STOCKHOLM den 19 Jan Utrikes korrespondens. Paris den 26 Dec. Paris har nu gjort sin toilett för nya året; butikerna äro uppfylda med lysande artiklar, tidningarne med annonser, massor af folkl trängas på bulevarderna och på de gator, der mesta handeln råder. En olycklig dag fört kassan denna nyårsdag, som här spelar .samma rol som hos er julaftonen, och fåfängan sluter nu till dagens ära ett troget förbund med gifmildheten.. Fordom nöjde man sig med att till nyårsgåfva förära en och annan liten blygsam artikel, mera till nytta än nöje. Men nu skall man nödvändigt, såframt man ej vill passera för ohyfsad eller för en smulgråt, rakt ruinera sig. Härtill kommer, att kretsen af dem, som skola erhålla nyårsgåfvor, har utvidgat sig i oändlighet. Till en början har ni att taga i betraktande er hustru och edra barn, så er hustrus familj, derpå er egen familj, och nyårsdagen bli slägtskaper alltid mera elastiska än vanligt. Och detta är icke allt; härtill måste läggas vänner och väninnorg beskyddare och skyddlingar. Och detta är ännu icke allt. Ni är vid na tionalgardet! Nå väl, då måste ni ge nyårsgåfva åt trumslagarne. Ni är husfader! Då måste ni tänka på ert tjenstefolk. Ni haren plats mom förvaltningen! Då mårte ni ha vaktmästarne i åtanka. Ni tillhör en församling! Då får ni icke förgäta korgossarne och kyrkvaktarne. Och portvaktaren, som för cr räkning drar på klocksträngen, och gatsoparen och postbäraren, som kommer med edra bref och tidningar, de personer, som samla subskriptioner för välgörande ändamål, ja ända till den lille uppassaren på ert caf6, hvilken vädjar till ert goda hjerta, i det han vid sidan af er kopp lägger en ståtlig cigarr jemte en liten vacker konfektstrut, omlindad med ett rosenfärgadt band. Har jag således icke rätt, då jag säger, att nyårsdagen medför en verklig ruin? För att undkomma denna sköfling, förlänga ock derföre många sitt vistande på landet ända till slutet af Januari. Och i trots af allt detta har likväl nyårsdagen sitt goda med sig. Den gifver åt han deln en numera mindre vanlig rörelse. I år t. ex. ha affärerna, som i allmänhet visat sig temligen tynande, häraf erhållit ett visst utseende af helsa. Detta kommer visserligen ej att räcka länge, men den rikliga afsättningen under dessa 14 dagar gör emellertid, att man kan med tålamod afvakta ett mera normalt välstånd. För öfrigt tyckes man på fullt altvar ha satt sig för atttvinga lyckan att småle. Flera hus ha redan på nytt öppnat sina salonger; främlingar tillströmma, de flesta deribland, som man påstår, med fickorna fulla af guld. Man kommer sålunda att roa sig mycket under denna vinter, att dansa, skulle det ock ske på en vulkan. Detär ock knappt mer än några dagar sedan, då man verkligen syntes befara någonting dylikt. -Krigsrykten uppstego som hotande moln. på horisonten. Flera tidningar, Presse bland andra, upprepade flitigt dessa rykten, andra åter: sökte att qväfva dem. För närvarande synes man deremot ha lugnat sig. För min del tror jag emellertid ej stort deruppå. Europa befinner sig i ett anomalt och upprördt tillstånd, som ej kan räcka länge; en explosion är oundviklig. Är det från Italien som signalen kommer att gifvas? Man tror detta, och man tror. att i sådant fall de stora makterna icke komma att förblifva lugna åskådare till kampen. Vi skulle här för vår del erfara ett synnerligt nöje att få ge en dugtig lexa vare sig åt Österrike eller åt England, och vi inse ganska väl, att Ryssland skulle med högsta beredvillighet ställa sig: på vår sida. Detta är hvad som nu diskuteras i de kretsar, som icke äro uteslutande egnade åt flygtiga föremål. Och hvad som härvid särskildt måste anmärkas, är att regeringen alldeles icke synes oroa sig öfver denna rigtning hos opinionen. Hon uppmuntrar den visserligen icke på något synbart sätt, men hon gör ej heller någonting för att hindra densamma. Då för några veckor sedan krigsryktena föranledde en så liflig polemik emellan tidningarne, såg man icke regeringen, som man kunde ha väntat sig, bjuda tystnad åt de häftigaste; den inskränkte sig till att tillråda dem moderation. Och detta är, med kännedom at det regeringssätt hvarunder vi lefva, ganska betecknande. I allmänhet har den nuvarande regeringen en afsky för all slags-agitation, och den förråder denna känsla äfven i afseende på de minst vigtiga ämnen. Man förvånas understundom att se sig plötsligt afbruteni en diskussion, som man trodde vara fullkomligt oförarglig. Då nu regeringen i en fråga, som sätter pressens särskilta organer i rörelse, håller sig på afstånd så kan man: vara förvissad om, att frågan icke är för henne oangenäm. och att densamma på ett eller annat sätt ingår i hennes allmänna eller enskilta politik. Samma förhållande egde äfven rum med Mortarasaken. Så länge tidningarne inskränkte sig till att betrakta nimde fråga från den naturliga rättens och moderna civilisationens ståndpunkt och blott genmälde Univers häftiga fanatism och färlegade argumenter, lät regeringen saken ha sin gång. Den mellankom icke förrän Univers tog saken mera allmänt och angrep hela judiska stämmen. Kunde man väl tillåta, att en aktningsvärd klass af nationen fegt skymfades? Sant är väl att det hade gjort tillfyllest att sätta en gräns för skandalen genom att bjuda Univers ensam tystnad. Men detta hade varit en enskilt åt