenst — stundom 2 å:3 rdr bko om dagen, stundom något mindre. Sedan lördagen den 13 Nov. såg vittnet honom likväl icke arbeta. Han var visserligen nere vid brån på måndagen, men arbetade ej. Om tisdågsmorgh Ne sade han sig ämna gå till hr Westin att såga ved. Märktes Ödberg ha supit mer är Higt då han de. sista dagarne hemkom om aft narne? Berg sade detta icke ha varit händelsen. Ödberg hade väl varit litet rörd af starka drycker, men ej mycket öfverlastad. På måndagsförmiddagen :följdes vittnet och Ödberg åt ned till Riddarholmen, der Ödberg qvarstannade : till middagstiden, då han aflägsnade sig, sägande sig skola gå att köpa stöflar samt besöka sin bror. Vittnet träffade honom sedan ej förr än Han hemkom kl. mellan ; och !;7 till bostaden hos Lönnborg, der Berg då re dan ungefär en timma befunnit sig. Ödberg, som tvättade. och borstade sig samt kammade håret, föreslog vittnet att medfölja på spektaklet, hvilket vittnet också gjorde, och ankommo de samtidigt till teatern. Ödberg hade biljett och slapp derföre genast in, vittnet hade deremot ingen biljett, och kunde -ej heller erhålla någon, emedan de voro utsålda, och han gaf derföre vaktmästaren 24 sk., för hvilka han fick slippa in, sedan vaktmästaren först tagit emot biljetterna af dem, som hade sådana Vittnet sig Ödberg icke vara . ute under loppet af aftonen. Vittnet ville en gång bjuda honom på bränvin, men hade Ödberg då betackat sig. På hemvägen voro de tillsammans inne på en krog vid Jadvgårdslandstorget, hvarpå de båda, jemte gossen Carl Lönnborg, som äfven varit på spektaklet, tillsammans begåfvo sig hem. På tisdagen såg vittnet icke Ödberg på hela dagen, sedan de om morgonen kilts, då Ödberg sade sig skola gå till hr Westin edan de skilts på onsdags f. m., såg vittnet honom icke heller denna dag vidare förr än vittnet hemkom på aftonen, då Ödberg satt vid bordet, helt tyst, utak att vittnet hos honom märkte någonting ovanligt. Vittnet berättade derpå om den mellan enkan Lönnborg och Ödberg verkstälda liqvid och om Ödberg: begäran att få sina rockar, hvilken föranledde enkarn Lönndorgs fråga om Ödberg tänkte flytta, hvarpå denne ingenting hade svarat; utan aflägsnat sig, der efter vittnet ej sett honom. Kl. mellan 8 och 9. gingt de hemraayarande till sängs. Ödberg: Det är osant som Berg säger, att han på måndagen icke såg mig senare än vid middagstiden. Det var kl. , 5 vi skildes.: De ha dåligt minne, men jag har godt minne. Ordföranden. I polisen hade :du likväl mycket då ligt, minne; Ödberg. Ja, men nu -har jag godt minne. De skall väl inte få stå och narras på mig inför domstolen. Sedan Berg fått afträda, förekallades: . Arbetskarlen Wallin, som förmälde sig ha känt Ödberg sedan vårtiden förlidet år. I flyttningsdasarne i höstas hade vittnet och Ödberg tillsamman: aft ett , bandsölv. uppåt norr. När de lemnåt al sin. börda och, gående uppför Mäster Samuels gränd. kommo till hörnet af Öfre Bangränd, hade Ödberg yttrat: Här bör jag, men nu får jag lof att flytta. för jag har kommit hem full flera gånger och här uppe bor. en tjufkärring, som. kommit upp till mir mor, som haft mycken förargelse föret; men i qväll ska! jag inte supa mig full Då vivtset med anled: aing af detta yttrande frågade: Hvarföre det?s svarade Ödberg: Jo, för det hön ä enläserska och en tjufkäring. Och hade Ödberg härvid pekat upp mot fönsterna en trappa upp i huset. Vittnet hade senmält, att det väl icke gjorda någonting om menviskan vore läserska, ty hon kunde, ja våra bra ändå. varvid Ödberg invände: Henneska jag nog passa. — Sådana ord ska du inte säja, hade vittnet då anmärkt. z Ordföranden. Påminner ni er bestämdt, att Ödbergs: ord föllo så; ni har