föremål af den största vigt, och en förenkling i detta hänseende har ofta på det helas ändamålsenliga gång-ett större-inflytande än vida merar i ögonen fallande förändringar i öfrigt. En börda, som, ojemt fördelad, kännes tung, till och med tryckande, kan, om dess fördelning blifver annorlunda och jemnare anordnad, jemförelsevis med lätthet bäras. Om åter, genom. sammanstötande svårare ämnen och längre pensa i en klass, lärjungarne blifvit utsatta för öfveransträngning, kunna olägenheterna deraf, äfven derest i en högre klass större lättnad inträ der, sedermera icke alltid afhjelpas. Ett förhållande, som bidragit till att motverka den helsosamma och stärkande .inflytelse,skolan bör utöfva, och i stället framkallat andlig slapphet, är det, att de sär skilta läroämnena, om man afser deras behandling. hvart och ett för sig, framstått alla lika starkt, och ansetts böra åsyfta mera ätt bibringa en samling spridda kunskaper, än att öfva och stärka lärjungens själskraft. Utvecklingen af den sjelfverksamhet, som ensam bringar helsa och kraft i lärjungarhes andliga väsen, har sålunda blifvit tillbakasatt, och den unga tankekraften, i stället att kunna, likt växtens framskjutande späda brodd, stärkas och ur sitt itre utveckla knoppar, blommör och frukt, småHingom förqväfts. och aftynat. under den: tryckande massan af inångartade och. vidsträckta, endast gehom. det: tröttandel. minnet honom -tillegnadekunskapsämnen. Om deremot eggandet och stärkandet af lärjungens själskraft anses såsom undervisningens mål, så måste hvart särskilt ämne något eftergifva af yttre utsträckning för att -å andra sidan: vinna betydligt i inre styrka. Om tillika undervisningen, enligt en för de särskilta -ämnena -gemensam grundsats, ordnas med afseende på: den spädare ålderns förmåga att företrädesvis genom åskådning och exetnpel inhemta kunskaper, så att först vid en mognare ålder det egna arbetet i någon högre grad anlitas. och derjemte några färre ämnen starkare framstå. samt i allmänhet ämnenas antal i hvarje klass, så vidt möjligt är förminskas, så torde man med skäl kunna antaga, att både ett själsfriskare och ett .kraftfullare slägte skall komma att i skolan uppfostras. lgEn annan omständighet, som kan mäktigt verka till ökad lättnad och enkelhet vid undervisningen är Täroämnenas behandling i deras-förbållande till hvarandra, Ostridigt är, att i äldre tider, då undervisningen endast omfattade några få ämnen, skolan för lösningen åf sin uppgift att åt samhället bilda män med-klart förstånd och kraftfull. vilja, hade en stor lättnad deri, att lärjungen kunde vinna fullständigare insigt i dessa ämnen och att han, genom oafbrutet umgänge med dem och sålunda beredd lätthet ätt tränga djupare in till deras kärna, rönte en uppmuntran, som icke kunde annat än stärka hans späda tankekraft och lifva honom till flit och ihärdighet. --Lärarne; som -på--dennatid-i-skolans lägre stådier vord fästade hvar och en vid en viss klass, hade: ock i behandlingen af dessa enkla och: få läroämnen en: säker ledning öch en bestämd erfarenhet att tillgå, äfvensom en lättare uppgift att lösa. Numera arö dessä förhållånden väsentligt förändrade. Men då fördelarne af en sådan undervisningens enkelhet icke mera kunna återställas, kan den likväl i viss:mån ersättas derigenom; att, vidden mångfald af ämnen; som ;nu möter. lärjungens tankekraft ochvid hvars, inlärande .den skall .