lom som tillhör flere aktionärer gemensamt. Men elt annorlunda är det i individualismens hufvudstad, Athen. Hvar och en af delegarne har en loge, som han kan sälja, skänka eller testamentera bort fter behag. Staden disponerar parterren, orkestern och tredje radens loger. När en teatertrupp infinner sig i Athen, äro skålespelarne i stor förlägenhet. Inkomsten af orkestern, parterren och tredje raden betäcker på långt när icke omkostnaderna för spektaklet. Det hjelper icke annat, än att tvinga logernas egare att betala en afgift för att erhålla inträde i sina egna loger; skulle de ej gå in derpå, vore hvårje spektakel omöjligt. Å andra sidan är det omöjligt att fordra, det egaren af en loge, som han betalt, skall erlägga en afgift af fem, sex drachmer för att erhålla inträde hos sig sjelf. Man har derföre bestämt inträdesafgiften till den måttliga summan af en drachme och femtiofem lepta. Med detta modererade pris är ingen belåten. Logeegarne klaga öfver att de måste betala; direktören klagar öfver att man betalar för litet; och det är fråga om att uppbygga en ny teater, som helt och hållet skall tillhöra sin direktör. Den mångdelade teatern skulle då öfvergifvas och hvarje delegare skulle ha rättighet att bortföra sin loge. Officerarne, hvilka med särskilt privilegium intaga de fyra första raderna till höger i orkestern (länstolar), betala för sina platser en drachme och fem lepta, d. v. s. icke fullt 95 centimes. Ännu för två år tillbaka betalte de endast en drachme, och de ha högeligen knotat öfver denna förhöjning med fem lepta. Publiken å sin sida finner det förunderligt, att dessa. herrar, hvilka icke alla ha synnerligt god uppfostran och ofta tillställa buller under spektaklet, skola erhålla sextio procents nedsättning i priset för biljetterna. Af alla dessa skäl tillsammantagna har teatern. varit öfvergifven under flera års tid). När man någon gång får dit en eländig trupp, så är det. .endast för vintern. Man spelar, i medeltal, tre gånger i veckan. Det är icke lätt att gifva för Athens publik ett spektakel som kunde bli: förstådt af alla. Den franska komedien vore obegriplig för nio tiondedelar af den grekiska publiken. Soutzos, heroiska tragedier vore döda ord för nittoh tjugondedelar af främlingarne. Någon gång gifver man en sådan under karnevalen för stadens: tjufpojkar, hvilka tro sig applådera sig sjelfva i sina fäders bedrifter. Föratt försona allt, tager man en italiensk trupp, som skriker fram, så godt den kan, Verdis bastanta musik. Salongen är målad i vattenfärg med en beundransvärd enkelhet. Den är bygd som de italienska teatersalongerna, d.v. s.så att hälften af publiken i logerna vänder ryggen åt aktörerna. Aktriserna äro fula ända till lustighet, dekorationerna utslitna ända till bedröfvelse. Man spelar Nebucadnezar med en dekoration från Hernani, som i tydliga bokstäfver låter en läsa inskriften på Carl den stores graf: CAROLO MAGNO. Grekerna taga sådana saker icke så noga. . De tillbedja sin teater, sina sångare och sina sångerskor. Detta folk vurmar för musik: man söker alltid hvad man icke har. Hela:nationem sjunger ur näsan ien jemmerlig ton. Om hon fordom satte värde på gräshoppornas sång, så var det väl emedan hon: deri ann likhet med sin egen. Jag har ej hört någontiog som kunde komma upp emot grekernas folkmusik, om ej möjligen de kinesiska virtuosernas saccaderade snörflande:: Folket går alltsåpå teatern, och det applåderar med hänryckning sångarne hvarje ng de falla ur tonen. Beundrarne. kasta på scenen buketter och kränsar med rikt fladdrande band. Till och med uttömmer sig ofta dilettamternas snillrika galanteri i att kasta åt aktriserna buketter af lefvande dufvor, sammanbundna med skimrande rosenband. . På samma gång strö andra vänner, place rade i parketten, omkring salen hvita, gröna och röda pappersblad, tryckta med bokstäfver af alla kulörer, och Ull och med, om jag icke bedråger mig, ; med bokstäfver af guld. De innehålla grekiska, italienska eller franska verser till artistens ära. Stundom, i medan förtjushingen -utströr, buketter, dufvor och verser, kastar kabalen en kalkon in på scenen. Ak: törerna nedsvälja denna förolämpning utan klagan. j i i) Detta är skrifvet är 1854. ; —