TRA of RA 1 TRUST VIRA EE TNE EE EE under konung Magnus Ladulås regering (1276 —1290), i en närmare och fastare förbindelse än tillförenc. Här är förut omtaladt, huru gotlänningarne af ålder till Svea konung betalade en årlig skatt af 60 mark silfver, samt huru de, på vissa vilkor, voro förbundna att med 7 skepp deltaga i hans ledungsfärder. I allt öfrigt styrde de sig sjelfva och voro både i förvaltningen af sina inre angelägenheter och i sina politiska förhållanden så alldeles oberoende, att då stridigheter uppstodö mellan infödingarne på ön och dit inflyttade tyska handelsmän, icke konungen ai Sverge, utan hertig Henrik Lejonet af Bayern och Sachsen år 1163 uppträdde såsom medlare mellav destridande och tillsatte en man att såsom fogde och domare föra styrelsen öfver tyskarne och handhafva de af tyske kejsaren Lothar af Sachsen (1125 —1137) åt gotlänningarne beviljade och sedan ai kejsarens måg, nämde hertig Henrik Lejonet (död 1195) stadfästade handelsrättigheter. Nämde furstar hade nemligen i dö tyska länderna förunnat gotlänningarne stora friheter, med vilkor att deras undersåter skulle på Gotland åtnjuta samma förmåner och att gotlänningarne flitigt skulle besöka Libecks hamn. -Ar 1285, då konung Magnus uppehöll sig på Öland, kommo från honom sändebud till Gotland för att upprätta fördrag om ett fastare samband mellan denna ö och riket samt Bringa ön i ett mera beroende förhållande till Sverges konung. Då blef öfverenskommet, att gotlänningarne hädanefter jemte den årliga skatten äfven skulle årligen erlägga ledungslame (egentligen lösen från krigstjenst). de år endast undantagna, då de uppbådades till härfärd, hvilken gärd, 40 mark penningar för hvart krigsskepp, de förut icke erlagt i fredstid, utan endast de år, då härfärd varit anbefald och de sig derifrån velat frilösa; vidare tillförbundos de nu att ieke hysa eller understödja från Sverge landsförvisade och fredlösa personer; handelsfärder till. det hedniska Karelen skulle de ega rättighet att årligen göra, men dock icke dit få föra vapen och lifsförnödenheter; för öfrigt stadfästade konungen dem ytterligare uti de redan förut af honom såväl för det gotländska och tyska köpmannasamfundet som ock för såmtliga gotlänningar utfärdade handelsfriheter på Sverge, så att de utan tull och andra umgälder i hvilken svensk stad eller ort som helst skulle få afsätta sina varor, kläden och annat, samt ser få till utförsel uppköpa spanmål, fläsk och hvad eljet dem gjordes behof; för öfrigt derstädes kunna efter behag öfvervintra och i sådant fall vara befriade trån de gärder, som kallades byargäld och allmänningssäld; hvaremot svenska män i allo skulle hafva samma friheter på Gotland, och den, som derutinnan på något sätt besvärade dem, hade att vänta sig konungens stränga näpst. . Storartad var den handel, som denna tid hade på Gotland sin medelpunkt: Genom sin belägenhet nästan midt emellan Sverge och Ryssland och icke alltför långt för de nordtyska länderna, bildade denna ö, vid skeppsfartens dåvarande ofullkomliga skick, en af naturen danad stäpelort för handeln mellan Östersjöns kustläncer. Gotland blef en stor frihamn för sjöfarande och främmande köpmän, och derstädes uppstod af handelsutliggare från särskilta tyska städer ett handelssällskap, som, troligen det äldsta och tidigast utbildade af alla mellan tyska köpmän i främmande land ingångna hansor (bolag eller föreningar), äfven var det mäktigaste och inflytelserikaste af dem alla på 1100och 1200-talen. Enligt nyare undersökningar, har de så kallade hansestådernas eget stora förbund (omkring år 1241) till en stor del förberedts genom den förening, som handlande från de särskilta städerna förut knutit på Gotland. — Infödde gotländska handlande förenade sig med ankomna tyska köpmän, och sålunda bil: dade sig i tidernas lopp det stora, verldsbekanta köpmannasamhälle, som i Wisby hade sitt säte. I hela Tyskland på 1200-talet var det vanligt, att, då man ville veta huru vidsträckta en köpmans handelsförbindelser voro, tillspörja denne om