Två lit för några granruskor. Det har varit en lust och glädje att se på Riddarfjärden denna vinter. Under några lugna dagar bade vattnet frusit så jemt, att sjön stått som en spegel?. Föga snö har f.llit på denna glatta ban. De ilande molnen, de ännu grönskande bergkolosserna vid Skinnärviken, de väldiga husmassorna och den hulda månen ha varit att beskåda ofvan isen, och deras afbilder lika klart ned utiden. På eftermiddagarne har den nedgående solen allt somoftast förvandlat hela den vida ytan till ett gyllene fält, i hvilket vid mörkrets inbrott sjelfva stjernorna speglat sig. Hvilket lif i dessa dagar! Hundratals män, ynglingar och gossar ha svärmat kring med glittrande skridskor, hemtande rörelse och frisk luft till vederqvickelse från stillasittandet och qvalmet i embetsrummen, skolsalarne och verkstäderna. Grosshandlaren och arbetskarlen, grefvesonen och sotarmurren ha täflat med hvarandra om fartens snabbhet eller om öfverlägsenheten i konsten att åka i cirkel, baklänges, på ett ben eler i ?krumliga hvirflingar?. Personlighet:principen har haft fritt spelrum, och man har i:ke förnummit ringaste mehn deraf. Detta manliga nöje har framkallat en industrigren, som ännu icke hunnit blifva föremål för någon författning eller beskattning. ltt par företagsamma karlar ha resonnerat som så: Många menniskor vilja åka skridsko, men alla ha icke kommit sig före med att köpa sig sådana skodon, och många, som hafva skridskor, komma sig icke före med att bära dem med sig till sjön. Den, som toge plats på isen med några par skridskor, borde således lätt få hyra ut dem och kunde derpå förtjena sig en och annan riksdaler. De hafva skaffat sig en kälke — det är deras magasin, och derpå etalerat några par skridskor och hyrt ut dessa åt hvilken som åstundat. Vi talade häromdagen med en af dessa män, en ung och rask karl med ett gladt utseende. Han såg ut att vara sjöman. om somrärne. z . Nå är det bra förtjenst?? ; Ah ja, ibland är det inte så illa.? Hvad kostar det att hyra skridskor?? Tolf skilling i timman, men det förstås att somliga åker mindre, och då får man nöja sig med hälften. Men så kommer det bättre herrar ibland också och åker bara en liten stund och ger en ändå en tolfskilling.? På det sättet bör det kunna bli några riksdaler om dagen. ?Ja, men herrn skall veta attibland så åker de i sten, så att man får skära upp skridskorna igen, och ibland får man sköpa nya. Det drar allt!? Vi erinrade oss hur många qvällar vi sett tjogtals gossar svänga brinnande facklor, farande fram vildare än de sonerna i Robert, och låtande skenet återspegla sig i isen, så att ljusens antal synts fördubblad, Förfärdigandet af dessa facklor är ännu en industri, hvarom vi gjorde oss underrättade: ?Nå, hvar få gossarne sina facklor ifrån ?? Åh dem sitter gamla gubbar och vira ihop, och komma ned och sälja om söndagsqvällarne. Det är fattiga stackare som inte ha för sig!? svarade han som hyr ut skridskor. . Hvar och en är herre öfver sin stackare? säger Jolin. Midt ibland den glada skaran af skridskoåkare ser man allvarliga embetsmän och borgare, arbetare och qvinnor, tagande genvägen öfver isen från Hornstull, från Långholmen, från Skinnarviken, från Mariasidan för att komma till staden, och från staden eller Kungsholmen tillbaka till förutnämde trakter. Den raka isvägen är närmare och ofta angenämare än de krokiga och smutsiga gatorna. Och isen har en lång tid på hela Riddarfjärden varit så stark, att man skulle kunnat köra öfver den, och att när den kommendering af Dalregementet, som legat på Långholmen, för några dagar sedan skulle tåga hemåt, marscherade d n med full Packning öfver sundet