Br an RÖ AT. ÖT EVO Tr OBE svårt klämd mellan tvenne vagnar, att ban kort derpå afled. sma Svenska akademien firade i går afton sin årshögtid å stora börssalen. Af de aderton voro endast åtta tillstädes, utom den nyinvalde ledamot, som nu skulle taga sitt inträde. Akademiens ständige sekreterare, friherre von Beskow, fungerade som direktör och öppnade sammankomsten med ett tal, hvari han bland annat yttrade, att, då högtidsdagen denna gång icke hade kunnat firas på den dertill bestämda dagen, ingen lämpligare dag hade kunnat i stället väljas än Gustaf III:s födelsedag,hvarefter följde -en jemförelse mellan Gustaf III, såsom stiftare af den svenska, och Richelieu, såsom stiftare af den franska akademien. Grefve Henning Hamilton gjorde derefter sitt inträde medelst en minnesteckning öfver sin företrädare, friherre Skogman, och komplimenterades derpå af akademiens direktör, som sjelf tillade åtskilliga drag till Skogmans karakteristik, isynnerhet i fråga om hans förhållande till vitterheten och svenska akademien. Af de under förlidet år insända prisskrifter hade akademien med mindre priset utmärkt lyriska dikter af mag. O. Eneroth, hvaribland några, af ett enkelt och flärdlöst poetiskt innehåll, upplästes af frih. Manderström; samt En natt på Vettern af mag. H. Bjursten, en cykel minnen från Vadstena, hvarur hr Böttiger uppläste ett stycke, kalladt Philippa, en af dessa moderna monologer, der skalden i en historisk personlighets mun lägger en i na och väl afrundade poetiska fraser klädd skildring af henne sjelf och hennes öden, sådana dessa visa sig för den nutida poetiska betraktelsen. Endast hr Bjursten var tillstädes och mottog priset. Konung Carl Johans pris hade akademien beslutat tillställa riksantiqvarien Hildebrand för det nit han egnar åt utgifvandet afå Svenskt Diplomatarium), och sin stora guldmedalj åt ryttmästaren Möller för den af honom utgifna ordbok öfver Hallands-målet. Akademien har, enligt hvad tillkännagafs, beslutat att på Adolf Fredriks kyrkogård uppresa en minnesvård på Lidners graf. Minnespenningen för året var präglad öfver Emanuel Svedenborg. Friherre v. Beskow uppläste en af honom författad minnesteckning af den store svenske vetenskapsmannens, siarens och teosofens lefnad. Som vanligt hade ett alltför stort antal biljetter blifvit utdelade, hvilket vållade en nästan olidlig -hetta och stark trängsel, hvilka åter hade till. följd dåningar med thy åtföljande uppståndelse och buller. Det var derföre icke lätt för någon att till fullo kunna följa de respektive talarne i deras yttranden, och det bör derföre äfven kunna ursäktas, om följande försök att återgifva det väsentliga uti grefve Hamiltons föredrag blir något bristfälligt. Gr. Hamilton började sitt inträdestal med att förklara, det åstadkommandet af ett samfund, hvilket på en gång skulle utveckla svenska namnets och svenska språkets ära, vore den höga, sant fosterländska tanke, som ligger till grund för svenska akademiens instiftelse. Tal. kunde i detta ögonblick ej annat än offentligt erkänna den tvekan, hvyarmed han, under djup känsla af sin oförmåga, vågat efterkomma kallelsen till nya uppdrag, i väsentlig mån främmande för andan af dem, som förut varit honom anförtrodda, lika öppet som han påstod, att tacksamhet och aktning för svenska akademiens önskningar, ehuru mäktigt de än verkat, icke förmått öfvervinna hans betänkligheter. Större driffjedrar hafva härtill erfordrats, hvilka tal. ville i korthet antyda. Från början af hans offentliga verksamhet har han följt den grundsats, att mannens arbetskrafter tillhöra fäderneslandet, men att en vis försyn må utstaka stråten. Förtröstande på dess bistånd, hade han aldrig sökt något förtroende, men icke eller undandragit sig försöket att gagna i det kall, som af öfverhsten eller medborgare blifvit honom anförtrodt. Huruvida Hans Järta, om han lefvat, hade gillat svenska akademiens val, lemnade tal. derhän, men han vore viss derom, att sedan detskett, skulle Järta ogillat ifall tal. icke följt akademiens smickrande önskningar. Vördnad och tacksamhet hafva icke tillåtit honom att längre tveka. Den känsla, af hvilken man fattas vid inträdet i en krets, deri: man mötes icke blott af stora män, utan äfven af allt som fäderneslandet eger ypperst af tanke och lärdom, måste ensam kunna tolka de intryck talaren i denna stund erfore. Presidenten Skogman var genom omfattningen af sitt snille, rikedomen af sin erfarenhet och sina insigter, en värdig ledamot af detta samfund. Att i korthet skildra hans förtjenster är visserligen icke det lättaste, som blifvit talaren ålagdt. Bland det stora antalet af utmärkta svenska män, hvilkas fosterländskärlek ur Finlands jord hemtat sin näring, vär äfven Skogman. Född den 26 Oktober 1786 i Lovisa, i hvars stadsförsamling hans fader var käplan (hans farfader var bondeson) samt sålunda uppfödd i ett flärdfritt och tarfligt hem, utgjorde enkelhet i väsende och lefnadssätt ett utmärkande drag hos Skogman under hela hans lefnad. Efter idkade studier i fädernehemmet och Borgå skola, blef han student vid Åbo akademi. Redan vid 17 års ålder undergick han sina lärdomsprof. På egen hand förvärfvade han en lärdom, sällsynt hos dem, hvilka liksom han uppträda som handlingens män. Ehuru Skogman började sin tjenst inom Åbo hofrätt, hade han under tiden jemväl inträdt vid civilexpeditionen afk. kansliet, men skulle sannolikt genom inskränkta tillgångär varit förlorad för Sverge, om icke Rosenblad hade understödt hans första steg på en bana, om hvilken den unge tjenstemannen ingaf förhoppningar, som han äfven sedan verkliggjorde. Skogman vann också här en skyndsam befordran och blef efter 2 års tid kopist i civilexpeditionen. Under ledning af sådana förmän, som Rosenblad och Vetterstedt, måste Skogmans ovanliga snille och skarpsinnighet redan nu vara betydligt utbildade, och han ådagalade en skicklighet, som med en honom utmärkande arbetsförmåga fordrade för sin utveckling ett vidsträcktare fält än konungens kansli. Det var ett erkännande häraf, som han erhöll i befallningen att på allmän bekostnad företaga en resa till utlandet, förnämligast för att efter samlandet af erforderliga upplysni gar föreslå de åtgärder, som borde ega rum för besittningstagandet af Guadeloupe. Enligt instruktionen för denna resa, undertecknad af detta samfunds fordne ledamot grefve Mörner, skulle synnerlig uppmärksamhet egnas åt England. Der hade han t. ex. att studera grunderna för engelska beskattningen och dess förhållande till nationalförmögenheten, att iakttaga de närvarande hindelsgrundsatsernas beskaffenhet och verkningar, dervid särskilt, med afseende på fäderneslandet, ett noggrannt undersökande af de engelska tillverkningarnes förhållande till våra manufakturer borde förekomma Den vidsträckta instruktionen be tecknar tillräckligt hvad man ansåg sig af Skogman kunna vänta. Sielf skref han till en vän: Jag hissnar