SI SMGv TITLAR VARS PE REA gu a Ia Og nn JAG dn senare i realskolor. På vissa ställen har likväl en förening af båda dessa skole-arter inträdt, såson t.ex, i Fredriksgymnasium och , realskolan i Berlin i Greifswalds och Potsdams gymnasier, i förenåde gymnasium och realskolan i Plauen och Zittern i Sächsen samt. i nästan alla större läroverk inom konungariket Hanover. Men äfven inom dessa läroverk är undervisningen, sådan den blifvit ordnad genor: läroplanen, densamma för alla. I nämda läroanstal ter äro nemligen antingen de två eller de tre nedertå klasserna gemensamma, på det sätt, att alla läruhgar i dessa klasser läsa latin, hviiket språks stuirm sedermera fortsättes, ehuru med inskränktarc fordringar, äfven på real-linien, hvilkens lärljungar öfrigt från den punkt, der de gemensamma klasser ipphöra, åtnjuta en från gymnasialstudiet helt och hållet skild och deraf oberoende undervisning. I Danmark och Norge har på senare åren en skolorganisation blifvit införd, mera. Jiknanie den, som genom de nyaste författningarne hos oss blifvit föreskrifven. Genom kongl, kungörelsen af den 18 September 1855 angående er undervisningsplan för en särskilt realundervisning vid några lärda skolor i Danmark ordnades en de af detta lands läroverk så, att de tvenne lägsta ett åriga klasserna blefvd geniensamma för alla lärjungar, hvarefter undervisningen för de så kallade studerande disciplarne skul!e fortgå i enlighet med hvad tillförene varit föreskrifvet, och å andra sidan vidtaga trenne realklasser, af hvilka de tvenne lägsta borde vara ett-åriga, den högsta två-årig. Någon undervisning i latin förekommer icke i de tvenne lägsta, gemensamma klasserna, icke heller sedermera för realdisciplarne, Men alla de ämnen, i hvilka så val de s. k. studerande disciplarne som lärjungarne på realsidan ofvanom de tvenne lägsta klasserna undervisas, äro allmänt förbindande. I Norge. är i sjelfva. verket skolväsendet ordnadt efter en dubbel plan och-kan ännu icke sägas hafva vubnit full enhet. En del af landets undervisningsverk, de s. K: metropolitänskolorna i rikets största städer, fortsätta sin verksamhet ienlighet med de föreskrifter, 1809 års skollag innehåller; och äro fortfarande ämnade till. meddelande af blott den lärda bildningen. I större delen af öfriga städer hafva des. k. kombinerade lärda och realskolorna uppkommit, genom en förening: af statens skolor med.de merändels af kommunerna bekostade realeller handelsskolor: . I dessa skolor . meddelas, med gemensam undervisning för alla lärjungar i de tvenne nedersta klasserna, inom de öfre dels särskilt, dels gemensam undervisning, allt efter den praxis, som på olika ställen: gjort sig gällande, dock att samtgå de studerande såväl som samtlige realdisciprhe,, hvar afdelning för sig, läsa samma, för alla örbindande atinen. Dehna förgrening slutar likväl åter med den femte klässen, med hvilken real-linien apphör, så att på dessa skolors tvenne sista år den lärda undervisningen eller den, som är afsedd för de s. k. studerande. disciplarne, allena fortgår. Af denna öfversigt visar sig, att föreningen. af den lärda och: realbildningen i icke få länder på olika. sätt. blifvit, genomförd, men den stora grundsatsen, att skolans undervisning bör ordnas efter :en fast, af andra afseenden än af sakens inre väsende oberoende plan, synes i de särskilta staternas underisningsverk vara allmänt erkänd, vare sig att den klassiska och den reala bildningen meddelas i skilda eller i -gemensamma läroanstalter. Äfven; hos..0oss hörer otvifvelaktigt, i enlighet med hvad rikets ständer. anmärkt, en bestämdare tillämpning af denna gruhdsäåts till skolans förstå och mest framstående behbf. i Hvad slutligen, angår lärokurserna,, hvilka i rikets ständers skrifvelse i sista rummet nämnas såsom föremål för komitåns granskning, så är det uppenbart, att, såvidt dermed förstås det mått af kunskap, som skall inom hyarje särskilt klass inhemtas, det mer eller mindre öfveransträngande i dessa