stade mig i fulla tre timmar: jag då fann mig återfalla i mina vanliga misströstande funderingar, lade jag brefvet i förklädsfickan för att genast ha det till hands hvar gång jag behöfde uppmuntran. Då jag såg mammas och pappas äktenskap, reflekterade jag öfver ingenting. Allt var lugnt och hyggligt. Men nu, nu kan jag icke låta bli att undra öfver om det alltid vårit:på samma sätt, eller om mamma också i sin ordning. långt förr än min kom; tänkt och känt såsom jag ..... Nej, så måtte det icke ha varit; ty pappa talade ofta helt skämtsamt om sina fästmansdårskaper. Nå ja, det var ändå vackert — Jan har åtminstone haft dårskaper; och mamma kan i det fallet skryta af mer än jag i hela min Jifstid får att skryta med... Att tänka sig Åke i sammanhang med något slags dårskap, det vore att sjelf vara dårhusnär hade jag nedlagt pennan för en stund och satt försänkt i åskådandet af den vaökra syn, jag hade för mina ögom: sjön under eftermiddagsbrytningen. Men den kommer ej alltid att se så ut. Denna sommar har varit ovanligt fri från blåst och mist. Nu stundar det deremöt åt hösten, d:jag stackars Nilla julle styr in i den störa vattenöcknen; s om rullar sina långa skummande böljor möt Svårtskärsstranden. O, då fruktar jag att den stackars jullen går i qvaf. . När jag attoch sig på sjön, var det också st Jag i pe Vid aderton år har mån vh nska mycket mod, men det är så mycket annat man ickt har; och oftå, ofta, i trots af alladöe liften. alla de föresatser, Som jag gör, känner jag att jag knappt kan fördraga ätt allting i det inre Ittvet star still. Det var: sant — jag