ministrar. Alla glädja sig derföre åt detta giftermål och önska det höga paret kärlek och lycka. Men för italienarne utgör prins Napoleons giftermål med prinsessan af Savoyen en ännu dyrbarare löftespant. — Under hvarje annat förhållande hade de måhända ganska obetydligt sysselsatt sig dermed. De hade betraktat saken såsom en blott familjehändel-, se, i sig sjelf fullkomligt likgiltig. . Men nu, midtunder. denna våldsamma Jäsning, hvaruti Italien befinner sig, innebär ju ifrågavarande förbindelse från Frankrikes sida ett högtidligt löfte om skydd och bistånd. Så betraktas saken af italienarne, och det finnes ingen här som icke delar denna opinion. : Ja, om Ita-. lien nu reser sig, så räkna vi bestämdt på att. slippa återse de dagar, då den nesliga politik, som tillhörde herrarne i WNational, var rådande. Frankrikes svärd skall dragas ur slidan, och skall denna gång helgas åt emancipationens och frihetens sak. Att på den punkt, der sakerna nu stå, förblifva overksam, och ännu en gång låta det ädla Italien falla under österrikarnes drufhagelskulle — jag är derom öfvertygad — för Napoleon III:s tron utgöra förspelet till ett plötsligt fall, och i trots af fegheten hos dem som man kallar börsmännen, skulle man aldrig förlåta honom ett sådant affall. Detta inser ock Österrike ganska väl, och under det man i Turin tänder bröllopsfacklan, samt i Marseille och på andra orter rustar sig för de allvarsammaste fall, håller förstnämde makt luntan tänd vid sina kanoner och vältrar sina vilda skaror emot Milano. ÅA en annan sida kan Napoleon III icke undgå att uppfatta tidsögonblickets betydelse; han bör inse att han här kan utföra en lysande roll, hvars närmaste resultat skulle vara att befästa hans thron och att måhända försona honom äfven med dem, som svurit att aldrig förlåta hononr hans thronbestigning. Han borde veta, att orientaliska kriget. icke för honom och för Europa varit annat än ett ofruktsamt krig. Hvad har det väl åstadkommit? Ingenting! I fråga om sina egna intressen bryr sig ingen enda makt det ringaste om kongressens svulstiga förklaringar och dess löjliga protokoller. Och aldrig har väl. verldens tillstånd varit mindre betryggadt än efter kungörandet af en:fred; som skulle -hetas vara evig. Ett krig emot Österrike, men ett krig, fördt med allvar och med ärlighet, skulle kunna godtgöra allting. Häruti ligger lösningen till mer än ett problem. : Under tiden drager prins Napoleon till Turin. Han begifver sig -härifrån med enenkel svit, men hvilken äfven denna eger en betydelse, som icke undgått någons uppmärksamhet. Man har t; ex; bland de personer; som åtfölja prinsen, anmärkt general Niel, densamme som tog Bomarsund, och som ledde genikårens arbeten vid. Sebastopol. Hvarföre skulle väl nu denne krigare taga del i denna fullkomligt fredliga Odysså? I sin egenskap af kejsarens adjutant tillhör han hvarken Algeriska ministeren eller prins Napoleons hof. Om han nu medtages på resan, så är det tydligen för att göra någonting helt annat i Sardinien än att. diskutera brudens hemgift och underteckna giftermålskontraktet. Detär derföre att konung Victor Emanuel måste under närvarande förhållanden känna behof af att inhemta råd och upplysningar af en man med den erfarenhet, som den tappre generalen. Så betraktar man här saken, och jag tror icke att man härutinnan bedrager sig. Men oaktadt allt hvad vi här hafva sagt, oaktadt den feberaktiga otålighet som råder hos italienarne, kan man likväl ej nog mycket råda till moderation och försigtighet. Genom att brådstörta utbrottet skulle man blottställa sig för att sätta allt på spel. Derföre bar ock regeringen, isynnerhet under de senaste dagarne, snarare sökt att stäfja rörelsen än att påskynda densamma. Alla tidningar ha blifvit antydda, väl icke att uppställa fredsfanan, men att visa sig moderata och varsamma. Händelserna gå nog af sig sjelfva, och sinnesstämningen är sådan, att då stunden för verksam handling är kommen, lärer X man icke finnas oberedd.