; mil emellan, så hade Vla Manssons valde DlIvit både ökadt och stadfästadt, särdeles som : han icke gjorde någon bemlighet af att har fått kronprinsens löfte att blifva bondeståni dets talman wid nästa riksdag, en utmärkelse. i bvilken äfven skulle -hedrat de härader som i valt honom. Men nu kom ödet emellan och gjorde slut på äran, makten och her-ligheItem. Vore förhållandet icke sådant att hans egna kommittenter varit föremål för hans egenInytta, så skulle ej deras förbittring vart så Åstor som den nu är. Men sedan alla dessa låntagare, som han fintligt nog hållit i den öfvertygelsen att diskonttjenstemännen tagit det höga arfvodet, numera fått full bekräftelse åderpå att han af detsamma behållit trefjerdedelar för egen räkning (och derom hafva djiskonttjenstemännen, som befarade att förlora sitt förtroende hos allmogen, dragit särskilt försorg); så är hans anseende förspildt, och den välgrundade bitterheten mot hönom gränslös. Det är ingen hemlighet, att landshöfdingen i Malmö, och flera jemte honom, strängt klandrat diskontdirektionens åtgärd, hvilken man söker tyda såsom poliiisk förföljelse mot Ola Månsson. Stora ansträngningar göras också för att utplåna den -graverande omständigheten mot honom. Snällposten i Malmö har bhfvit antydd att ej lägga någon vigt på sjelfva saken, och lyder som ett godt barn. Om det annars är möjligt, skall Ola Månsson räddas, så att han till nästa riksdag kan återväljas; ty hans förespråkare anse honom omistlig och hans utestängande såsom en oersättlig förlust för hela Skåne, enär han förmenats skola ega så stort inflytande i bondeståndet. Nyfikenheten är stor i afseende derpå, huru Ola Månsson skall skicka sig inför Svea hofrätt. . Hans oförskämdt trotsiga adress i Cimbrishamns tidning. hvilken jag här bifogar) gifver dock vid handen, att han skall framställa sig såsom den misskända och förorättade oskulden. Men dertill fordras att han äfven skall förneka sin hendsril å alla de låneuträkningar, som finnas att tillgå, och hvaraf åtskilliga förvaras hos diskontdirektionen, såvida de icke uppsändts till bankofullmäktige jemte di rektionens äangifvelse. Förnekar han dessa handlingar, så synes mig tydligt att hofrätten måste förordna om en särskilt undersökning här i orten. Blir den icke uppsåtligen förfuskad, så är det bestämdt säkert att full laga bevisning mot honom åstadkommes. Ty det är rent af omöjligt att alla spår kunna igensopas, ehuru de finnas, som nog göra sitt bästa dervid. Det gäller äfven, och lika mycket, diskontdirektörernas anseende; enär det är af yttersta vigt för dem att deras åtgärd ådagalägges hafva varit fullt befogad. Penningeställningen i Skåne är redan och blir tvifvelsutan på våren än mera bekymmersam, Skörden lemnar, sedan tröskningen nu i allmänhet är afslutad, ett vida ofördelaktigare resultat än man på hösten förestälde sig. Vida mindre spanmål kan säljas, än penningebehofvet påkallar. Bränvinsbränningen har också lemnat ett ofördelaktigt resultat. Priset på nämde vara är ytterst nedtryckt, och spekulationen ringa, af brist på kapital hos de bandlande. Spanmålshandela bar dock icke varit trög, till följd deraf att flera utländska fartyg besökt de skånska hamnarne och affört betydliga laster. Men priset har icke stått i jemförelse med jordräntan, som är ganska hög i hela Skåne, Man kan icke dölja för sig, att priset på jord är i fallande; men få egendomsköp uppgöras dock, af brist på kapitaler och af ovisshet om huru lågt jordvärdet kan redgå. Ett stort antal egendomar äro till. salu, och flera skulle ovilkorligen försäljas, om icke inteckningshafvarne ansåge för sig bäst att hafva tålamod. Nekas kan icke att allmogen börjat återgå till ett sparsammare lefnadssätt. Adeln och de större possessionaterna likaså. Huru alla de på sistone skola reda sig, som i handelshuset Pugaard komp. — d. v.s. hr Hage i Köpenhamn — hafva, sin pekuniära försyn, är ej lätt att säga. Hans fordringar i Skåne på korta papper, d. v. s. med. kort omsättning och hög diskont, uppskattas till mer än tre millioner riksdaler. Han vet på pricken hvad hvarje skånsk magnat är värd, finänsielt taladt, och då han till någon af sina affärsvänner förbindligt säger: Gud vet, min käre man, om Di tål vid att längre stå till boks hos mig., — så innebär det en vänlig vink om att sälja åtminstone några ströhemman. Men nu är det slut, till följd af krisen, på denna slags försäljning; då uppträder hr-Hage i en annan skepnad af försyn — han köper hela egendomen. Han eger också redan åtskilliga betydliga egendomar i Sverge, och fortfar penningebristen, så nödgas han troligen köpa än flera. Dermed sker dock ingen skada, ty han sköter sina egendomar utmärkt väl och är en human husbonde, som magnaterna ganska gerna kunna taga till föredöme. Ganska många utländningar, särdeles danskar och tyskar, hafva dels köpt, dels arrenderat. jord i Skåne. De, som inkommit med kapital, slå sig väl ut; de andra hafva snart gått under och rest hem till sitt land igen. För åtskilliga har husagans afskaffande varit föga välkommen. Hvar den der silfveräreskänken, som landshöfding Sam. v. Troil erhöll då jernvägen till Örtofta öppnades, rätteligen hamnat, sedan landshöfdingen af regeringen icke fick tillstånd att mottaga densamma, men såsom vederlag bekom nordstjerne-klaquen — det vet ingen, eller rättare sagdt blott de i helgedomen djupast invigda. Jag borde väl känna det, emedan jag äfven var ibland subskribenterna, såsom tjensteman inom länet; men äreskänken har likasom uppslukats af det kungliga ynnestbeviset. Åtskilliga påstå att pjesen 4 öfverlemnats till hr landshöfdingens — husfru såsom en skänk tll henne. Andra åter påstå att den såsom ett depositumn förvaras bos hr landshöfdingen sjelf) för att till honom öfvergå med full eganderätt, när han en gång, och kanske snart, stiger upp ide högre statsregionerna. Man berättar en ganska rolig i anekdot här rörande denniw äreskönk, Dåsnbjskripilonen till densamma börja ) jäs aren Tornerhjelm reste omkring med en