ERT SE SLANDADE ÄMHEN, Enggormarne i Bagdad. Uti sin eleganta, våning i Paris hade Löwe-Weivars, en bekant: diplomatisk personlighet, vid sitt vordsamlat flera utvalda vänner. Vinet gjorde gästerna språksamma; hvar och en berättade sin historia; slutligen kom ordningen till värden. Mina ringa förtjenster om litteraturen — började Löwe-Weimars med konstlad blygsamhet efter flerZaldiga uppmaningar af sina gäster — föranledde srefve Mol6, Ludvig Filips premiermivister, attskicka mig som frans: konsul till Bagdad. När mina vänner läste min utnämning i Moniteur, yttrade de skäms tand : Honom hafva vederbörande också: velat göra sig af med; derföre skicka de honom till huggormar1 8 land. Till huggormarnes land! Jag kände mig i början alldeles icke smickrad och erkänner öppet, att jag försporde en viss otrefnad, som jag icke vill vent ut kalla för ångest, när jag anträdde min resa till Orienten. Jag-anlände emellertid lyckligt till Bagdad, och flyttade in i konsulatshuset. hvars. inre praktfulla inredning alldeles ingenting lemnade att inska. Särskildt var mitt sofrum utrustadt med ovanlig, äkta österländsk prakt. Österländningårne örstå konsten att förvandla. specielt denna del-af ina boningar till ett litet. Alhambra. Sinnlighet är u ett hufvuddrag i ori-ntalernas karakter! De finar ste speglar, de. vackraste basreliefs. prydde väggarne; smakfulla förhängen af tjockt siden voro draperade kring min säng; hela tvättapparaten och alla möbleria voro af finaste porslin och af mahogny med förgyllninger: I Paris och till och med efter . min ankomst till Bagdad.-hade man berättat mig om. mängden af ornar derstädes så mycket, att jag blef helt förvånad sfver att icke se till någon e da. Efter flera måvaders förlopp försvann helt och hållet min afsky ör dessa djur, och jag skulle hafva velat aflägga min ed derpå, att det i hela. Bagdad icke funnes ett nda exempl:r af de fruktade djuren. Men i denna min opinion skulle jag snart bli rubbad genom en Fruktansvärd tilldragelse. En dag yttrade nemligen min kammartjenare till mig, ait gipsfignrerna på öfsversta kanten af väggarne i sängkammaren voro dammiga, och han ville damma af-dem. Han begagnade till den ändan en stege, och hade knappt med en li:en. borste börjat sopa undan. dammet i en vrå, förrän han kände ett lindrigt stygn i fingret. Han betraktade sin hand och såg ingenting derpå, atom en knappt märklig liten. punkt, hvarur en droppa blod framqvällde. Dervid fäste han emellertid ingen uppmärksamhet, emedan det icke gjorde ondt, utan fortsatte sitt arbete oeh steg ned ifrån stegen så snart han slutat det. — Få minuter efteråt kände han en viss stelhet i armen; denna svullnade — två timmar efteråt var miv kammartjenare ett lik. Jag anmanade läkaren att göra all: för att rädda den arma stackarn; han svarade torrt: Er betjent har blifvit stungen af en huggormp. Herrarne kunna svårligen göra sig ett begrepp om den skräck, som genomisade hela min kropp. Huru? utbrast jag, af en huggorm? Finnes det då huggormar här, i min sängkammare?: Under tiden hade min kock kommit in i rummet, för att mottaga mina order. Han kände till staden och sade: Ah, vet monsiör inte, att det finnes huggormar här?: Visst icke, Lika litet som stackars Hubert, hvilken nu ligger här ett lik. Här i Bagdad finns det huzgormar öfverallt ... i de der gipsornamenterna, i möblerna, i gardinvecken, i sängen ...n I min säng, i min säng:... Karl, är du rasande? Öm det vore sannot, så lemnaäde jag Bagdad på ögondlicket. Huru? Är monsieur rädd för ormarne? Ha, ha, ha! sivarföre tjusar ni dem icke?a Tjusa dem? Kan man tjusa, förhexa de giftiga kanaljerna? Karl, du talar i gåtori, Visst inte. Monsieur kan förhexa dem utan möda, bara han vill!s Förklara dig! Nog har jag läst sådant i en gam mal naturalhistoria; men alltid funnit att trollkarlen ; äll slot blifvit dödad af den förtrollade.s i (En sådan kasus inträffade nyligen i en amerikansk stad, der en ormtjusare för penvingar visade sin konst åfentligen. Han lekte med en hop skallerermar, då plötsligen en af dem blef skrämd genom det gälla Hvisslandet af ett lokomotiv, våknade upp urtjusningen och bet förevisaren så, att han dog kort derefter.) Jag är blott en okunnig stackare från Malta, jag har icke haft mycket tillfälle att lära mig någonsing; men om monsieur så önskar, skall jag försöka tjusg ormiarne i sängkammaren. E -Gör det genast! Försumma icke ett ögonblick! Efter dessa ord skyndade kocken bort, men infann sig åter efter några minnter, försedd med en flöjt och en säck af groft lärft, som han knutit om sig i stället för förklädet. Jag deremot, rädd som en flicka såm tror att en råtta gömt sig i hennes kläder, steg upp på en stol och betäckte mitt hufvud, på det ormarne icke skulle falla ner i håret på mig. Kocken lade sig på en soffa och började blåsa på sin flöjt. Knappt hade han lockat fram de första tonerna, förrän jag såg små ormhufvuden titta fram ur väggårnes gipsornamenter, ur gardinerna och taket på min säng, bakom möblerna i rummet, till och med ur sängens madrasser. De spärrade upp sina små gröna ögon, ur hvilken en hemsk eld sprutade mig vill mötes; derpå öppnade de sina gap, och nu syntes en liken klufven tunga, hvilken man fordom trodde innehålla giftet. Jag darrade som ett asplöf i alla leder. Kocken fortsatt2 sin musik, tonerna af hans flöjt blefvo allt lifligare; en oräknelig mängd små ormar slingrade sig öfver väggar och gardiner: de närmade sig till Aöjtblåsaren, och alla stannade ett ögonblick framr honom orörliga, med. ögonen ännu mer uppspärrade än förut; de sträckte fram sina spelande. tun. z0or, som väntade de. endast-på att i ögonblicket få gifva döden. De små djuren förrådde samma upp: rörda tillstånd, hvari : alla nervösa personer befinna sig då de blifvit magnetiserade eller befinna sig ii somnambult tillstånd. ..Jag .sjelfbefann mig i-ett tillstånd. af .obeskriflig art; alla mina .merver voro: spända, mitt. hår stod rakt i vädret från hufvudet; det, är min-öfvertygelse, att. .om. någon. vidrört: mig med spetsen af ett finger, så skulle-jag -hafva fallit ned ifrån stolen. Sjöfartstillförsel från inrizes or