Ett blad ur Gotlands krönika. , (Slut från gårsdagsbladet.) mom rmuratna bodde — säger krönikan — 12,000 borgåre, hvarmed mehas köpmän (och deras hushåll?) såsom synes af tillägget; att sembetsmännen eller baudtverkarne; med Undantag af bägare och guldsmeder, bodde utom staden — en sifferuppgift som lock till någon del tål inskränkning. Slutligen må här nämnas de rika skatter af österländska, östoch vestromerska, anglosachsiska samt tyska mynt, af guldbrakiater eller medaljer, från Byzantz (Konstantinopel), af. flera slags forntidsprydnader utaf guld och silfver, som vid plöjningar och gräfningar blifvit funna i Gotlands jord och som der ännu årligen Hittas, och hvilka: bära vittne om öns fordna vidsträckta. handelsförbindelser. Att det uppblömstrande, stolta och rika köpmanssamfundet i Wisby tidigt var angeläget om sin stads befästning, kan antagas såsom säkert. Dock finnes ingen urkund, som visar, att en sådan befästning förekonimit förr äm fram på 1200-talet. De gamla uppgifterna om förlöppet med den väldiga ringmurens och de vid pass femtio murtornens bygnad äro orediga och hvarandra motsägande. Så mycket är emellertid säkert, att på 1280-talet hade stadens borgerskap, stolt öfver sina upplörda försvarsverk (— hvilkas byggnad företagits svenska konungen ovetande, enär staden betraktade sig såsonr ett sjelfständigt och oberoende samhälle, utan erkändt undergifvenhetsförhållande till någon stat —) emot landsboerna antagit en pockande och hotande hållning, pålagt dem nya tullumgälder, hindrat dem att med klägomål fära öfver till konungen, samt dessutom inkräktat mer än de åtta famnar af: stranden på bondens :egor, ehvåd strånden vore plöjd eller oplöjd, hvilka. borgerskapet :af gammalt hade sig upplåtna för varors uppläggning och bergning. Allt detta retade landsboerna, som öfver de nya pålagorna och tilltagen förgäfves klagade hos borgerskapet; men som staden hade att vänta bistånd af Liöbeck och de andra vendiska (nordtyska östersjö-) städerna, brydde man sig icke om allmogens klagomål. Bönderna skickade då bud till härmästaren i fifland om understöd, och såvsl han sjelf som åtskilliga af tyska svärdsriddarne inställde sig till deras hjelp. Nu grepo bönderna till vapen till försvar för sina kränkta rättigheter, och blef detiår 1288 ettstort krig mellan stads-ochlandtboerna— magnå gnerra inter, Cives Wisby et Bondonr es-terrae,, såsom det i Sanct Karins Gråbrödraklosters på munklatin förda årsböcker. Bönderna anryckte mot staden och håde till anförare Olof Rabgvalds i Töfta, Peter Hardings i Wall, Mikacl Taxstens i Tärbro, Olof Gartarve på Gammalgarn, Thomas Bilder i Lau och Hegleif, Qvinnegårda i Hafdhem, som alla voro — enligt krönikan — förnäme adelsmän (odalmän?) och höfdingar. Dessa läto uppbåda hela allmogen, När detta blef kunnigt, drogo Wisby-boerna under sina föltöfverstar:ut, och bögge-härarne :möttessoi April månad, 3:dje, sönd. efter. påsk nyssnämda år. 1288, vid Högbro i Roma, der det blefen hård strid, som räekte intill aftonen, då bondhären blef slågen