synes ha skett framemot kl. 9 på morgonen, eller föga mer än en timma före de utländs! ske officerarnes ankomsttimma. Man tänke sig vid sådant förhållande kaptenens förskräckelse, då han erfor att de begge expeditions-; hafvandena icke hade fått den cirkulerande! ördern och ej visste någonting om den. Kapten Funck skickar genast ut veckohafvande underoöfficeren att underrätta sig om hvar ordern stannat, och detta sändningebud finneri den i kaptenens eget kompani, los EEE ren Hambergs piga i kökets. Veckobäfvande underofficeren befordrade genast ordern till! de expeditionshafvande, som ännu icke hade fått del af densamma, och återlemnade den sedan till kaptenen. Hvad sig derefter till-i drög berätta vi med kapten Funcks egna ord: i Jag gick då genast upp i mitt kompani och ef-i terfrågade förhållandet med ordern, då fanjunkarens piga säger, att en gardist inkom och lemnade ordern, med tillsägelse att den skulle lemnas till fanjunkaren Hamberg. Derefter gick jag upp till sergeant Liljegren (vid kapten Jegerschiölds kompani), från hvilket kompani ordern afsändes till mitt. Då jag uprkom till sergeant Liljegren, som vistades på öfre rustkammarevinden, frågade jag: Hvad gaf sergeanten för befallning till den gardisten som afsändes med ordern, hvilken skulle cirkulera? Sergeanten svarade: Jag befallte att den skulle lemmas till fanjunkaren på kaptens kompani., Jag erinrade då sergeanten att det Har stått på regementsorder, att fanjunkaren Hamberg bar erhållit 5 veckors permission för att sköta sin helsa, och-att han finnes: för det närvarande i Humlegården, der han dricker brunn. Sergeanten ändrade sig då och såde, att han befallte gardisten att lemna ordern i kompaniet. Härpå tvitläde jag visst icke eller hade något misstroende dertill; då; så mycket mer jäg kort förut blef upplyst omv. att ordern fanns inom. mitt kompaniområde (i fanjunkarens rum), men det var angeläget. för mig att taga reda på hvar felet kunde ligga, för att rätta det, till undvikande af framtida missförstånd, samt då gardisten, hvilken af sergeant Liljegren afsändes med ordern, hade lemnat den till pigan i fanjunkaren Hambergs kök, ville jag i sergeantens närvaro rätta gardisten för detta fel, äfvensom för det hau icke till sergeanten afiemnat. rapport huru han uträttat hans befallning. Jag sade derföre åt sergeanten: Hvilken gardist var det ? sergeånten svarade: N:o SI. Derpå sade jag: Skickå efter honom. Då gårdisten: n:o 81 Nilsson kom) yttrade jag: Hvad Har du fått för befallning. af sergeanteri? (Detta för att höra huru han uppfattat sergeantens befallning och om det var å hans sida något missförstånd, eller om hän var okunnig i sin instruktion). Härpå svarade n:o 81 Nilssob; att han fått befallning att lemna ordern till fahnjunkaren Hamberg. I detsanmyma sade sergeanten:: Det har jag icke sagt, jag sade atthan skulle lemna den i kompaniet. Hvarpå jag sade åt sergeanten: Fall mig icke i talet, det är till karlen jag talsre, hvarefter jag frågade: Säger karlen då icke som sännå förhålländet är?, (I detsamma stälde sergeanten sig bredbent sämt tög upp shusdosan och snuade), då jag. sade: Det är icke passande att ställa sig midt för mig och snusa, då jag talar med ser-geanten. Sergeanten svarade: Det är med karlen kapfen talaf, (hvarefter han lade händerna på ryggen) Jag frågade då ånyo: sHar karlen icke sagt enligt sanna förhållandet? Härpå svarade sergeanten (i det hat långsåmt drog på. ordet): Jos, samt em stund derefter: Jag minnes icke huru-det varit.. Hvarföre jag sade: Då kan jag icke. säga något åt karlen, men får säga, att då sergeanten skickar en order, skall den afsändas med ett befäl, och finnes intet sådant; bör det vara med en karl som sergeanten känner att han uträttar det ordentligt samt äfven förvissa sig derom. Derpå svarade sergeanten : Kapten skåll intet tillrättavisa mig. i karlens närvaro. Jag sade då: Om det äfven vore framför hela kompaniet som sergeanten gör ett fel, så kommer jag att Cm det.s Som gardisterna vid kapten Jegerschiölds kompani n:o 40 Åkerström, n:0645 Carlsson, n:ö 64 Magnusson, h:o 76 Fredlurd;n:o 88 Hallberg ochn:o 97 Pettersson stodo på vinden en. trappa lägre ned, befa Ite jag sergeånten att genast komma upp till mig, hvårpå han svarade: Jag får väl läsa igen rustkami maren.. Jag sade: Ja, gör det, men kom sedan. Då sergeanten köm upp på kaptenens rum. åladerdenne honom att gåiarrest med tjenstgöringsskyldighet för hans opassande sätt. Sergeånten bad om förlåtelse, sade sig vara lediseti öfver hvad som passerat och bad Kapteneti ej rapporter: tförbållandet. Förgäfves. Han måste gå i arrest.: Vid tjestgörande majorens ankorist anmäldes arresteringsåtgärden. sergeanten uppkallades och förklarade; att hans I yttrande endast varit: jag skall be att kapten icke tillrättavisar mig i karlens härvaroo Men när kaptenen tillade den graverande omständigheten, att, sedan hän tillrättavisat sergeanten för det han snösade då kapten gaf honom snus;, Hade sergeanten lågt händerna på ryggen (förmodligen för att icke frestas åter taga sig en prise de eontenance), befallde majoren honom ätt sittä qvar i arresten. Dagen derefter befriade tegementschefen honom derifrån. Då vardt kapter Funck ledsen. Han förklarade, att hafi ej änsåge sig ha fått upprättelse: hvarken för snusäåndet eller bredbentståendet, med mindre än att sergeanten finge extrajudieiel bestraffning: (utöfver redan -erhåHen :27timmars arrest), och då hans klagan ieke kunde -beveka chefen att ådöma sergeanten 14 dagars arrest, har han anmält chefens, generalmajor Nauckhoffs underlåtenhet härutinnäån till krigshofrättens pröfning. Detta skedde redan den 27 Juli 1858; och då klägoskriften först i Decemberhäftet rat Ställningar: och -Förhållanden meddelas;!vser det ut som. krigshofrätten -skulle -ha funnit saken ålltför benig att ännu taga ihöp med. Emellertid afvaktar utan tvifvel hela armen med, största. otålighet den vigtiga frågans afgörande. t r