den som pappa häntydt på, och då är det också detta som hindrar honom att komma hem, ty pligten. är för honom det högsta af allt. a Man kärleken, inföll Emilia rodnande, kan väl göra något sidostreck i pligtens beräkningar 2 Gudmars kärlek får vika för pligten. Men det säkra är, att det band, han lägger på sin längtan, trycker honom lika mycket som samma band trycker mig. Men när han dröjer, då han vet mig vara nära, då har han också ett allvarsamt göromål. Jag ser på dig, återtog Emilia, patt du älskar din Gudmar riktigt, både djupt och brinnande på en gång... Han gör ju så med? Du får nog framdeles svar på den frågan. Emellertid älskar han just så som jag vill att hvarje förnuftig varelse skall älska, med lefvande känsla, i stånd att offra både gods och blod. för sin käfleks föremål, men aldrig onödigt pratande om det, som endast bör kännas och vetas. I orden bortslösas känslorna och mattas ut — man kan ej oupphörligt hitta på nya ord, som stegra hänförelsen. , Och blifva orden mera betydelselösa, då fruktar man alt de aftrycka det inre tillståndet. Hvad du yttrar underliga saker nu,-Majken! Skall man då aldrig tala om sin kärlek ? Jag säger icke att man aldrig skall tala om den, I vissa ögonblick, då själen känner ett oemotståndligt behof att afslöja sig inför den själ, som utgör vår andra hälft, böra vi icke genom tvång. förtrycka andens behof. Men då vi hemburit himien denna skatt, skola vi tacksamma och lyckliga gömma hvad vi fått i utbyte, och icke minutera ut det i småt plock. Hvad menar du med småplock2) ; Jo, dermed menar jag då tvenne älskande eller förlofvade utan uppehåll prata om sin