sta på nytt. Hvilken hjertlöshet var ej detta yttrande af den man, som bort blifva öfverraskad af hennes högsinthet — och-nu låtsade han ej ens se hennes strid! Det säkra är att vår Emilia ansåg sig föga mindre än ett helgon, då hon härvid teg och sväljde den frambrytande tåren. Kom nu och sätt dig här, min lilla hustru — detta var ett nytt och för Emilias öron behagligt talesätt, som lät, henne förstå att, om hennes man också varit tystlåten med bertömmet, han ändock uppskattade hennes bemödande — komy; så skola vi språkas vid om ett och annat! De togo plats i soffan. Åke fattade sin hustrus -hand; och sade hjertligt: Skulle de här små fingrarne kunna duga till aft arbeta?. Om det vore för dig, Åke, så skulle de förmå arbeta både natt och dag. Godt — men jag menar ett annat slags arbete än det, som förrättas med sefirgarn och stråperlor. S Åh, tro mig, jag förstår nog att se efter både huru det skall spinnas och väfvas och huru det för: öfrigt går till i ett hus, så att ingenting saknas: eller har utseende af konfusion vid oförmodadt främmande. Allt detta är förtjenster, som varit utmärkt förträffliga, om ditt val fallit på en man med förmögenhet... Mitt val fallit på — hvad menar du med det? Och den blossande rodnaden var åter uppes Kan jag mena annat än hvad jag säger? Är icke qvinnans val fritt — och då hon beslutat att dela en makes öde, bör hon på förhand veta om hon är beredd att vid alla tillfällen vara honom en värdig följeslagerska; Nå, det är just hvad jag vill vara, :Men mannens val är långt friare än qvinnans, och sålunda bör väl han veta hvad lit han kän sätta till den hustru, som... ...Gud beskärt honom. Låt vara nog om det kapitlet Nej, nej, Åke, det är något i dethär, som