TEATER. Kongl. teatern uppförde i går afton för första gången Bulwers historiska skådespel: Richelieu, eller Sammansvärjningen. Den frejdade britiske författaren, som -här rörer sig i sitt älsklingselement, den politiska intrigen, har i detta stycke gifvit en i många afseenden historiskt trogen bild af den store kardinalen och det skifte af Frankrikeshistoria, som genom hans inflytande och verksamhet erhöll sin karakter och riktning. I allmänhet skönjer man dock ganska tydligt att Bulwer varit icke så litet intagen af sin hjeltes stats annastorhet och att han derföre söker ramställa :honom i en förskönande och serande dager, icke blott såsom offentlig . såsom Frankrikes beherrskare, utan äfsåsom enskilt menniska. Stoffet för inI rggnaden har förf. hemtat från en af rika sammansvärjningar, genom hvilka försökte att störta den så mycket fruktide och hatade ministern, och författaren har dervid funnit tillfälle ej blott att låta de olika sidorna af Richelieus karakter framträda så som han uppfattat densamma, utan äfven att visa i hvilken ställning kardinalen befarn sig till den svage Ludvig XIII, till hertigen af Orleans, till hofvet och gustlingard. Intrigen, som för kardinalens fiender och motstånaa!? ändas med en ny journee des dupes, är i allmänhet iyckligt spunnen, och författaren tädlar i åstadkommandet ar örverraskande och lysande effekter med sjelfva de franska virtuoserna i denna konst. Deremot skulle kunna anmärkas, att händelserna visserligen icke alltid utvecklas så helt och hållet osökt utur sig sjelfva, utan att en icke så obetydlig roll blifvit lemnad -åt tillfälligheter, oväntade sammanträffanden och dylikt: I alla händelser måste man tillerkänna stycket ett så betydande estetiskt värde, att det utan tvifvel. må anses hugnande att. det blifvit på den kongl. scenen upptaget. Så mycket mer fägnande måste detta vara; då man derigenom åter fått: tillfälle se hr Torsslow uti Richelieus roll med en större bonom värdig uppgift att lösa, och fått se bonom göra det på ett sätt, som erbjuder en sann konstnjutning och innebär. en af de större triumfer denne konstnär firar på: scenen. Äfven öfriga mera maktpåliggande roller äro ganska lyckligt besatta, och isynnerhet fylde hr Swartz såsom kung Ludyig, hr Almlöf såsom gunstlingen Baradas och hr Broman såsom kapucinerii Jaseph,. ganska väl sina platser. Hr Dahlqvist såsom De Mauprat förnekar icke sin förmåga att intressera en stor del af. publiken, ehuru .vi tro, att. han väl mycket förbiser det grunddrag i karakteren, som författaren antyder i de-första scenerna, och hvilket synes böra endast lätt un