ingångna underrättelsen om prins Napoleons förbindelse med en sardinsk prinsessa gör: icke otroligt hvad som en korrespondent frå: London . till .Nationalzeitung uppgifver så som vis t, att Frankrike och Sardinien afta lat, att fram uti Mars under en 1edan öfverenskommen förevändning börja krig mec Österrike, såvida det icke redan dessförinnart skulle till följd af omständigheterna utbryta. De senaste underättelserna från öfre ltafien tyckas göra det troligt, att en anledning til! full brytning icke skall länge låta vänta på sig. Spänningen i Milano, Pavia och fler: andra lombardiska städer synes vara mycke: stor. Liksom det skedde 1847, ha demonstrationerna nu äfven börjat genom opinionsyttringar på teatern och krig mot de österrikiska cigarrerna, hvilket flerstädes framkallat allvarsamma konflikter. I Neapel firad: hofvet lysande högtider, med anledning af er prinsessas förmälning, och lazaronerna jublad: på vanligt vis, men många tecken häntyda på den fruktan som regeringen hyser för folket. Bland smärre sådana anföra vi för kuriositetens skull, att man icke vågar låta madame Ristori gifva sina tillämnade gästroller i Neapel. Man fruktar all patriotisk hänförelse, äfven den entusiasm, som den berömda konstnärinnan skulle kunna framkalla på teatern. Man erinrar sig den storm af bifal! och den dera uppkommande konfiikt mec polisen som blef en följd, när Ristori uti Venedig förlidit år deklamerade verserna: Lären edra barn mitt namn och sägen dem, at: kriget mot främlingen, som hotar det af Guc oss gifna landet, är ett heligt krig).: Regeringar, som måste böfva för hvarje dylik tillämpning af ett poetiskt och patriotiskt uttryck, erkänna sig stå på en temligen svag grundval.