universitetet. Och detsamma gäller, om också kanske i något mindre mån, om de lefvande Ej mindre den ålder, vid hvilkeni allmänhet elementarliroverkets alumner blifva kademiska modborgar den ekonomiska a sven: ie Se rande till en i sten till un kallad all bestämma ett m den speciella rit med stisk som. gifver deras studier gen. Också naturvetena språk studeras der i allframt ej dessa kuns studium blifvit grundlagdt vid elementarläroverket, eller såframt ej de utgöra ett ändamål, ell r åtminstone ett medel med afseende på ÅR speciella studier, som afse lefnadsmålet. Detta har man hittills visst icke förbisctt, men ej heller tillrä ; sligt besinnat. ; (Slutet följer.) Uidrag af oti bref från Mariestads län, Nya qvastar sopa alltid väln, säger ett alt ordspråk; men då vår nye landsg (förlåt sammanställningen 1) vill sopa bort gärdesgårdarne för att hindra snösamling på vägarne, så förvärfvar han. ej berömmelse för sitt öfverdrifna nit. ; Landshöfdingeembetet har i en knapphändig ukas af den 8 sistl. November månad befallt natt å alla ställen, hvarest allmän väg fisnes inhägnad af gärdesgårdar på begge sidor, sådan hägnad skol åtminstone på endera sidan vars under vinrtertiten nedtagens; hvarjemte krono-: Betjeningen ålägges tillse att befallningen efterlefves innan drifsnö faller. Som allmänt kändt är, ha jordbrukarens hägnader i alla tider varit en af de mest kitzliche Materien för sjelfva ständerna och konungamakten att röra vid, emedan denna anvelägenhet berör ett så stort antal inbyggares exonomiska förhållanden. Men låndshöfding Weern är icke så buskablyg som konung och ständer; likt en persisk satrap, kullkastar han med. ett p:r penndrag största delen af Mariestads läns gärdesgårdar, d. v. s. en sträcka af kanske 100 mil. Man frestas tro att hrlandshöfdingen på sina skogrika besittningar i ötre Vermland, der gärdesgårdar äro vida mindre talrika och gärdslet billigare än på den starkare odlade och befolkade Vestgötabygden. icke inhemtat hvad det kostar att rifva ned cch sätta upp gärdesgårdar. Ledamoten af presteståndet vid förra riksdagen kyrkoherden Otterström i Ransberg, såsom gammal i orten, vet det bättre; ban har uträknat alt en sådan nedrifning som den af landshöfdingeembetet anbefallda skulle kosta 300.009 rår. Det kan icke nekas att gärdesgårlarne kunna på ett och annat ställe förorsaka besvärlig snösamling; men derför är det väl icke förståndigt att rifva ned alla gärdesgårdar. Hufvudsaken är för öfrigt den, att konungens befallningshafvande saknar laglig rätt att anbefalla borttagandet af enskilt egendom och att, om ett sådant tilltag får gå oqvaldt, hågen för lika godtyckliga åtgärder lätt kan växa hos den, som, att döma af nu anförca exempel, tycks anse sig för disponent öfver Mariestads län, med lika rättigheter som han innehade såsom disponent öfver Uddeholmsverken. Jag har anledning tro att kungörelsens verkställande möter mycket motstånd, der icke kronobetjeningens bättre kunskap om förhållandena mildrar tillämpningen. En och annan har talat om att vända sig till justitieombudsmannen; få se huru dermed går. — — — — — — 0