N heter, större än de förmenta fördelarne. Om derföre Jen lärjunge skulle anse ett eller annat läroämne icke kunna för Honom i framtiden medföra samma yttre gagn, som inlärandet af de öfriga, eller, med andra ord, om han icke skulle förmå inse det inre sammanhanget mellan de särskilta läroämnen skolan meddelar, så må han heldre genom deltagandet i samma arbeten med sina kamrater småningom förvärfva denna insigt, än att han skulle, i följd af vunnen befrielse från en eller annan undervisningstimma, antingen för tillfället inpassas i en annan afdelning af läroverket och störa dess sammanhang, eller ock undfå en ledighet, som dels vänjer honom sjelf att med likgiltigt öga betrakta pligten att bevista skolans bestämda undervisningstimmar, dels väcker hos hans kamrater, allt efter olika sinnelag, antingen stolthet öfver deras kunskap i ett ämne, som han icke känner, eller ock afund öfver en ledighet, hvaraf de sjelfva icke komma i åtnjutande. : Af dessa skäl har komiten ansett liniernas antal börai möjligaste måtto inskränkas, och ingen annan befrielse från bestämd undervisningstid böra medgifvas än den, som är oskiljaktig från utstakandet af de båda bildningsliniernas olika verksamhet och arbetssätt. Af en helt annan natur är den ledighet från undervisningen för en eller annan dag, som komiten ansett sig böra för skolans högsta klass tillstyrka.Denna ledighet skulle åtnjutas af klassens alla lärjungar gemensamt och stå i det sammanhang med deras gemensamma arbeten för öfrigt, som komiten i sin redogörelse för skälen till föreslagna förändringar i skolstadgan får i underdånighet närmare angifva. Att de för olika klasser bestämda lärostycken äro för3dryga, att lärjungarne af en genom alla klasser oäfbrutet fortsatt stark ansträngning förtröttas, samt att ferierna äro för återhemtandet af de unga kraf terna nog korta, äro förhållanden, öfver hvilka klagan ofta höres: Men-dtt förena förvärfvandet af grundlig kubskap med förkortning i skoltiden och till ökning af ledigheten under ferierna, låter sig svårligen göra. Vill man, äfven i detta hänseende, vidtaga en åtgärd för afhjelpandet af lärjungens öfveransträngning, så måste man, såvida icke kunskapens grundlighet skall lida, antingen ännu mera förkorta ferierna eller ock förlänga skoltiden. En ytterligare förkortning af ferierna har komitån likväl icke ansett sig kunna tillstyrka, då våra förhållanden af skolornas. afstånd från hemmen äfvensom nordens korta-sommar synas hos oss göra någon längre tids ledighet, isynnerhet under den vackra årstiden, för lärjungens friska utveckling i hög grad behöflig. Om man deremot gör en af de tillförene för ett års un dervisning afsedda klasserna till tvåårig samt dertill väljer den femte klassen, hvilken -afslutar undervisningen för: skolans lägre afdelning, och om man. för dessa tvenne år bestämmer lärostyckena något drygare än-för den ettåriga klassen, men likväl mindre starkt än de, strängt taget, kunde för en tvåårig klass beräknas, så vinner lärjungen derigenom, i midten af sin skolbana och på det stadium af densammay der just: de flesta ämnena sammanträngas, en hvilotid, der han kan arbeta med mindre ansträngning och liksom hemta andan, under det hans förut förvärfvade kunskaper sätta sig och vinna mognad; i undervisningsplanen kan det: öfverskott öfver ett års pensum, som för denna klass sålunda beräknas, bereda tillfälle till en minskning i lärostycken, som äro föreskrifna inom öfriga klasser, som, fördelad på dem, inom hvar och en särskilt åstadkommer en lättnad i arbetet. Den vanliga tiden för genomgåendet af hela skolan skull? således blifva tio år, och lärjungen, om han inträder i nedersta klassen vid 9 års ålder, vid 19 år kunna afgå till universitetet. Dessa åldersbestämmelser stå i full öfverensstämmelse med förhandenvarande