denne nemlige: så lycklig att komma obemärkt på duellanterna, så är det carser för dessa, men 2 guldens plikt för hvar och en af åskådarne. Tillkännagifva vakternas rop Schmer! Schmer!? (pedellernas öknamn till följd af deras med snören besatta mössor), att en pedell kommer til: stället, så blifver det oreda i leken. Fönster och dörrar upp! och ut med allt, både menniskor och vapen! Alla. som icke hafva sin maklighet kärare än två ulden, taga till benen: Ofta stå också vagar färdiga att upptaga ducllanterna, ty det är icke ett ögonblicks arbete att afbinda dem. Oaktadt alla studenter här, undantagandes de 23 medlemmarne af Wingolfiternas Verbindung, duellera på gruovd af förolämpningar, så är det dock kårerna, hos hvilka duellväsendet förnämligast florerar. De räkna tillsammans något öfver 100 medlemmar, hyilka alla så när som på konkneipanterna, hvilkas antal är mycket obetydligt, äro förpligtade att slåss när helst de utmanas. För att gifva ett begrepp om huru efta detta sker, vill jag blott nämna att kåren Hassia härstädes i förra halfåret hade öfver 60 dueller, oaktadt den blott räknar några och tjugo medlemmar. Det blef således i medeltal 3 dueller på hvar medlem. Hvart man kommer kan man träffa på studenter med ofantliga skråmor i pannan eller på kinden; tydliga spår af att munveeket en gång gått betydligt längre upp mot örat än nu; klufna näsor, ja till och med personer på hvilka denna vigtiga lem blifvit en bit förkortad. men sådana personer höja den så mycket stoltare. Ärren utgöra deras prydnad och ära. En ung student, som kommer direkte från skolan, har ingen högre önskan än att få ett sådant, blott ett ganska litet till att börja med, som icke gör för ondt. År slutligen hans brinnande önskan gången i: fullbordan, så väntar han icke längre, -än att det lagdt-sig en ahständig skorpa: på såret; förr än han skyndar :till-en-fortograf. och. låter porträttera sig. i rätt många exemplar, som han sedan skickar: i alla väderstreck, isynnerhet till sådana ställen, der det ärsannolikt atthans fordna leksystrar och barndomsbekanta kunna få se dem. . Han jublar i tystbet under den sä: kra förhoppningen att :de måste erkänna, att han icke längre: är någon gosse, utan upp: växt till em väldig riddare utan fruktan och tadel. n