öfvas! och skärpas, en enhet i behandlingen. så vidt möjligtiakttages. Läroämnena, ehuru många till antalet, äro dock i sjelfva verket utgreningar från-en--gemensam stam och derföre-i grunden icke så främmande för hvarändrå som det vid första anblicken kunde tyckas: I byggnaden och beståndsdelarne af de olika språken; liksom i de särskiltavetenskapliga ämnen, som äro föremål för skolans verksamhet, så väl de historiska som de matemätiska och naturvetenskapliga, finnes en mängd likartade elementer.. Så kan t. ex: icke blott behandlingen af de båda klassiska språken vara vida mera likartad, än den vanligen varit; äfven mellan undervisningen i. dessa språk -och den i niodersmålet finnes en: mängd: beröringspunkter, genom vilkas begagnande dessa ämnen kunna ömsesidigt . upplysa hvarandra och deras inlärande lättas; på samma sätt tga de nyare främmande språken, hvilka uppsprungit ur tvenne Källor, romårnes tungomål och germanernas, så väl i antikens språkbyggnad som i svenskan mången jemförelsepunkt, -som, vare sig geoom motsvarighet eller strid, lättar uppfattningen och förenklar; samt sålunda stärka kunskapen. Inom de öfriga ämnenas område eger: ett likartadt förhållande rum, då t. ex. den allmänna historien och kyrkohistorien, . de klassiskå språkens antiqviteter och historien, historien, och geografien, geografien .och naturalhistorien, naturalhistoriens olika delar sinsemellan, fysiken och kemien o.s.v. omisskänneligen hafva nära slägtskap med hvarandra. Ofta förekomma inom de särskilta områdena för undervisningen likartade elementer under olika form. Att vid behandlingen låta dessa elementer framträda i deras verkliga inre frändskap och på detta sätt sammanhålla och gruppera desärskilta ämnena; är ett förfarande, hvarigenom erfarne lärare måste söka hos lärjungen framkalla en känsla af dessas inre enhet,som närmar honom till de fördelar, sysselsättningen med ett mindre antal ämnen medför. Uppmärksamheten sprides icke då åt så många håll med fara att förlora i kraft och ihärdighet, utan den kan riktas åt en medelpunkt samt derigenom lifvas och stärkas. Genom anlitande af dessa trenne utvägar — ett jemt fördelande af undervisningsmaterialet på olika utvecklingssteg inom skolan, ett. starkare framträdande, inom vissa klasser, af sådana läroämnen, som företrädesvis bestämma undervisningens karakter, samt slutligen en likartad behandling och sammanhållning af de särskilta undervisningsämnena — skall en förenkling af skolans undervisning och derigenom cen kraftigare och helsesammare inverkan af densamma på det uppväxande slägtets själskrafter säkerligen kunna vinnas. Möjligheten att i afseende på lärostyckenas anordoing och deras fördelning på särskilta klasser tillämpa hvad här ofvan blifvit i allmänhet anmärkt, beror af bestämmelserna i den plan för undervisningen, som för skolorna antagas. Hvad åter angår läroämnenas sammanhållning och behandling i enlighet med deras) inbördes inre frändskap, hvilarutförandet. delspå lärarnes uppfattning af sitt vigtiga kall; dels: på del. stadganden, som i det yttre. ordna fördelningen af dessas verksamhet, i hvilka hänseenden komiten äfvenledes får i det följande tillfälle att utförligare framställa sin underdåniga åsigt. Bildningsliniernas behöriga inskränkning är ett oeftergifligt vilkor för styrkan af skolans verksamhet och hennes förmåga att meddela. sina lärjungar-yerklig bildning. Komiten har redan i det föregående anmärkt, huru, i motsått fall, så väl lärarnes verksamhet. sprides åt alltför -många håll, som äfven lär: jungarne ryckasur idet jemna -och tillitsfulla arbete, som erfordras. för att bereda-åt deras unga sinnen. en sund och säker utveckling. Skolan; sådan hon af) stated är organiserad, kan omöjligen anses ega en så vexlande gestalt, ätt den böjer och förändrar sig efter fordringarne hos hvarje enskilt lärjunge; hon måste, sedän hön gjort sig reda för det inre sammänhanget emellan de kunskaper. hennes undervisningsplan bör omfatta, med fasthet utveckla. denna i l. en för lärjängarne bestämd ordhing. Afyiker skolan från denna ordning, så hänmar sig ött sådant förfarande genom en oreda i undervisningen, en brist på SAM An hållknn me I Aicninlinen. som Am BATRRA — RTR LEE