mellan Långholmen och Kungsholmslandet för att slippa gå genom hela staden ut till norra landsvägen. Polisen hade i följd häraf tagit ned varningstaflorna för svag is. Men under de senaste 12—14 dagarne har en temligen stark uppsjö skurit upp mer och mer af isen, från slussen upp mot Flugmötet. Polisen har fördenskull åter uppsatt varningstaflorna vid klappbryggorna nedanför Tyska brinken, vid Kött-torget och vid Ragvaldsbro. Dermed har den förmodligen ansett sig uppfyllt allan rättfärdighet. Den hade sannolikt icke observerat ett sådant nidingsdåd, som att man, medan isen var fullkomligt säker, hade upphuggit den rundtomkring bryggan nedanför gränden mellan Carolinska institutet och Myntverket, så att den, som derifrån en afton ville begifva sig isvägen från Kungsholmen till staden eller söder, måste ovilkorligen klifva bums i sjön. Oaktadt varningstaflorna har rörelsen på sjön varit lika liflig. : Visst är det orätt att icke akta dem, men då kommande och gående se sjön full af menniskor, må man icke taga det alltför illa att de anse äfven sig kunna beträda den utan lifsfara. Trafiken mellan Ragvaldsbro och Flugmötet har alltså fortgått som vanligt både lördagen och söndagen. De, som ämnade sig åt Tyska brinken, trodde vägen dit vara lika säker, ty någon skilnad i isens beskaffenhet kunde icke upptäckas, åtminstone af de söder-ifrån kommande, och inga vanliga märken varnade för fara. Men uppströmmen hade ungefär midtför Tyska brinken skurit upp flera hål. Redani lördags morgon störtade en gosse ned i ett sådant, men hjelpte sig sjelf upp. I lördags qväll drunknade en mansperson ungefär på samma ställe, och i går middag föll åter en mansperson ned der och gick genast till botten. Således två menniskolif spilda på två dagar — derföre att polismakten, eller hvilken som härvidlag är rätter ?vederbörande?, icke velat beqväma sig till att låta armen af patrullerande konstaplar hafva ett vaksamt öga i förbigående, åtminstone på de mest trafikerade isvägarne, och till att låta med några billiga granruskor utmärka farliga ställen. Hr Grosshandlaren Schartau är mäktig i stadens styrelse. Han har just nedanför fönstren i sill bostad det nu ifrågavarande stället. Om han icke vill höra oss, så må de drunknandes förtviflansrop röra hans hjerta, så att han utverkar åtgarder till förebyggande, så vidt medelst för landsbygden lagstadgade utvägar kan ske, af menniskolifs förspillande.