till hans kompanjons besök om aftonen. Han erinrade sig. ganska väl att han för Hjelm visat sig upprörd och obegriplig, men han var öfvertygad att det inför denne omisstänksamme man icke skulle blifva svårt att ge förhållandet en lämplig tydning. Tidigt på morgonen knackade Hjelm på dörren och steg in, då han ej fick svar. Holt sof i sin säng. Intet spår till oordning syntes i rummet. Han sofver oroligt och ändå tungt! sade Hjelm för sig sjelf. Hans utseende tyder likväl icke på det slags orediga tillstånd, som jag sist tänkte på... Men nigot var det i går afton, och det måste jag veta. Holt vaknade dock ej, och Hjelm steg tankfull åter nedför trappan och från denna ned på gården. ; Ingen menniska syntes ännu till, och han beslöt att göra en promenad bortåt stranÅCNN oe ttsirerergels tale tress sven n Frenssnr ner BETT nE RON KÄNSENRNER En halftimma — icke mer — kunde hafva förflutit, då han hättigt återkom med ett uttryck af häpnad på sitt ansigte. Han gick direkte till bodkammaren, uppväckte bodbetjenterna och drängarne och begaf sig med dessa skyndsamt till stranden, hvarifrån snart ett eget tåg tog vägen åt den yttersta af sjöbodarne. BkOmedelbart utdelade husbonden sina order. Den ene af drängarne skulle göra sig färdig att med ett bref ge sig af till länsmannen, den andre affärdades genast till kapellgården för att muntligen anmäla att liket efter ett fruntimmer uppflutit på stranden ...... j ig Men hvad är detta för rysligheter jag hör? ropade Emilia, hvilken nu kom utstörtande på gården. Hvad är det du funnit, Åke? Ett alltför rssligt fynd för dig, kära barn, att åskåda! Detär en stackars qvinna, hyil