dom med ut, och instängdes i det stelnande trådhöljet. Dessa blåsor bilda någon gån öppna rör tvärtigenom höljet, och i sådant fall lomna de äfven ingång åt vattnet till tråden, hvarigenom trådens isolering på sådana ställen afbrytes; de måste derföre omsorgsfullt uppletas och fyllas med guttapercha. Till deräs upptäckande begagnas ett ganska fintligt medel. Den färdiga guttaperchakabeln drages igenom ett vattenkärl, under det att en perI son håller ena handen i vattnet, och med den andra vidrör en elektrisk induktionsapparat, som kan urladda sig igenom kabelns metalltråd och vattnet, i fall tråden kommer i beöring med detta. Så länge guttaperchahöljet är oskadadt och fullkomligt isolerande, finnes ingen sådan beröring, och någon urladdning ger följaktligen icke rum; men vid minsta otäthet i det oledande höljet, sker en urladding genom vattnet och den person, som hålr handen i detta, hvarvid han känner en ktrisk skakning. Då upptages det vid tillfället i kärlet nedsänkta kabelstycket, och otätheten igensmältes med ett varmt jern. Dessa lagningar, så väl som väggarne kring oupptäckta luftblåsor, äro tillräckligt starka vid ett mindre vattentryck; men i mån som detta ökas, gifva de vika. Utanpå guttaperchahöljet anbringas väl den egentliga kabeln af tjärad hampa och ett ytterligare lager beck; men denna öfverbeklädnad kan endast fördröja vattnets inträngande, och icke afvärja det fullkomligt. En elektrisk urladdning emellan Europa och Amerika sker i sjelfva verket så hastigt, att tiden derför icke kan mätas med ett vanligt ur; vore ledningstråden af koppar, så skulle urladdningen kunna kringfara hela jordklotet på kortare tid än en enda sekund. Men skall sten elektriska verksamheten äfven sätta ett vägbart ämne i rörelse, t. ex. en magnetnål eller ett elektromagnetiskt ankare, då erfordras en ganska märkbar tid, hvilken endast kan förkortas genom en starkare elektrisk ström. Men med hvar ny otätbet hos trådhböljet spilles en del af strömmen, återstoden blir svagare i samma mån, och nålens eller elektromagnetens rörelse mer och mer iångsam. Ett tilltagande dröjsmål vid telegraferingen är ock hvad som inträffat. och slutligen öfvergått till en fullständig overksamhet, i mån som läckningen, genom nya bål på kabeln, hunnit afleda strömmen fullkomligt. Medelhafskabeln bekräftar denna-åsigt; ty de tre trådarnes verksamhet har efter hand försvunnit, utan att sjelfva kabeln blifvit afsliten, i hvilket fall Jen ännu verksamma fjerde tråden äfven skulle hafva förstummats. För botandet af ett ondt måste man först känna dess beskaftenhet; det faktiska förhållandet är, i frågan om naturföreteelser, det :nda som kan: visa rätta vägen, huru tröstlöst let för öfrigt må vara. I närvarande fall är väl detta förhållande högst bedröfligt, såframt len här försökta utredningen är grundad; ty hvar skulle man väl finna något ämne utan porositet och utan bristfälligheter på en: så lång sträcka och under ett så oerhördt tryck? De tätaste ämnen vi känna äro metallerna; men till. skydd emot ett sådant tryck äro de icke användbara. Ville man, likasom förut, isolera den ledande koppartråden medelst ett guttaperchahölje, och öfverdraga detta med en metallhylsa, så kan denna hylsa icke tätas tillrickligt utan en hetta, hvilken i sin ordning icke skulle fördragas af guttaperchan; för att icke tala om tyngden och oböjligheten hos ett sammanhängande metallrör. Sålunda återkommer man till de icke metalliska ämnena, af hvilka man likväl hittills anser sig ha försökt de tjenligaste. Och när dessa ej passa för ändamålet, kan detta följaktliger anses oupphinneligt med de medel, som stö vår nuvarande naturkunskap till buds. Detta hinder, det sannolikaste för idens ut förande, är det emellertid, som uppfinnings: förmågan nu har att öfvervinna.