kursers utsträckning helt och hållet beror af den tidslångd, inom hvilken det fordras, att hvarje kurs skall vara genomgången. Är det rätta förhållandet mellan denna tidslängd och det föreskrifna kunskapsmåttet rubbadt, så kan det endast återställas antingen genom förkortning af lärokurserna eller genom en förlängning af den för deras inhemtande stadgade tid. Vid lärokursernas längd åter kan afses antingen deras hela sammanfattning ör hvarje ämne, såsom fordrad vid afgångsexamen; eller ock deras fördelning på olika utyecklingssteg inom skolan. Svårligen torde, om man afser det förra eller läroktrsernas. omfång i det hela, såsom utvide sammanfattningen af undervisningens resultat i särskilta. grenar, fordringarne kunna i väsentlig mån nedsättas under den måttstock 1856 års stadga utstakar. Stridande mot de bildade ländernas allmänaa bruk, skulle en sådan nedsättning hvarken åstadkomma en mera ändamålsenlig undervisning eller en besparing i tid och i. kostnader, vare sig för staten eller för den enskilte, enär följden deraf oundviklien blefve, att lärjungen måste vid universitetet fulllja inhemtandet af kunskaper, som lämpligen bort i skolan .meddelas. Om åter undervisningens omfång i det hela bibehålles, så återstår, såvida man vill tillvägabringa en lättnåd i afseende på lärokurserna, blott den utvägen att inrymma en. längre tid för meddelandet af de kunskapsmått, hvilkas inlärande de gällande föreskrifterna på en kortare tidslängd fördelat. Attkunskaperna derigenom, att deras inhemtande icke brådskyndas, bättre smältas, säkrare sätta sig och mogna, kan icke behöfva. utförligare ådagaläggas. Lärjungen gör derigenom i klarheten, mognaden och användbarheten af sina kunskaper och följaktligen, när ban kommit ut i lifvet, äfven i tid en vinst, som mer än, motsvarar hvad han i afseende på skyndsamheten i dessa kunskapers inhemtande inom skolan möjligen-kan anses hafva förlorat. De äldre förhållandena hös oss synas ock hafva varit i enlighet med denna åsigts-ordnade, I 1820 irs skollag finnes väl ingen föreskrift gifven derom. huru många år en lärjunge borde tillbringa i hvarje klass. Men genom praxis hade den ordning utbildat sig, att de fyra klasserna i lärdomsskolan i allmänhet. voro tvååriga och gymnasii tvenne afdelningar ikaså ; i följdshvaraf hela skolkursen vanligtvis kom att omfatta en tid af tolf år, hvart skolår räknadt till 32 veckor. Då intagningsåldern var bestämd till 3 år, var följaktligen den ålder, då ynglingen antogs kunha afgå till universitetet, i allmänhet 20 år: Andra -länders erfastenliet synes vittna till förmån för en liknande grundsats. I preussiska gymnasierna t. ex., der lärjungen intages vid 10 års ålder, är, med den derstädes vedertagna vindelningen i 6 klesser, kursen inom de trenne lägre vanligen ettårig, inom de-trenne högre deremot tvåårig, och således bela lärotiden 9-år, i följd hvaraf ynglingen vanligen vid -19 års ålder vinner inträde vid-utiversitetet. Men ferierna äro i nåmde läroverk betydligt kortare a hos -oss, och skoltiden-således i sjelfva verket ansenligtlängre..-I Danmark och Norge är äfven åk rn för intagning i statens skolor bestärnd till 10 r; dem lagliga kursen der utgör blott 8 år; — men skoltiden är för. hvårje år så betydligt längre än den, ven sedan de nya föreskrifterna i 1856 års stadgå tillkommit, ärchos 0ss, att den öfverskjuter densamma med ungefär 8 veckor på året, och således 8 års kurs i nämde skolor innefattar. nära lika lång lärotid. som en tioårig kurs med längre ferier hos oss. Såframt man icke afser sendast lärjungarnes fortskyndande på deras bana, utan äfven den: förarbotning af-meddelade kunskaper, som för deras andliga och kroppsliga helsa är väsentlig; synes.svårligen; på såmma. gång. som en så kort skoltid och sålånga år3 ferier bibehållas, lika stort kunskapsmått ritvat som i den kungliga stadgan är föreskrifvet. (Forts) gibt : 3 a sic (Msändt.) Om Carl Johans hofhållning: Under denna titel förekomraer i Aftonbla