icke sagt alldeles detsamma I i polisen. ; Wall n: Ja, han sa, att henne ska jag passar eller henne ska. jag komma ihåg — och vi giek sedan framåt Bangränd till Lindströms krog vid Hötorget, der i skräddar Lindströms hus, han som nu är brukspatron;, i Ordföranden, Såg ni Ödberg något på måndagen den 135: Nov. ?r Wallin. Ja, emellan 12 och 1 nere vid Riddarholmen. Ordföranden. I polisen har ni sagt, att Ödberg utanför huset i Mäster Samuelsgränd yttrat: Här bor jag och min mor, men nu är min mor utkörd för den djefla käringens skull Ödberg: Jaha, der står det! Men det har jag aldrig sagt, det kån han inte taga på sin ed. Jag sade endast: Här bor: min mor, men nu ska hon. flytta, för det är en annan som ska ha rummet, och jag pekade dervid två trappor upp till hofintendentens våhing; der det ändå stod taflor i fönsterna, och de stå qvar der ännu. Och-så sa jag, att det var hushållerskan och. att det är mycket för den käringens skull som min mor, får flytta. Ordföranden trågade Wallin, om han var säker att det var en trappa upp, som Ödberg hade pekat. Wallin jakade härtill, dervid. Ödberg häftigt inföll: Wallin ljuger!, Sömmerskan Agnes. Lindfors, som berättade att hon den 15 RN Nonetbpr sedan hon lemnat sin kondition, hade inflyttat till fru Ödberg, med hvars döttrar hon varit bekant. Vittnet var hemma jemte enkan Ödberg och hennes tre döttrar då Ludvig Ödberg com dit på e. m. Det var då något skumt och kl. var, efter hvad vittnet: tror, emellan. 3 och 4. Vittnet märkte icke-att han hade något annat ärende än att helsa på och qvarstannade han hemma till kl: omkring 6, Sedan Ludvig varit der en bra stund; kom äfven hans kusin, Frans Blomberg, sont hade t ärende till lotten Ödberg angående sömnad. Strax ter Blomberg kommo fru bagerqvist och hennes trenne: döttrar, hvilka också hade. ärende: till Lotten ingående, sömnadsarbete. . Enkan. Öberg, som hade hållit på och kokat kaffe i kakelugnen; njöd nu allesammans på kaffe. Lagerqvistens fingo först, och sedan Frans Blomberg och Lotten Ödberg, emedan hon skulle åtfölja fru Lagerqvist till söder att mottaga let arbete Hvarom. var fråga. Slutligen fick äfven Ludvig kaffe. Man talade. under tiden om hvarjehanda, slarf. Blomberg, som yttrade: Nu är kloekan 6, och jag får lof att gå, för jag skall uträtta tt ärende och sedan gå på Ladugårdslandsteatern, var den förste som aflägsnade sig. Vittnet ville påminna. sig, att Ödberg yttrat någonting till Blomberg om; att göra. sällskap med honom, men sådant blef-icke af, utan stannade Ödberg qvar efter. Blomberg, och vittvet tyckte sig minnas, att det var först sedan denne gått, som bg fick sitt kaffe. Biter någon stund aflägsnade sig Ödberg, och vittnet: tror att han: yttrade, det han finge lof att ynda sig. -Derpå gingo Lagerqvistens och Lotten! dberg.,, Nu. gvarvoro således hemma. modren, samt döttrarne Gina och. Hermina jemte ; vittnet, Omkring klockan 8 bortgick enkan Ödberg, åtföljd af yngsta dottern, Hermina, i uppgifvet ärende att besöka en: tvätterska. En stund senare gick äfven vittnet. bort, soch då vittnet efter ungefär: en timma återkom;:voro:modren och Hermina återkomna., Hunruvida, fanjunkaren Herkules, var. hemma på; eftermiddagen visste icke. vittnet, men hon påminde sig, att -hon under loppet af eftermiddagen hört röster från deras runt och då hon på aftonen gick bort, var, det; ljust .bakom;,den, gardin, somsåfdelar rummet. Påföljande förmiddag var Ludvig. Ödberg åter hemma ,hos modren, .dervid ban. frågade huru mantalsförteckningarne skulle skrifvas sämt talade om dö roliga pjeser, d-m ban aftonen förat. hade sett på Ladugårdslandsteatern.:-: Ii re RA RR RN RR em ÅN et ng Sa Set nt fännt.