polisen som blef en följd, när Ristori uti Venedig förlidit år deklamerade verserna: Lären edra barn mitt namn och sägen dem, at: kriget mot främlingen, som hotar det af Guc oss gifna landet, är ett heligt krig).: Regeringar, som måste böfva för hvarje dylik tillämpning af ett poetiskt och patriotiskt uttryck, erkänna sig stå på en temligen svag grundval. Frågan om det inflytande, som de: italienska förveeklingarne och ett eventuelt krigsutbrott i Italien kunna komma att utöfva på Europas ställning och förhållandet mellan de stora makterna, beror till icke oväsentlig del.a detsätt hvarpå England vill betrakta och behandla saken af den nuvarande engelskaministerens åsigt i frågan, och framförallt af den opinion, som engelska nationen kommer att bilda sig; detta hänseende. Skall man döma efter de åsigter, som engelska pressen hittills uttalat här om, så synes i allmänhet, under alla de meningsskiljaktigheter, som för öfrigt inom. densamma gifva sig tillkänna i denna likasom i alla andra frågor, emellertid nästan all: vilja förorda iakttagandet af en sträng neutralitet från Englands sida. Times tillkännager till en början i en skärp mot påfliga regeringen riktad artikel, att Frankrike skulle ha inbjudit Österrike att tillsammans med sig antyda påfven, att mar skulle lemna honom på egen hand, såframt han ej ville vidtaga de reformer, hvilka man så länge tillrådt honom, samt att Österrtkes bestämda vägran att ingå på detta förslag utgjort närmaste anledningen till kejsarens utfall nyårsdagen. I en senare artikel förklarar bladet den italienska frågan nu hafva kommit till en kris, att de hopade molnen snart måste urladda de elektriska ämnen, med hvilka de äro uppfyllda, och att, såframt ej åtgärder vidtagas för att bevara freden i Europa, sö måste det innan kort bryta löst emellan Österrike och Piemont. I förbigående yttrar väl Times, att engelska folket finner sistnämde stats äregirighet ganska naturlig, och med tillfredsställelse betraktar italienarnes sträfvanden efter frihet, men tillägger genast derpå, att man ganska väl vet huru ett franskt infall a Lombardiet, under förevändning att befria dess folk, skulle innebära ett nedrifvande af allt hvad som blifvit uppbyggdt under en A0-årig fred. För öfrigt förordas i artikeln en fullkomlig neutralitet å England: sida, äfvensom stora farhågor uttalas för en utvidgning af Napoleons inflytande, och slutligen framkastas den anmärkning, att 24 millioner italienare rätt väl böra kunna på eger hahd, utan främmande biträde, försvara sig emot 100,000 österrikare, Times synes hör ej vilja taga i betraktande, dels att Ludvig; Napoleons inflytande och välde äro samman atta af vida skörare elementer än den temli gen sega österrikiska massan, dels ock att de der 24 millionerna väl lära få. ifråga om krig. reduceras till några få per mille af den prunkande siffran, och att äfven den sålunda utdragna roten näppeligen lärer kunna i stridsvana och disciplin uthärda jemförelsen med Radetzkys legioner. Ur hela artikeln framlyser omisskänneligt, att frihetens seger i Italien ligger det stora engelska bladet vida mindre om hjertat än ett Österrike af Frankrike tillfogadt afbräck. . Morning Herald tar saken som man kunnat vänta af en ministeriel organ. Man lefver ei längre i koalitionernas och intrigernas tidehvarf; diplomatien har åtagit sig att ombe-: sörja allt, och lyckas derufi alldeles förträffligt; från alla håll begär man ingenting bättre än att få komma öfverens. Derbybladet ser, med ett ord, allting i rosenrödt, förutsatt likväl, att den nuvarande ministeren stannar qvar vid statsrodret. Det Palmerstonska oppositionsbladet Morning Post ser deremot allting i svart, och finner endast räddning under en. helt annan förutsättning. De nuvarande ministrarne, heter det, äro beryktade för sin oförmåga i allt hvad som rörer de utrikes angelägenheterna. Europas ställning fordrar: att man i spetsen för Englands styrelse sätter en man; sedan länge van att sköta de europeiska frågorna och att förlika internationella stridigheter,. Läsaren får sjelf här gissa hvem denne man kan vara; ett problem, som ej lärer bli synnerligt svårt att lösa. Globe säger sig icke kunna förutsäga någonting angående den politik, som Frankrike härvid kommer att följa, emedan denna politik nu for tiden helt och bållet beror af de beslut, som det kan falla dess regering inatt fatta, Morning Chroniele finner icke någon oinedelbar anledning till oro, enär den har skäl att tro franska regeringen ha inskränkt sina fordringar af Österrike till en begäran om uppfyllande af de löften, som gjordes Italien i pariserkongressens protokoller, och bladet kan ej föreställa sig, att Österrike skulle vilja äfventyra freden i Italien genom ett mostånd till fordringar, hvilka i sig sjelfva äro så förnuftiga och billiga. Morning Advertiser förordar neutralitet, och inser ej att England, som nation betraktadt, är kalladt att blanda sig i den kamp, som nu hotar att utbryta emellan de båda rivalerna Frankrike och Österrike. Ifall England egde en skickligare minister, och som hyste något mera sympati för allt hvad som är godt och progressivt uti kontinentalstaternas institutioner, så kunde man ha varit i stånd att afböja farorna och olägenheterna af ett krig emelJan Europas stormakter, Men nu måste man ta sakerna som. de äro. Österrikes tyranni i Italien är ingalunda någonting 6å önskvärdt, att man bör slåss för dess bibehållanåe; och å andra sidan kan man väl näppeligen af England vänta, att det skall kasta sina armeer och sina penningar i den andra vågskålen, och verksamt biträda Ludvig Napoleon i hans interventionspolitik. Men nu har man stora anledningar till den farhågan, att Derbyministeren, såframt den cj väl bevakas, kommer: att följa en politik, som om el rentaf till förn.2n för Osterrike, likväl