förhållanden. Upsala universitets katalog för innevarande hösttermin utvisar, att, af 838 studerande, ungefär 200 just vid 19 års ålder vunnit inträde vid wniversitetet, och om man beräknar medeltalet af alla dem, som vid studentexamens undergående varit något äldre eller något yngre, så blifver medeltalet äfven 19 år och något derutöfver. Att för öfrigt med bättre anlag begåfvade ynglingar ofta skola kunna genomgå den ifrågavarande klassen på ett år, är öfverflödigt att nämna. De förslag, genom hvilka komiten sökt att i ofvanberörde trenne hänseenden bereda en möjlighet att afhjelpa de öfverklagade svårigheterna, skola i sina särskilta delar utvecklas i de af komiten nedan meddelade undervisningsplaner med dertill hörande motiver. Innan komitn framlägger dessa planer, torde likväl i denna föregående framställning ännu böra vidröras några punkter, som för det åsyftade ändamålet af lättnad i lärjungarnes arbete och tillika för undervisningens inre lif äro af högsta vigt, ehuru de icke stå i omedelbart sammanhang med den anordning af läroämnena, som innehålles i undervismingsplanen. Dessa purkter röra lärarnes åligganden, de förhållanden, som uppstå vid lärjunges afgång från skolan efter der fullbordad lärokurs, samt kroppsöfningarne i skolan. Ehvad som ock må genom lag stadgas för skolornas verksamhet, är det otvifvelaktigt, att beskaffenheten och frukten af denna verksamhet förnämligast bero af; lärarnes sinnesart, insigt och nit. Ingen åt det allmänna egnad verksamhet kan mindre än lärarens bindas af yttre föreskrifter eller till sin inre halt mindre träffas af yttre granskning för ögonblicket, Att i afseende på samvetsgrannhet i utöfningen af sitt kall lärarneskola kraftigt understödja hvad lagstiftningen åsyftat, lärer med tillförsigt kunna väntas, isynnerhet sedan de genom en säkrare yttre ställning blifvit ännu mera än förr satte i tillfälle att åt skolan odeladt egna sina krafter. Hvad åter beträffar de åtgärder, som kunna vidtagas för lärarnes bildning, om hvilka de sjelfva vid flera läraremöten yttrat upprepade önskningar. torde komiten i ett särskilt utlåtande till svar å Eders Kongl. Maj:ts nådiga remiss få underdånigst yttra sig och afgifva förslag. En sida af lärareverksamheten, som kan genom lag ordnas och närmare bestämmas, är den enskilte lärarens förhållande till undervisningen i särskilta mhen. Otvifvelaktigt är, att den starka ansträngding af lärjungens späda själskraft, som hos oss på senare tiden egt rum inom skolan, haft sin grundi orsaker, hvilka stått i sammanhang med ordnandet af sjelfva ämnena för skolundervisningen; men med säkerhet kan man antaga, att icke mindre dertill bidragit det förhållande, att lärarne uteslutande undervisat hvar-och en i ett enda, ämne. Derigenom måste naturligen, om än omedvetet, hos lärarne uppkomma.,ett. sträfvande att så mycket som möjligt utvidga fordringarne inom detta särskilta ämne, utan att taga i betraktande det hela af lärjungens tankekraft och tid; lärjungens håg deremot måste spridas och förströs genom mångfalden af inflytelser och undervisningssätt, under det, i alla ämnen samtidigt, detta sträfvande till utvidgning af det erforderliga arbetet erfares, som till det yttersta spänner det unga sinnets krafter. Utan att tillerkänna hvarken klasslärare-systemet eller det ambulatoriska systemet ett bestämdt och-i alla afseenden: gällande företräde, anser komiten, att den bjerta öfvergången från det ena till-det-andra-af dessa systemer icke verkat gagneligt på skolans undervisning. Sannolikt synes, att dessa tvenne systemers fördelar i ej ringa mån kunna förenas genom en sammansmältning af dem båda och genom denna utväg. de olägenheter undvikas, som lätt åtfölja en uteslutande tillämpning af ettdera. Inst den sammanhållning af Ilåstada lJäsatreaan