STOCEHOLM denbl1l Jan, Rikets ständer äro kallade att den 15 Oktober detta år bär i hufvudstaden sig infinna. 1858 års riksdagsbeslut ålägger vederbörande, att be det valen till riksdagsmän, der sådana val ega rum, i laglig ordning och vid ansvar, under loppet af nästföre. ående Juli månad verkställas. Men ännu i denna stund har frågan om hufvudstadens valordning icke fortskridit längre, än att hela ärendet för närvarande hvilar hos öfverståthållareembetet. hvilket har att pröfva de besvär, som af ett antal husegare inom hufvudstaden blifvit anförda mot ärendets behandling af och inför magistraten. Öfverståthållareembetet lärer ha sett sig föanlåtet att från magistraten infordra åtskilliga protokoller, som måste afvaktas innan öErendet kan till pröfning företagas, och det lärer vara utsigt till, att åtminstone tre å fyra Vveckor komma att förflyta innan nämde embete kommer att meddela sin resolution öfver de anförda besvären. Påminner man sig nu, attregeringens skrifvelse till konungens befallningshafvande angående vederbörandes hörande öfver behöfliga ändringar i städernas valordningar, är daterad den 27 sistlidne Februari; men att det var, först på det gamla årets sista dag; som besvärstiden tilländagick medafseende på frågans behandling i första instansen, och att denna behandling sålunda medtagit sina fulla tio månader, så börjar man få något skäl att sätta i fråga, om det verkligen skall blifva vederbörande i hufvudstaden möjligt, att ställa sig till efterrättelse det ofvananförda äläggandet uti riksdägsbeslutets sista paragraf. Skulls öfverståthållareembetet finna skäl, att i ett eller annat afseende underkänna magistratens öfverklagade åtgärder och följaktligen återförvisa hela ärendet till ny behandling hos de valberättigade, då ser det i sanning mörkt ut, huru någon valordning skall hinna hos dem utageras och derefter passera alla instanserna till instundande Juli månad. Hvad följden skulle blifva af den under sådana omständigheter möjliga händelse, att främsta bänken i borgareståndet står tom då 18539 års ständer sammanträda, är en ganska betänklig fråga, så betänklig till och med, att man bort kunma hoppas, att personer och korporationer, som just under detta ärendes behandling velat gifva sig sken af att inom samhället representera sans, upplysning och politiskt föutseende, icke skulle ha låtit af partihätskhet och småaktig harm deröfver, att den stora majoriteten bland de valberättigade dristat omfatta en annan mening än deras, hänföra sig att bringa sakerna till en sådan ytterlighet. Med denna fråga ämna vi dock icke nu sysselsätta oss. Vi ha i dag några ord att säga om de senast af oss offentliggjorda, detta ärende rörande handlingar, dem det torde vara skäl att, medan ärendet för ögonblicket hvilar, taga i något närmare skärskådande. De förete onekligen ett och annat, som icke bör af pressen lemnas oanmärkt. Bland de handlingar, om hvilka vi tala, är husegareminoritetens besvärsskrift den, som kommer att i första rummet leda till någon praktisk påföljd, emedan densamma är så affattad, att öfverståthållareembetet icke kan undgå att, såsom en magistraten öfverordnad instans, resolvera öfver de anmärkningar, som blifvit af klaganderna framstälda mot valordningsfrågans behandling. af och inför magistraten. Således till en början några ord om denna besvärsskrift. : Klaganderna uttrycka, såsom läsaren torde påminna sig, endast i förbigående sitt ogillande af det på grund af klassernas vota uppjorda valordningsförslaget. Deras besvär angå hufvudsakligen bebandlingssättet. Mången har väl knappast velat tro sina ögon, då han sett hvad dessa husegare mot detsamma haft att invända. Klaganderna kunna icke medgifva — heter det — att valordningsförslaget är åvägabragt i laga ordning eller ens eger något skäl af en lagligen beräknad pluralitets yttranden. De förklara kort och godt, att alla åtgärder ibför magistraten och alla dess beslut i frågan, efter det öfverenskommelse om valens förrättande omedelbart träffades., innebära oriktigheter, att icke säga lagstridigheter, på scrund af hvilka de yrka, att desamma måtte ogillas och ärendet återförvisas till ny behandling. : Märk väl, läsare: alla åtgärder och beslut i frågan efter öfverenskommelsen om det omedelbara valsättet! Således först och främst detta berömda, af hr Schartau inventerade nödankare, som kallades hänvisningen till klasserna, och vid hvilket den-sidans män på sin tid med sådan begärlighet grepo fast, och hvilket helsades med ett så hfligt jubel, så länge man hoppades att det hade med ens nedstörtat de på per capita-omröstningen uppstyltade förboppningarne. (Orden läsas ji Svenska Tidningen för den 18 Oktober.) Bland dem, som undertecknat besvärsskriften, finnas blott tvenne, som motsatte sig förslaget om hänvisningen till klasserna. Dessa voro hrr Brandel och Ablsell. Det måste således medgifvas, att de handlat konseqvent då de anfört klagomål öfver åtgärden. Men hvilka anspråk på konsedvens, hvilka anspråk på aktning för sina ord och meningar ega väl de, hvilka nu sätta sina namn under en skrift, som förklarar magistratens åtgärd lagstridig. sedan de hkväl förut — då de trodde att denna åtgärd skulle gagna deras syften — helsade den, såsom fullkomligt laglig och stämplade såsom högst otillbörliga de anmärkninar och protester mot densamma, hvilka från en liberala sidan framstäldes. T. ex. hr öf