ren 1854 öfvervara första representationen a hr Overskous ?Fandens Overmand? på Casino teatern i Köpenhamn. Nämde stycke blef di till hälften uthvissladt, och det sätt, hvarpi stycket der tog sig ut, gjorde oss fullkomlig böjda att instämma i Köpenhamnspubliken: stränga dom öfver detsamma. Det poetiske elementet gjorde sig alls icke gällande; stycke spelades utan verv, intresse och ensemble singpartierna utfördes högst medelmåttigt. Hvac å:er det svenska stycket ?Den ondes besegrare? angår, så har fru Stjernström, som egde et fint öga för scenens fordringar, genomisin be: arbetning och genom åtskilliga förändringa i anordningen gjort detsamma betydligt njut barare; om man än, såsom här allmänt skett, medgifver, att det i hela sin komposition och såsom estetisk produkt icke står synnerligt högt. Men härtill kommer, att stycket på Mindre teatern blifvit satt i scen och spelas på ett mycket förtjenstfullt sätt. Hr Arlbergs och sedermera hr Ullmans spel och sång såsom Asmodeus, fru Pousette såsom Mar a och F. Deland såsom Blasius öfverträffa, så vidt vi kunna döma, så betydligt hvad som motsvarande presterades på Casinoteatern i Köenhamn, att någon jemförelse knappt borde ifrågakomma. Stycket gifves äfven på Mindre teatern med lif och lust och med ett samspel, som man här icke ofta får se; — hvilket allt hvart i sin mån bidragit till styckets stora framgång. Ingen är villigare än vi, att medgifva, att både intresset för teatern samt insigter och smak i fråga om scenisk konst hos oss lemna mycket öfrigt att önska och stå öfverhufvud taget betydligt lägre än i Köpenhamn, der teatern i så lång tid betraktats såsom en nationalangelägenhet. Men man bör dock icke hysa alltför ringa begrepp om den svenska allmänhetens ståndpunkt i detta hänseende och föreställa sig, att just detsamma som i Köpenhamn blifver ?udpebet? eller betraktadt såsom overmaade slet? här befinnes vara förtjusande? och vinner stor framgång, om också en eller annan omständighet; t. ex. Lydia Thompsons uppträdande pi vår Kongl. teater, kan vara egnad att framkalla en sådan föreställning. ———A — Den nyss utkomna Heinrichska Theateralmanach, för år 1859 uppräknar i Tyskland icke mindre än 215 teatrar och redogör för deras personal. — Schleswig-holsteinska frågan afhandlas ieke längre uti tidningar och politiska broschyrer allena, utan har äfven börjat inkräkta den tyska scenen. Ett i Bremen uppfördt politiskt tendensstycke, sHeinrich von Schwerinn, skådespel i fem akter ur dansk-tyska historien, af Gustaf von Meyern, har väckt stor sympati, och recensenterna anse striden mellan det schleswig-holsteinska elementet och det döbermuthige Dänenthums i nuvarande tid vara ett särdeles lyckligt vaäldt ämne. Till synnerlig höjd steg publikens förtjusning, när orkestern vid tredje aktens slut uppstämde . melodien till Schleswig-Holstein meerumschlungen. — I Breslau, Braunschweig, Königsberg och Prag uppföres en operett i en akt, benämd En förlofning vid lyktar, hvartill fransmännen Michel Carre och Leon Battu skrifvit texten samt tysken J. Offenbach komponerat en vacker musik, full af humoristiska tonfigurer och originella vändningar. Libretton berömmes såsom ganska nätt, men anses vida öfverträffas af musiken. — Den förut omtalta, utaf hertigen af Koburg-Gotha skrifna operan Diana af Solange uppfördes för första gången på kongl. Hofteatern i Hannover, kort före nyåret. Hertigen bevistade representationen under strängaste inkognito, och lärer varit mycket belåten med utförandet af pjesen och de sceniska anordningarne. Direktör Rottmayer, som med dessa haft befattning, och kapellmästaren Fischer hafva sedermera erhållit sachsiska Ernestinska husorden. Efter representationen superade hertigen hös den berömda skådespelerskan Marie Seebach. — Ira Aldridge uppträder på kejserl. tyska teatern i Petersburg med utomordentlig framgång. Folk af alla klasser oeh nationer slåss om biljetterna de aftnar då han uppträder. Inalles hade han uppträdt tolf gånger, såsom Othello, Shylock och Kung Lear. Såsom Othello blef han en gång efter slutet framropad nio gånger å rad. — I Weimar skall med det första uppföras en ny opera af Flotow, benämnd Die Libelle.