han plägade fara till Gotland eller icke? De tyskar, som besökte Gotland (Theuthonici Guthilandiam frequentantes,, såsom det hette i det gamla Wisbysignetet och i medeltidens latinska urkunder), utgjorde då en särskilt, mer ansedd köpmansklass. Redan den tid, då gotlänningarne ännu voro hedningar, hade de seglat med köpmansvaror till. alla land (enligt bihanget till Gotlandslagen om öns första bebyggande). De kände vägarneoch farvattnen till de upp mot nordost liggande länderna, och från . nedlet af 1100-talet, sedan gotlänningarne trädt i en! närmare förbindelse med de tyska köpmännen, koi tr sen liflig handel i gång mellan Gotland och det cysl få: Novgorod, hvilken stad var stapeln för handeln på Svarta hafvet. Redan på 1200-talet stiftades från trotland det stora handelsnederlaget i Novgoro d, hvars äldsta, ännu bibehållna ordning eller skrå genom fera svenska benämningar visar tydliga spår af svensk inflytelse. År 1229 (samma år, som påfvere Gregorius den 9:de genom bref till biskopen i Linkd prog, cistereionser-abboten i Roma kloster på Gotland sant prosten i Wisby, befallde dem ätt hindra all hanoel med de hedniska ryssarne så länge desse fortfore att anfalla de till kristendomen omvända finnarne) slöts på Gotland ett fördrag mellan köpmännen i Wi. och Riga å ena sidan och storfursten i Smolens Mistislav Davidowitsch, å den udgeln på Dinafloden, hvarifrån andra, angående ha Wå2ln på 1 A d Ar varorna till lands fördes in i Dnieprfloden. samma fördrag finner . 823, att ryssar från Gotland drefvo handel. på Libe EI Wisby hade ryssarne från Novgorod sin egen kyrka, och de voro väl värda att så karesseras och hea t2S8, Säger Jöran Walin, enär sjövägen förbi Godahoppsudden då icke var upptäckt, utan hela ostindis, 2 REA ö od Svarta hafvet upp genom Ry esland til EA och derifrån till Gotland. — Ge. om fö z ;köpmännens. färder lärde äfven de nordtyska köpnt UD VG VR RA FRA brat An männen att könna och befara de li fändska kusterna. Med hjelp af gotländska handtverka.re och stenhuggare anlade Meinhard, Liflands förste biskop, år 1188 borgen Yxkull invid Dinafloden; denna borg I var den första stenbygnad i dessa trakter, och så okunniga voro dervarande folkstammar i murare: konsten, att lettgallerna kommo mot Yxkull med starka skeppståg i den enfaldiga. mening, att dermed kunna draga borgen ned i floden. — Årligen kommo och gingo öfver det mångbesökta Gotland talrika skaror af pilgrimer (bötgörande vandrare) och riddare. till Lifland, och till erkänsla för det bistånd och de fördelar, som de derstädes kämpande tyska svärdsriddarne hade af sina förbindelser dG de gotländska köpmännen, beviljades åt dessa de mest vidsträckta handelsfriheter, så att de utan tull och annan utskyld kunde besöka såväl Dina -som Liflands och : Estlands öfriga hamnar, och i Riga var Gotlands lag och Gotlands, mynt gällande ända in på 1300och 1400-talen. För hela handeln med de nordöstra länderna var Gotland hufvudnederlagsplatsen, var stapelorten för köpenskapen och varubytet mellan östliga och vestliga Europa; i England, Flandern, Holstein, Brunsvig och andra länder hade de gotländska. köpmännen stora och synnerliga. rättigheter. För alla de särskilta handelsförbindelser, som Tysklands vestliga städer. hvar för sig slutit i nyssnämde länder och i Danmark, Sverge och Norge, blef Wisby en medelpunkt. Denna stad, dessutom en af de förnämsta medlemimarne i föreningen nmellan de nordtyska städerna, var under: sin välmaktstid en af de rikaste och präktigaste, och dess sjörätt var vidt och bredt bekant samt af en mängd städer antagen. Sexton ståtliga kyrkor inom och tvenne utom staden, många klosteroch gilleshus voro bevis på stadens rikedom, byggnadskraft, bildning och katolska troslif.. Rådet i Wisby, som bestod af aderton gotländska och lika många tyska medlemmar, hyllades såsom en högsta domstol, dit man från flera länder vädjade i handelsmål.. Enligt krönikans sagolika berättelse, hade de ståtliga borgarehusen derstädes kopparportar och förgylda fönsterposter; att a Aa