öfriga för att bereda en lefvande bekantskap me den del af litteraturens skatter, som för skolan ä tillgänglig. Lifvas under allt detta hågen och luster för studium af de gamles mästerverk genom ett läro sätt som tränger tlil kärnan på samma gång son det gör formen fullt åskådlig, så skall utan tvifve privatfliten i de flesta fall vara att påräkna såson en vigtig bundsförvandi, i dubbelt mått behöflig der under trängseln mellan olikartade läroämnen, upp märksamheten lätt sprides åt många skilda håll och derigenom försvagas. Grekiska. -Öfverallt, der man i senare tider varit betänkt på att höja den lärda elementaruncervisningen, har man, för att närma sig detta mål, funnit oödvändigheten af att förstärka studiet af grekiska språket och litteraturen. Komitån, som helt och hål let delar öfvertygelsen om den bildande kraften hos detta språk och dess litteratur, har äfven med afseende derpå sökt ordna undervisningen i ämnet. Beträffande sättet för grekiska undervisningen inom skolans mellanklasser, torde några särskilta anvisningar här icke vara behöfliga. För öfrigt har äfven i vårt land, likasom öfverallt, det glädjande fenomen visat sig, att gossen med nöje Iär sig språket, oaktadt den möda, som den stora rikedomen på former synes böra förorsaka. Naturligtvis bör undervisningsplanen för både de klassiska språken alltifrån början så mycket som möjligt blifva densamma. Den hufvudsakliga skiljaktigheten förorsakas af det olika må let för skriföfningarne, hvilka, hvad latinet beträffar, hufvudsakligen atse syntaxens inöfvande coh derjemte bildandet af latinsk stil, hvaremot det grekiska, på skolrummet förekommande, skriftliga arbetet framförallt bör gå ut på att bibringa säkerhet i formläran. Detta hindrar dock icke, att desatser, som uppgifvas till skriftlig öfversättnirg på grekiska, böra och kunna inom skolans högre afdelningar så väljas, att det allmännaste och vigtigaste af den grekiska syntaxens afvikelser från den la tinska åskådliggöres och praktiskt inöfvas. Dessutom måste vid undervisningen i grekiskan, liksom i alla språk, de skriftliga öfningarne hemta sin bästa styrka från öfningen att återgifva korta, men ofta upprepade satser. Då komiten dervid till: införande inom lärdomsskolans öfversta afdelningar föreslagit tvenne, vid våra läroverk mindre allmänt begagnade författare jemte de hittills öfliga, beredes härigenom möjligheten af en något mångsidigare bekantskap med grekisk prosa och, såsom följd deraf, ökad lätthet att efter slutade skolstudier djupare intränga i språket och på egen hand studera grekiska författare, en förmåga, hvarförutan den humanistiska skolbildningen icke annat kan än anses såsom högst ofullständig. Vid valet af författare, som inleda bekantskapen med grekisk litteratur, kan svårligen någon förändring i det hittills öfliga komma i fråga. Xenophon försvarar till följd af stilens enkelhet och språkuttryckets klarhet sin häfdvunna plats, hvarvid detendast är att beklaga, att i anseende till den långsamhet, hvarmed läsningen i början måste fortgå, intet af hans större historiska arbeten under skolåren kan fullständigt medhinnas. Att Homerus Så tidigt som möjligt företages till grundligt studium och att läsningen redan i skolan öfvergår från den lättare Odysseen till den svårare Iliaden, lärer förmodligen vinna erfarna lärares bifall, då ett fortskridande till sådant arbete, som tager den redan uppöfvade förmågan i starkare anspråk, lika litet på undervisningens högre som dess lägre stadium bör uteblifva. Hvad Plato särskilt beträffar, hvilkens skrifter förete den attiska prosan i dess fulländning, bör redan ur detta skäl bekantskapen med honom i skolan förberedas; men härtill kommer äfven att, då filosofisk propedeutik qvarstår såsom läroämne inom skolan, det synes vara i sin ordning, att ynglingarne böra kunna, utom Cicero, erkänd att vara en mindre sjelfständig tänkare, någon filosofisk författare af den nation, hos hvilken vetenskapen vunnit sin första blomstring. Herodotus anbefaller sig sjelf genom sin för ungdomen och för alla hänförande stil. . Då läsningen af denna författare icke inträder förr