någonting kunnat för densamma uträttas, och att koketteriet för de liberale begagnats en dast för att kunna tjena den konservativa sa ken ännu bättre. Anmärkas kunde slutligen i afseende å par. tifribeten, att det till densammas bestyrkande alltid tillförene hetat, att de som bidragit till tidningen, på långt när icke alla vari konservativa. Uti den förevarande artikeln bekännes ändtligen rent ut, att det är de konservativa, som bekostat tidningens uppsättning och upprätthållit densamma under flera år. Så att nu är man då ändtligen på det rena med den saken. Tredje orsaken till Svenska Tidningens ringa ekonomiska framgång uppgifves vara de konservatives missnöje med henne. Jag kunde uppgifva flere, säger författaren, som jag vet årligen bidragit till tidningen, emedan de lofvat det, men aldrig prenumererat på densamma, knappast läst den, emedan de ansett den vara en ljum, snart sagdt förrädisk vän., Om detta verkligen är sannt, hvilket vi, såsom ofvan sades, icke vilja betvifla, så har Svenska Tidningen här endast fått se besannas det gamla ordspråket: Ärlighet varar längst,, Genom det liberala koketteriet har hon icke lyckats förvilla de liberala, men hon har förspilt sina konservativa gynnares vänskap. Hon borde häraf lära, att rent spel ändå är det bästa. Den fjerde och sista anledningen till Svenska Tidningens motgång säges vara den mindre benägenhet den röner hos nuvarande regering?. Örsaken härtill skall vara den ställning hon intagiti jernvägsoch skuldsättningsfrågan, hvilket tillika anföres såsom solklara bevis på bladets sjelfständighet i förhållande till regeringen. Strax derefter tillägges dock, att regeringen i Svenska Tidningen har en vän, om hvilken man vet att han af grundsats är att lita på i de stora politiska frågorna.? Vi nödgas här föra vår yrkesbroder till minnes, att han nyligen förklarade sig icke kunna antaga benämningen ministeriel, emedan icke känd vore den plan, de politiska grundsatser, som konungen, efter samråd med sina rådgifvare, uppgjort för styrelsen af detta land, och att dessa grundsatser icke vore genom handlingar så klart ådagalagda, att en förf., som sjelf eger en öfvertygelse, skulle vilja äfventyra lofva att för den draga i härnad.? Men huru kan under sådana omständigheter en förf., som sjelf eger en öfvertygelse, lofva att han af grundsats skall vara at lita på i de stora frågorna? Det är ju ursäktligt, om den, som obetingadt lofvar sitt understöd åt en regering i alla stora frågor, fastän han förklarat sig icke känna denna regerings program, betraktas af den stora kortsynta mängden, som icke kan uppfatta hemligheten af en sådan sjelfständig? ställning, helt enkelt såsom denna regerings — redskap.