Gudmar var också fru Beate-Maries älskling. Under de många år familjerna på Svartskär och .kapellgården varit grannar, hade alltid Gudmar under sina årliga besök i hemmet genom osökt hjertlig uppmärksamhet dragit hennes bjerta till sig. Men nu var det ej annat än oro och vånda. Käraste Gudmar, dufår icke tillräkna mig, om Svartskärsstranden nu syns dig ogästvänlig! Jag törs ej uppehålla dig; ochjag får dessutom veta allt af Majken. Jag vill dock nämna för dig att jag just nu ärnade mig bort. till ert för att helsa på Thorborg. Det var väl Guds vilja att det icke skulle ske.n Tack för det, kära tant! I morgon, eller. kanske redan i afton, far jag hemåt, och det skall glädja både far och Thorborg, det vet jag, att få höra det tant haft en så vänlig och kraftfull tanke. Troligen kommer också jag, sade Majken, till kapellgården i morgon. Jag måste väl efter min hemkomst få se om mina gamla vänner... Emellertid farväl, herr löjtnant! Tack för vår glada sammanvarol — De skiljdes med ett trofast handslag, och jaktlöjtnantens ögon sände så strålande blickar efter den väna mön:, att det nogsamt syntes att afskedet icke skett i sista ögonblicket,