än bekantskapen med Home-. rus, och således äfven med den episka dialekten är gjord, kan studiet af den joniska, som Herodotus begagnar, icke lägga några stora svårigheter i vägen. Fastställes derjemte såsom regel att, åtminstone en längre tid i början, ingen fullständig sats hos nämde författare läses, som icke genast, innan den öfversättes, förvandlas till vanlig grekiska, så beredes genom den sålunda på praktisk väg uppkommande jemförelsen en nyttig öfning. Den endrägtiga behandling af de båda gamla språken, som i pedagogiskt hänseende är så vigtig och i en icke aflägsen framtid bör kunna blifva alltmera fruktbringande, torde på undervisningens högre stadium kunna utsträckas derhän, att ett strängt. fasthållande af de föreslagna lärotimmårne må anses mindre nödvändigt, utan frihet kan beviljas, der det, för ernående af något visst mål, vare sig med afseende på språket eller litteraturen, befinnes nyttigt, att i-endera af skolans högre. afdelningar något utvidga undervisningen i ett af de klassiska språken på bekKostnattaf det andra. : Härigenom kunde den fördel vinnas, att någon viss författare, romersk eller grekisk, finge under en längre tid sorgfälligare studeras än som annars blefve fallet, då i allmänhet till följd af det ringare mått af tid, som kunnat anslås, skolans uppgift måste inskränka sig, tillshandledning ide beHandlade författarnes studerande genomläsning af endast en större eller mindre del af deras skrifter, och det öfriga förbehålles åt den-enskilta fliten: och universiteten. Tyska. Då genom tyskans införande i första klassen ett med modersmålet nära beslägtadt språk redan så tidigt inträder i undervisningen, måste uppgiften till en början blifva den; att under samtidig behandling af det främmande språket befästa kännedomen af det inhemska och genom anställd jemförelse åskådliggöra dess lagar. Häraf blir en följd, att så väl i första som andra klassen undervisningen i båda språken måste så mycket som möjligt fortgå efter samma plan, så att enahanda terminologi bibehålles, och under fortsatta muntliga och skriftliga öfningar egenheterna för det nordiska språklynnet på ett praktiskt sätt framstå för lärjungens medvetande. Med uteslutande af all egentligen lärd behandling, såsom för detta stadium alldeles opassande, bör det likväl vara snöjligt att utfinna ganska många vigtigd beröringspunkter, der såväl likheter som olikheter tjena till inbördes upplysning och till språksinnets utbildande, och då modersmålet vid alla tillfällen framstår såsom hufvudämne, blir det så mycket angelägnare att vaka öfver dess rerhet, så att vid öfversättning från tyska till svenska gemanismer sorgfälligt undvikas. Ehuruväl i de påföljande mellanklasserna bedrifvandet af tyska språkets studium framträder såsom mera sjelfständigt, torde likväl på den bildningslinie, der latinet, äfvensom grekiskan, med sin utbildade grammatik, taga ungdomens krafter i anspråk, icke någon särdeles utförlig grammatisk behandlig böra komma i fråga, på det icke uppmärksamheten må alltför starkt splittras, utan lärjungarne med så mycken raskhet, som står tillsammans med en vårdad undervisning, införas i spräket och detta för dem göras lefvande medelst flitiga skrifoch isynnnerhet talöfningar, båda ställda i omedelbart sammanhang med det för tilliället lästa. Såvida undervisningen alltigenom bibehåller denna praktiska karakter, så attlärjungen liksom lefver sig in i det ifrågavarande språket, bör, ehuru det för andra ändamäl oundgängliga :förhållande inträder, att detta läroämne ett eller annat år öre den slutliga afgångspröfningen upphör att meddelas, likväl den vigtiga fördel kunna vinnas, att åtskilligt af hvad den tyska litteraturen, och icke minst len poetiska, eger allvarligt och upplyftande, blifver ungdomens tillhörighet och tillvinner sig dess deltasande. I sådant fall gör det sig sjelft, att detta stulium, äfven sedan de bestämda deråt egnade lärosimmarne bortfallit, fortsättes och utvidgas under den återstående skoltiden, och den kontroll, äfvensom den ledning, som härvid kan komma i fråga, lärer svårigen blifva af någon betungande beskaffenhet.