Undersöker man förhållandet i andra länder, så befinnas inom de undervisningsverk, hvilka med vårt eget äro närmast besligtade, det tyska, danska, norska, nästan samma antal och omfång af läroämnen som i vårt fädernesland.. Vid de preussiska gymnz siernya. (hvilket namn derstädes betecknar en läroanstalt, motsvarande hvad som tillförene hos oss kallades gymnasium och högre lärdomsskola tillsammans) skall, enligt de .kongl. reskripterna af den 24 Okt. 1837 och åen 1 Febr. 1856, undervisning meddelas i religionsläran, modersmålet, latinska, grekiska och franska språken, matematik, naturbeskrifning, fysik, his oria och geografi, äfvensom i välskrifning, teckning och sång. Äfven i detia lands läroverk är hebreiskan icke ett undervisningsämne, hvars läsning är föreskrifven för alla, utan undervisning i detta språk meddelas blott för blifvande teologer. Det enda bland de hos oss förekommande läroämnen, som numera på de preussiska gymnasierna saknas, är den filosofiska propzedeutiken, hvilken, enligt författningen af den 1 Febr. 1856, blifvit från gymnasiål-undervisningen utesluten. I de preussiska reälskolorna åter undervisas i allmänhet i rel gion, modersmålet, latinska, franska och engelska språken, historia och geografi, matematik, naturbeskrifning, fysik och kemi. I Danmark utgöras, enligt de under den 13 Maj 1850 och den 18 Sept. 1855 föreskrifna undervisningsplaner, läroämnena af religion, modersmål, tyska, franska, latinska och grekiska språken, aritmetik, geometri, naiurhistoria cch naturlära, historia 0oc2 geografi — hvartill kommer skrifning, teckning, gymnastik och sång. Undervisningen i filosofien är äfven i Danmark förlagd till uni-versitetet, och undervisning i hebreiskan meddelas blött i skolans högsta klass åt de lärjungar, hvilka vilja sedermera egna sig åt teologiens studium, Nästan alldeles öfverenrsstämmande med denna sistnämda anordning är läroämnenas antäl och beskaffenhet i Norge, endast med det undantag, att undervisning i filosofien der är upptagen bland skolans läroämnen. Sjelfva omfånget af den undervisning, som meddelas i skolan, såsom ett helt betraktad, synes således, så vidt detta bestämmes af läroämnenas antal, icke för närvarånde vara betydligt större än hvad tillförene hos oss varit fallet eller i andra länder eger rum. En sammanstämmande erfarenhet inom de särskilda bildade folkens undervisningsverk synes bekräfta, hvad inre grunder jemväl gifva vid handen, att dessa läroämnen, hvilkas antal under längre tid icke undergått några väsenliga förändringar, i sin sammanfattning utgöra den krets af vetande, hvilken säkrast egnar sig att bibringa det unga sinnet den bildning, skolans undervisning åsyftar. Huruvida icke deremot i dessa läroämnens anordning inom skolan, i det ömsesidiga förhållandet mellan dem och i deras fördelning på olika utvecklingssteg af skolan den uppgift ligger, hvilken särskilda länders läroverk hufvudsakligen bemöda sig att lösa, för att göra undervisningen både mera tjenlig för sitt ändamål och för, lärjungarne mindre ansträngande, och huruvida: icke i dessa hänseenden mer eller mindre betydande förändringar kunna och böra vidtagas — detta är en fråga, på hvilken undervisningsplanens bestämmande hnfvudsakligen beror, och torde komiterade deröfver längre fram få i underdånighet utförligare yttra sig. Hvad dernäst angår den andra af de anmärkta olägenheterna eller mängden af olika bildningslinier, är det ostridigt, att, jemte den i det föregående anmärkta orsaken, till deras uppkomst medverkat sjelfva beskaffenheten och gången af den nyare odlingens utveckling, Då å ena sidan vetenskapernas utbildning och ståndpunkt, och å den andra de olika lefnadsyrkenas beskaffenhet och ställning på olika tider måste befinna sig i en oupphörlig vexelverkan med uppfostrån och med undervisningen inom skolan, kunde naturvetenskapernas och den nyare industriens starka utveckling icke undgå att äfven på skolans förhållanden mäktigt inverka. I stället för de med hvarandra nära sammanhängande undervisningsämnen, som en äldre tid egde i teologien och klassiska språken, erbjöd sig, i den mån de moderna språken och naturvetenskaperna vunno större utveckling, ett nytt fält för skolans verksamhet, dels i in hemtandet af nämde språk och deras litteratur, dels i studiet af naturvetenskapens särskilta grenar. Ej heller blef embetsmannens bildning, vare sig på statens, eller kyrkans område, numera den enda uppgiften för skolans verksamhet: denna borde äfven grundlägga den mera utvecklade själsodling, som behöfdes för köpmannen, fabrikanten, den efter vetenskapliga grunder arbetande landtbrukaren. Vårt äldre skolverk egde, enligt skolordningen af 1820, dessa bildningens tvenne hufvudsakliga utvecklingsformer, representerade i gymnasium och lärdomsskolan .å;ena sidan. samt apologistskölan å den andra, af hvilka särskilta läroverk de tvenne sistnämda på många ställen voro. förenade under samma. styrelse, i en del städer åter fristående och från hvarandra skilda; varande dervid stadgadt, attilärdomsskolan frihet från undervisning i något föreskrifvet ämne icke skulle någon medgifvas — i afseende på apologistskolan . åter, att dispens från franska och tyska språken kunde meddelas af collegium scholastieum efter föregången skriftlig ansökan af lärjunges. målsman. Genom kongl. eirkuläret den 6 Juli 1849, blefvo dessa båda slåg af skolor öfverallt sammanslagna, i följd. hvaraf dels. apologistskolorna upp: hörde att vara särskilta läroanstalter, dels äfven den art af bildning, desså sistnämda skolor haft till upp: gift attbibringa, betydligt utvidgade sitt läroområde och blef bestämd :att meddelas äfven på skolans högsta stadier... Denna.de förut skilda skolornas förening hvilade på föreskriften om befrielse för särskilta lärjungar från latinska, grekiska och-hebreiska språkens. läsande. ..Då den gamla skolordningen hade stadgat dispens, från,de nyare språken; infördes deremot genom ofvannämde nådiga cirkulär rättigheten att vinna befrielse från läsning af de äldre, Den nya skolstadgan har förenat begge dessa systemer :-och för den enskilte lärjungens valrätt öppnat ett vida större spelrum än förut, i det den föreskrifvit såväl, att i klasserna ofvanom de tvenne lägsta befrielse från latinska och grekiska språkens läsande: medgifves åt de lärjungar, hvilka med målsmäns bifall sådant önska, som äfven att lärjunge, som begagnar sig af undervisningen i latin, må, på målsmans anhållan, frikallas från grekiska. språkets läsning, samt ytterligare, att åt lärjunge, som läser klassiska språk, undervisning, om hans målsman det önskar, meddelas blott i ett af de nyare främmande språken, och åt lärjunge, som icke läser klassiska språk, blott i tvenne främmande: språk; börande den undervisningstid, som eljest skulle vara anslagen för flera främmande språk, användas, i förra fallet till undervisning i blott ett, i senare fallet fördelas på undervisningen i de tvenne öfriga af dessa språk. Ehurw önskligtdet kunde synas, att skolan förmådde tillfredsställa alla de särskilta behof och önskningar, som hvar och en af hennes lärjungar kunde yttra, visa sig likväl vid det praktiska utförandet af en derefter lämpad anordning. så -stora svårigheter, att olägenheterna. synas vida öfverväga fördelarne. Följden måste nemligen ofelbart blifva, att underyisningen söndersplittras i så många af hvarandra obetroende grenar, att dels lärarekraften blifver alldeles otillräcklig, dels undervisningens jemna gång helt och hållet rubbas. Om den anordning, de nämda paragraferna i skolstad:an innehålla, skulle fullständigt utföras, hvilket hittills icke skett, emedan stadgans verkttällighet i vissa delar blifvit i-följd af de under den 23 Maj 1857 och .den 17 Juli 1858 fattade nådiga beslut suspenderad, så kommer undervisningen inom läroverket att sönderfalla i ett stort antal, dels med hvarandra sammanhängande, dels af hvarandra oberoende linier. Den grundsats. 1 derföre ovilkorligen böra fasthållas, att skolan, si som en offentlig anstalt, måste utan rubbning följa den för henne, såsom ett fortgående helt, anordnade plan, och att den enskilte lärjungen, då han fogar sig efter denna, också: i. sjelfva verket befrämjar